fredag 18 juni 2010

Mitt skrivande

Det har önskats inlägg. Malin har ju varit väldigt snäll och skrivit om det jag önskade att hon skulle skriva om så jag får helt enkelt vara snäll tillbaka.

Fröken Film vill höra mer om mitt skrivande. Simona vill att jag ska berätta vad boken handlar om. Carolina vill också höra mer om boken.

Jahapp. Då är det väl bara att skriva lite om det då.

Hmmm.

Vad väldigt tomt det blev helt plötsligt.

Jag skriver ingenting. Jag tänker och funderar och bearbetar lite, men jag har inte tid att skriva just nu. Avslutar terminen på jobbet och förbereder nästa. Förbereder för mina gäster som ska komma om två, nej fan, en vecka. Men sedan blir det sommarlov på riktigt. Maken har semester och jag kommer att stänga in mig delar av den tiden. För att fokusera.

Malin skrev om var hon skriver bäst. Hemma, dagtid. Precis så är jag. Det är därför det skulle vara mest praktiskt om jag kunde få ta och bli författare. Jag behöver liksom ha det som jobb.

När tiden kommer i sommar så ska jag fokusera på det lektören pekade ut som lite sämre. Jag ska dona med det och fila på det jag tycker är bra. Utveckla en del saker.

Och senast i september ska den här så kallade boken vara i inskickningsbart skick. Det har jag bestämt och nästan allt jag bestämmer blir som jag bestämmer. Inte att jag ska få bort degmagen, det blir aldrig som jag bestämmer. Barnen gör inte heller som jag bestämmer. Inte eleverna heller. Men boken, den ska göra som jag bestämmer för det är faktiskt bara jag som kan bestämma över den. Just nu.

6 kommentarer:

Fröken Film sa...

Mja... nu tycker jag nästan att du fegar mer än Malin, men det är godkänt så länge.:)

Vem är lektören, jag tolkar det som om den personen redan har läst och kommenterat? Spännande!

Och september... Eftersom jag gör tvärtom och jobbar större delen av sommaren, kan det bli svårt, men det är helt klart en utmaning. Fast jag tror för min del att jag siktar mot att lämna över manuset till lektör i september och inte skickar till förlag redan då. Det är lite rimligare. Om ens det...

Trevlig helg!

Anneli Stålberg sa...

Spännande!
Det är skönt att ha något att bestämma helt över även om jag tycker att mina historier har en förmåga att få eget liv och gå sina egna vägar ibland :D

Carolina sa...

Kom igen p, det här inlägget blev ju en spänningsroman i sig! Men ok, viss sympati kan jag uppbåda, det är ju bara några månader kvar t september... Kan du tänka dig att åtminstone avslöja om du t sist valde fiktiva eller verkliga platser i alla fall? Och om ni ska se på tv runt kl 16 imorgon? Vad man än tycker så minns ialla fall jag de bröllop jag såg på tv från när jag var liten, så kaske jag o tjejerna bänkAr oss en stund. Sämre lördagsmys kan man ju ha(typ Barbiefilm;-))... Så hur gör du?

Pernilla sa...

Jag har valt verkliga platser. Jag har till och med valt min egen hemort. :) KÄnde att jag tog fasta på "gräv där du står metodiken".

Och SÅKLART kommer jag att kolla på tv imorgon. Velar om vi ska åka in och trängas eller bara se på tv. Vi har en massa husprojekt som ska fixas men det är ju mest maken som är involverad i det, eventuellt åker jag och tjejerna in . Fast eh. Nä. Tror inte det. Tre miljarder människor och min galna treåring. Njae. Blir nog tv.

Agnes sa...

Satt precis och tänkte det jag strax därefter läste: Du verkar vara en sådan som genomför det du bestämt dig för. (titta bara på ert hus, ojojoj)

Jag har också september som slutdatum, vi kanske kan vara varandras hare i löparspåret? (skrivarspåret)

Kram!

Pernilla sa...

Ja. Jag tror att jag är det. Om jag verkligen verkligen har bestämt mig och det inte handlar om fikabröd. För det kan jag inte motstå. Inte ens torra fabrikskakor. Suck. Men allt annat, nästan. :)

Ja! Hare it is!