måndag 21 juni 2010

En god, äkta och bra mamma

Jag gjorde just en fläderparfait. Japp. En fläderparfait. Denna ska serveras i toscakorgar som jag också ska göra, vilken kväll som helst. De som ska få avnjuta läckerheterna är mina utländska vänner som kommer på besök nästa vecka.

Samtidigt som jag stod och njöt av att få slicka gräddskålen själv insåg jag att det finns saker man ska tycka är roligt för att vara en god, äkta och bra mamma.


Man ska till exempel älska att baka med sina barn.
Det vet alla trogna bloggläsare att jag inte gör.
Man ska stå där och le åt all oreda och tycka att ens barn är så charmiga och söta när de häller muffinssmeten utanför formen och äter upp allt strössel innan det ens har hunnit landa på något nygräddat.
Det gör inte jag. Jag tycker att det är helt klart bättre att baka själv, när de små liven sover sött och inget anar om vad som sker i köket. Det blir inte kladdigt, inte stökigt och det blir mer från skålarna över till mig.

När man är en god, äkta och bra mamma ska man också gilla att ha med sig sina barn överallt.
"Åh, det är så mysigt när vi är allihopa".
Tycker inte jag. Jo. Ibland. Men mest är det jobbigt för de vill olika saker, springer åt olika håll och uppträder inte alltid som jag vill. Jag försöker bestämma och bestämma men en av dem vill bestämma lika mycket som jag och den andra bara garvar åt oss som vill bestämma och springer tre kilometer medan hon drar upp klänningen och vippar på rumpan åt oss. Man fattar direkt vem som bestämmer egentligen.

Man ska som god, äkta och bra mamma också stressa livet ur sig för att hämta så tidigt som möjligt på dagis. Gör jag också.
Men ibland lyckas jag stressa extra tidigt och hinner uträtta ett litet mammaärende på vägen. Köpa en färskpressad juice och dricka i bilen till exempel. Maratonshoppa en blus, två par skor och kläder till barnen. På en kvart. Fast man inte får.

Ja ja. Jag kanske inte gillar att baka med dem, jag kanske inte gillar att släpa med mig dem överallt och jag kanske tar det lite lugnt till dagis ibland. Men jag älskar dem och det gör mig automatiskt till en god, äkta och bra mamma.

2 kommentarer:

/nina sa...

yes! Där satt den! Vi är den bästa mamman, allihop. Jag gillar inte heller bak-kladd med barn. Utan, ja tack. Och jag skrek åt min åttaåring igår att "gör som du vill då, åk till fritis själv med inlines, du lyssnar ju inte på vad jag säger ändå, men det är livsfarligt och jag vill inte att du dör!" ..när jag säjer skrek menar jag så att taket lossnade och blommorna på trappen fladdrade i vinddraget....uj, då känner man sig inte bra. Men sen blev vi sams och allt ordnade sig.... och jag var bästa mamman igen. Precis som du.

Pernilla sa...

nina, vad jag log när jag läste din kommentar. HÖG igenkänningsfaktor. Visst är det hemskt när man skriker på dem men efter X antal gångers tjat orkar man faktiskt inte. Trots väldigt många högskolepoäng inom just pedagogik, metodik och didaktik. Suck.