Inlägg
Kollade nyheter på dn.se. Såg rubriken "Jimmy Dean död". Tänkte "Va? Han är väl död sedan länge? Vadå död? Han dog ju på femtiotalet. Väl? Och vadå countrystjärna, bytte han från skådis?
Och sedan läste jag igen. Varför är jag så blond ibland? Det var inte James Dean som hade dött en gång till.
måndag 14 juni 2010
Dagens blondemoment
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.gif)
4 kommentarer:
Åh, vad jag inser att jag har saknat den här bloggen (=dig)! Måste skärpa mig och titta in här igen, har läst igenom allt jag missat och ojojoj vad jag har missat med releaseparty och allt kring Simonas bok. Så himla spännande. Måste kuta in till stan och köpa i morgon, bergis. Jag har en god vän som arbetat med ett historiskt-romance-manus i flera år som jag mailar allt jag kommer över om Simona till. Jag peppar och peppar eftersom konkurrens har efterfrågats... :) och visst vore det toppen om Simona själv bloggade!
Men så till dig: Hur långt har du kommit? Gillar inte riktigt att du har tagit bort ordräknaren (naturligtvis av egoistiska skäl, jag vill ju veta om jag har kommit ifatt). Om man får önska ett inlägg skulle det vara om ditt skrivande, även om det är stiltje. Det är ju också en del av processen, visst?
Det var nog allt. det var inte riktigt meningen att det skulle bli så långt. Men jag hade kanske lite att ta igen:)
Kram!
Men hallå där. Välkommen tillbaka! Vad menar du med att lämna mig sådär?
Ordräknaren är kvar, den är bara längre ner. Scrolla neråt och kolla i högra spalten...
Inlägg om mitt skrivande säger du. Ska grunna på det. :)
Jag var precis lika blond. ;-)
Tydligen kan även brunetter drabbas av blonda ögonblick... - hans namn - och alla närliggande färväxlingsbara - kanske borde vara upphovsrättsskyddat på nåt sätt...
Skicka en kommentar