torsdag 14 oktober 2010

Hemma igen

Varje kväll innan jag går och lägger mig går jag upp en trappa och går in till mina barn. De ligger och sover och är världens finaste, sötaste och lugnaste. De andas och har rosiga kinder där de ligger i sina sängar. Innan jag går pussar jag dem på kinderna och drar in doften av dem, tar den med mig och tänker på när de var små. Mindre. Stora E vågar jag inte alltid pussa, hon är så lättväckt. Ibland tar jag chansen och springer sedan fort ner och duschar, så får min man gå och få henne att somna om om hon vaknar. Han är bra på det.

Sedan i helgen har jag tittat extra noga på mina barn. Jag har pussat dem och varit så glad för att de ligger där. Jag har tänkt på mamman som i lördags fick veta att hennes barn inte kom hem från Junibacken. Jag har funderat på hur hon måste gå in i deras tomma rum och undra var de sover, om de gråter och om de mår bra. Kanske har hon lagt sig ner och luktat på den tomma kudden där det borde legat ett rosigt, varmt litet ansikte.

I tisdags var mina barn på Junibacken. De kom hem samma dag.
I lördags var hennes barn på Junibacken. De kom hem igår.
Jag gissar att deras mamma doftade och kramade på dem extra mycket när hon fick tillbaka dem.

3 kommentarer:

Pockethexan sa...

Vilka tänkvärda ord du skriver o vad hemskt det är med de bortförda barnen, tur att de har kommit till rätta även 2-åringen i G-borg.

Jag ser ju bara hur nojig jag har blivit nu när äldsta sonen har köpt egen lgh o flyttat (dock i samma kommun) o jag går runt i "hans" rum o hittar små kvarglömda "skatter" som man blir så tårögd när man ser, en teckning från förskolan, hans favo VHS-film (Pettson), en udda gullig strumpa i stl. 45-47 osv. Men man är ju bara en mamma o då får man lov att vara lite "nojig", eller?!

Ska du gå på eventet MONDAY
MORNING i Kista Galleria på lördag?
Jag tänkte ta med mig han den lille jag berättade om för han lovade att skjutsa mig o så har jag lite "mamma-tid" att ta ut så han får bli min ledsagare o kanske han hjälper till på skattjakten för den vill man ju inte missa...<;p

Kramis o så kanske vi ses (jag e ju hon i solstolen)!

Mia, Businessmorsan sa...

Jag går oxå in o tittar på mina två när de sover. Och ja, då är de så fina o man blir alldeles varm om hjärtat - trots att dagen kanske började med skrik o gråt och stress för att komma iväg i tid...

Isa sa...

Jag gör precis som du, varje kväll. Och jag är SÅ glad att barnen kommit till rätta. Kan inte ens föreställa mig fasan mamman måste ha känt...

Trevlig helg!