En mamma är bara en liten flicka som har råkat bli stor

Den här coola mammaringen finns på http://www.russinnet.se/,

därifrån har jag lånat bilden.

Ibland undrar man vad man gör. Ibland undrar man när man ska hinna andas.

Ibland känns det som att allt man gör är att släpa runt barn med tillbehör, byter blöjor, ger mat till barn, torkar av barn, får matkladd på sig, försöker ge sig själv mat. Försöker göra sig själv ren från matkladd. Försöker få barn att somna så att man kanske ska få pusta en liten stund. Tills de börjar vakna igen, oftast när man själv precis har lagt sig på sitt skönaste sätt och just börjat slumra in.

Ibland känns det som att livet pågår någon annanstans och man bara försöker ligga ett halvt steg före sin galna ettåring och sin pratiga och otåliga fyraåring. Man älskar de där liven något otroligt mycket men ibland blir det bara lite väl. Man vill helt enkelt bara få sitta lite ifred och läsa, skriva, se på tv eller bara finnas. Utan att hela tiden höra "mamma mamma mamma".

När jag tänker sådana tankar så får jag genast dåligt samvete. Jag har två friska och underbara barn och det finns människor som aldrig har fått och folk som har haft och folk som försöker. De skulle nog gärna låta bli att andas i sådär 20 år. Jag menar inte att klaga och att inte uppskatta. Jag menar bara att ibland känns det verkligen som att en mamma bara är en flicka som har råkat bli stor. Så känns det för mig idag.

ETT LITET TILLÄGG, en stund senare...

Fyraåringen har hittat mig i mitt lugna skrivarhörn. "Mamma, visst är det skönt när man får vara ifred?" Hmm, hur visste HON att jag tyckte det? "Mamma, visst är det skönt när man har en bra mamma och en mysig pappa?"