måndag 7 januari 2008

Varför jag är lycklig över att förskolan öppnar imorgon

Min dag idag, ett urval av händelser:

1) Fyraåringen hade kompis hemma och de lekte fint och var glada. De var prinsessor och byggde den här fina kojan i vardagsrummet. De öste även ur en betydande del leksaker från alla möjliga lådor, in i kojan. Nåväl. De hade ju roligt.




2) Ettåringen fick under inga omständigheter vara med i leken under dagen. Hon tultade efter och försökte sig på att se vad de gjorde. Hon var lite ledsen när de hela tiden tog bort henne och tog sakerna hon lyckades komma åt.

3) När jag berättade att kompisen strax skulle hämtas av sin far blev fyraåringen skogstokig. Hon hade hittat på att vi skulle ha fiskdamm och hade samlat ihop en bunt leksaker som de skulle fiska. Jag hade motvilligt gått med på att agera ….??? Vad kallas den som står bakom skynket i fiskdammen? Hur som, jag krokade fast en sak och min dotter tog den. Kompisen ansåg helt rätt att det var hennes tur och ville ta fiskespöt. När detta skedde inträdde en personlighetsförändring lik Hulken eller Mr Hyde…. Stora E blev helt galen, hon hävdade att det var hennes saker så det var bara hon som skulle få fiska. Jag försökte påtala hur man bör bete sig när man har gäster hemma och att det faktiskt var kompisens tur. Istället för att resonera logiskt (för det gör väl fyraåringar som har varit lite lätt understimulerade i två veckor?) blev hon ännu mer galen och började slå mig och skrika dumma mamma! Jag försökte värja mig och då blev hon ännu argare. Jag lyfte in henne i sovrummet (man har väl sett hur de gör på nannyakuten) men ingen ska få för sig att hon stannade där. Hon ut, jag lyfte in, hon ut, jag lyfte in. Stackars kompisen blev ju lite ledsen så hon och jag lekte lite medan vi väntade på att hennes pappa skulle komma och rädda henne. Undrar om hon någonsin vill tillbaka till fröken Hyde….?

4) När kompisen hade gått lyckades vi i alla fall prata om vad som hade hänt men fyraåringen hade ingen förklaring. På en direkt fråga om varför hon blev arg ryckte hon på axlarna och sa ”inte vet jag”. Sedan ville hon se film. Jag förklarade att man inte får se film när man har betett sig dumt. (Mycket starkt av mig eftersom det enda jag ville var att parkera barn framför tvn och själv gömma mig). Hon ville inte riktigt förstå det heller. Vi blev i alla fall vänner och resten av eftermiddagen förflöt okej, vi gjorde halsband och lillan satt bredvid och åt kritor.

5) Senare skulle vi åka och hämta mannen i huset som skulle lämna in ena bilen på service. I villervallan när vi skulle göra oss i ordning så hade jag börjat bli rätt trött. Döttrarna visade sig inte riktigt ha samarbetsförmåga och jag blev irriterad. Blev då irriterad på att jag hade blivit irriterad, blev irriterad på ettåringen som hade den dåliga smaken att bajsa precis när vi skulle gå. Blev irriterad på folket i affären som hade den dåliga smaken att vara där när vi skulle vara där. Blev irriterad på de pyttesmå parkeringsfickorna när jag stod och försökte spänna fast barnen i bilstolarna utan att smälla upp dörren på bilen bredvid. Blev även irriterad på dem som hade parkerat bredvid mig, varför skulle de ställa sig bredvid mig just idag? Blev även irriterad på fyraåringens pladder i bilen, det som i vanliga fall är det underbaraste jag vet att lyssna på. Jag blev till och med irriterad på regndropparna på sidobackspeglarna som gjorde att det var jobbigare att se de andra idiotbilarna som prompt skulle ut och köra när jag skulle ut. Jag känner att jag reagerade mycket rationellt hela eftermiddagen... Faktiskt lite lik min fyraåring...

6) Jag lyckades i alla fall få till en halv sida i min roman när barnen lekte och lillan sov. Tycker själv att det blev ganska bra.

Ja, det var en del av min dag. Lägg därtill till flertalet brottningsmatcher på skötbordet och vid påklädning, en jäkla massa kladd vid dagens alla måltider, massor med plock och tork. Nu citerar jag Martin Stenmarck: JAG VILL KASTA LOSS!!!! Ångrar att jag imorse skrev i kommentarerna att jag gillar att vara mammaledig. Jag vill jobba!

Tur att min man är världens bästa och just nu badar barn, snart lägger barn och sedan fixar after dinner stöket... P hjärtar J!

1 kommentarer:

Anonym sa...

Jag brukar också tralla på Sjumilasteg när mammalivet känns jobbigt, i min värld är den skriven för småbarnsföräldrar!
Tror tom jag nämnt det nångång.

Tänkte faktiskt redan när du skrev dina kommentarer till förra inlägget men hann aldrig kommentera igår (eftersom jag var hemma pga stängt dagis), även om det är stressigare med städning etc så aldrig mer föräldraledig, jag orkar inte :-P

Men jag ska inte säga att jag inte uppskattat tiden hemma, det var bara att det blev för länge, jag behöver känna att jag kommer nån vart, att jag får lite snabbare resultat än att mina barn blir bra och lyckliga personer om 20 år...