Ensam

Lilla E bökar och stökar en del på nätterna just nu. Vid 3-tiden brukar hon vakna och ropa högt på mig, flera gånger. Jag springer in till tjejernas rum och tar in henne till oss, vi vill verkligen inte väcka Stora E. Enda regeln i vårt hus är nämligen "väck inte den Stora E som sover". Sedan hon föddes har sova varit det hon minst helst gör. Hon sov en hel natt första gången när hon var 2,5. Och hon kör korta hela nätter.

I alla fall! (Jag verkar inte ha lärt mig ngt på att skriva på webben som menar att man ska fatta sig kort).

Jag lyfte alltså in Lilla E och hon fick böka hos oss. När Stora E vaknade vid 6.30 kom hon in till oss, burrade in sig mellan alla och höll både mig och maken i handen.
-Så, nu är jag inte ensam längre. När Lilla E inte är i sin spjälsäng känner jag mig ensam.

Modershjärtat nästan brast. Det avbröts dock av lite syskonbråk och konflikthantering...