Jo. Så har man åkt båt då.
Vi inledde kvällen med att över en flaska Onyx Darling Pinotage i vinbaren planera vårt pågående barnboksprojekt. Jag och min syster är två väldigt olika individer. När vi jämförde våra anteckningar blev det mer än tydligt:
(Gissa vem som är jag och vem som är min syster... Och gissa vem som har rollen som illustratör och vem som hellre rör sig i ordens värld...)
När vi var klara med arbetet så skulle vi äta. Buffé, bokat bord och allt.
Och sedan ville vi sitta ner, titta på havet och kanske ta en drink. Vi hamnade i showavdelningen, ni vet den där obligatoriska delen på båten där det ska showas. Just när vi kom tog showen paus. Inspirerade av miljön bad vi "bartenderskan" om en varsin färgglad drink. Det fick vi. En varsin rosa "Sex on the beach". Jag vet inte varför hon valde just den drinken till två systrar.
Vi hamnade i karaokebaren. Där de sjöng sista låten när vi kom in. Lika bra det kanske.
Vi gick och kollade läget i andra barer. Hamnade på en engelsk pub. I samspråk med engelska turister. Tills puben stängde efter ungefär tre minuter. Eller så.
Vi började känna oss lite mobbade. Frågade Henrik Schyffert i receptionen vad vi skulle ta oss till. (Extrem look alike, helt galet). Han hänvisade oss till nattklubben. Vi skulle ju inte på nattklubb. Vi ville titta på hav och ta en drink.
I nattklubben dansade unga ungdomar på nästan tomt dansgolv. Vi var ordentliga vuxna som bara skulle titta ett tag. Drack vatten.
Sedan vet jag inte vad som hände. Helt plötsligt står jag och syrran och dansar
till "Sommaren i city 1990" och inser att det är bara vi på dansgolvet som kan komma ihåg sommaren 1990. Då var vi 15 respektive 12 år...
DJ:n spelade dålig musik och vi gjorde det.
Vi gick och la oss i.
Inte bara en gång. Nej, vi beställde en hel playlist och så fort han avvek var vi där.
Jag körde med det patetiska "tvåbarnsmamma på semester argumentet" och han var med på allt. Vi behövde inte ens ringa befälhavaren. (Internt skämt). Vi hade honom om lillfingret. Ett tag. Tills vi hade fyllt dansgolvet. Då återkom de konstiga låtarna.
Jo. Då har man åkt båt då. Och köpt hela konceptet.
Ni skulle ha sett oss när vi körde "Vogue"
Och sedan ville vi sitta ner, titta på havet och kanske ta en drink. Vi hamnade i showavdelningen, ni vet den där obligatoriska delen på båten där det ska showas. Just när vi kom tog showen paus. Inspirerade av miljön bad vi "bartenderskan" om en varsin färgglad drink. Det fick vi. En varsin rosa "Sex on the beach". Jag vet inte varför hon valde just den drinken till två systrar.
Vi hamnade i karaokebaren. Där de sjöng sista låten när vi kom in. Lika bra det kanske.
Vi gick och kollade läget i andra barer. Hamnade på en engelsk pub. I samspråk med engelska turister. Tills puben stängde efter ungefär tre minuter. Eller så.
Vi började känna oss lite mobbade. Frågade Henrik Schyffert i receptionen vad vi skulle ta oss till. (Extrem look alike, helt galet). Han hänvisade oss till nattklubben. Vi skulle ju inte på nattklubb. Vi ville titta på hav och ta en drink.
I nattklubben dansade unga ungdomar på nästan tomt dansgolv. Vi var ordentliga vuxna som bara skulle titta ett tag. Drack vatten.
Sedan vet jag inte vad som hände. Helt plötsligt står jag och syrran och dansar
till "Sommaren i city 1990" och inser att det är bara vi på dansgolvet som kan komma ihåg sommaren 1990. Då var vi 15 respektive 12 år...
DJ:n spelade dålig musik och vi gjorde det.
Vi gick och la oss i.
Inte bara en gång. Nej, vi beställde en hel playlist och så fort han avvek var vi där.
Jag körde med det patetiska "tvåbarnsmamma på semester argumentet" och han var med på allt. Vi behövde inte ens ringa befälhavaren. (Internt skämt). Vi hade honom om lillfingret. Ett tag. Tills vi hade fyllt dansgolvet. Då återkom de konstiga låtarna.
Jo. Då har man åkt båt då. Och köpt hela konceptet.
Ni skulle ha sett oss när vi körde "Vogue"
5 kommentarer:
Du skriver så bra, jag bara ler... :)
Jag önskar att jag och maken varit lite mer som er förra året då vi åkte färja till Helsingfors. Istället åt vi på fiskkrogen och gick sedan och la oss och hoppades att vi snart skulle vara framme. Hur livsbejakande är det liksom.
Olivia, du är söt. :)
Bendel - kan säga att genom alla resor över Östersjön har jag gjort ungefär som ni. Nu körde vi på. :)Måste dock säga att första morgonen på båten (med morgonpromenaden) klart överträffade den andra (detaljer avslöjas icke men tänk på mitt tidigare inlägg om Chunky Red....)
Ah, hela min familj har haft en sjuk chunky vecka nyligen så jag tror jag förstår.
Då så. :) Jag tror att jag också var lite sjuk. ;)
Skicka en kommentar