Tvätta.
Hänga tvätt.
Vika tvätt.
Plocka bort tvätt.
Städa.
Plocka bort samma saker tretusen gånger.
Att inte hinna städa klart.
Att tre sekunder efter avslutat moment, se det raseras.
Tänka ut mat.
Handla mat.
Laga mat.
Äta under stress och tråkiga tillrop.
Sanera efter måltidsstunden.
Optimisten i mig hoppas att dessa sysslor kommer att minska när jag börjar jobba på tisdag 08:15.
Realisten i mig vet att de inte försvinner, endast matdelen kommer att ändras en aning.
Pessimisten i mig är säker på att det bara kommer att kännas värre. Mycket värre.
För när jag börjar jobba kommer jag inte hinna se mina sötnosar nästan någonting. Alla sysslor kommer att kvarstå. Plus jobbet.
Yippiee vad jag är glad att jag inte är miljonär och har ett jobb att gå till. Jätteglad. Verkligen.
Vinnaren av Bookerpriset 2024
15 timmar sedan
4 kommentarer:
Dina inlägg är klockrena - som alltid! Det här inlägget skriver jag verkligen under på... Du ska se att det går bra att få ihop vardagen - inte alltid, men för det mesta. Been there, done that... ooops - still doing that!!
Tack för inlägg i min blogg förresten - du kan inte ana vad det värmde!
PS. Börjar också jobba på tisdag - kl 8.30. Ångesten börjar närma sig...
Tack vad du är söt! :)
Och ett säkert tecken på att det är jobbdags imorgon är att jag hela morgonen sedan stora E vaknade 05, har legat och tänkt på allt omo jobbet. Usch. Hatar detta. Har varit så skönt att slippa jobbtänk. Men nu är det tillbaka.
Du som jobbar i samma kommun som jag... Du känner inte ngn som vill ha ett jobb som spansk-engelsklärare? Måste hitta någon fort!!!
Jag kollar i morgon - får se vad jag kan göra...
Vad gulligt av dig! Tack!
Skicka en kommentar