Sista chansen att ansöka!
2 timmar sedan
torsdag 27 januari 2011
Men arrrgh!
Upplagd av Pernilla kl. 15:17
Etiketter: Amanda Hellberg
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hjärnfonden
Prenumerera på mig!
Inlägg
Kommentarer
Min blogglista
-
-
Fem nyare träningslåtar5 timmar sedan
-
Med Mina Ord, avsnitt 30 – Ricardo5 dagar sedan
-
-
-
-
Att skapa ett sammansvetsat team av teknikkonsulter4 månader sedan
-
Svarvad Zucchini med Sesamolja8 månader sedan
-
-
-
Kära jobbdagbok (61)2 år sedan
-
Maj 20213 år sedan
-
Råvaruskola: Yuzu3 år sedan
-
Turista i Sverige3 år sedan
-
28 Februari3 år sedan
-
Ny adress!4 år sedan
-
-
Ouups we did it again..4 år sedan
-
-
-
-
-
Test6 år sedan
-
-
Sometimes, I Get Angry7 år sedan
-
Skapa sexuell spänning...?7 år sedan
-
-
Lästa böcker 20177 år sedan
-
-
Mot nya mål8 år sedan
-
-
Attack: trädgård8 år sedan
-
-
Dear reader8 år sedan
-
Nu flyttar jag!9 år sedan
-
-
-
Vår upplevda fulhet, en folksjukdom?9 år sedan
-
Vem gråter?9 år sedan
-
-
En protagonist eller flera?10 år sedan
-
-
-
Stockholm läser Barnens ö10 år sedan
-
-
Nu flyttar jag!10 år sedan
-
-
-
Hello goodbye!11 år sedan
-
Ny webplats!11 år sedan
-
Ja til talentene!11 år sedan
-
Snabbgenomgång av majläsningen11 år sedan
-
Med examen – snart leg!11 år sedan
-
-
-
Begravning11 år sedan
-
-
Återuppliva bloggen?11 år sedan
-
Memory lane12 år sedan
-
-
Hej alla ni som letar efter mig12 år sedan
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
Utmärkelse
Tack fina Sandra på Talludden! Klicka på bilden så kommer du till Talludden.
.gif)
Just nu läser jag:
Revolutionary Road av Richard Yates
Klicka här om du vill veta när jag uppdaterar!
Pernys motivering:
Vi är lika gamla, vi har lika många barn och vi delar dröm. Inte konstigt att jag känner mig inspirerad, rycks med och skrattar igenkännande när jag läser denna blogg. Tack du skrivande mamma som jag ser fram emot att läsa publicerad någon dag.
Livet enligt J:s motivering:
Även detta en relativt ny favorit.
Och jag lyssnar på:
Smultronbett, Barbara Voors
8 kommentarer:
Och jag som verkligen går i gång på den baksidetexten. Jag har ännu inte hunnit läsa den första boken (ligger i bokhyllan och väntar) men vad jag förstått så har hon även lagt lite mer krut i den här så jag kan knappt bärga mig. (har dock några böcker att plöja först eftersom jag är med i en bokcirkel som kräver en del läsning av mig av andra böcker)
Du får helt enkelt läsa när maken är hemma och sedan ligga tätt med honom när du sover. Det funkar ;)
Jag har läst. Mycket, mycket bra. Och Pernilla. Ingenting går väl upp mot läskighet i böcker. Hjärtat får banka och när det blir för mycket så lägger man bara ifrån sig boken, andas lite och sedan kastar man sig ut igen. Mycket bättre än verklig skräck. Den undviker jag gärna. Jag har aldrig gått igång på bergsklättring (höjdrädd), tågluff (snobb) eller knark (kontrollfreak), men läskiga böcker... ah! Ljuvlighet! Ju läskigare, desto ljuvligare. Och Amandas tillhör de absolut bästa i klassen.
Och. Det är KLART att man måste läsa författarens böcker om man gillar hennes blogg. Allt annat vore OARTIGT, tro mig, och i vissa fall fullgod anledning till bloggavbrott/avslut. I vissa fall...
MPG. Såhär är det. Även om man läser författarens blogg, bok, sms och mail så hjälper inte det. De kan ändå sluta blogga. Jävligt sugigt.
Och jag har börjat. Jag är nämligen ingen liten wimp. Jag är en kvinna som motar mina rädslor, tar tag i dem och gör sådant jag egentligen inte vågar för annars är man ju bara en liten lort. Som bekant.
Och ja. Det känns bra. Det känns väldigt bra. Texten i boken alltså. Får se hur bra det känns för mig nästa gång maken är på tjänsteresa och jag inte kan ligga tätt, tätt intill. (Håller annars med dig Perny, bra taktik som jag idkar så ofta jag kan, även när jag inte är rädd).
Tänk på mig då, som måste skriva skiten. Hur kaxig känner man sig då? Mitt i natten? I sin gamla spindelvävskåk?
;o)
(Tack för fina ord, jag blir uppriktigt själaglad.)
Nä nä. Det där går inte. Tycker inte synd om dig. Tycker inte synd om någon som får ge ut böcker och får beröm för dem. Där går verkligen min gräns. :)
Nu är jag på 50-ngt. Det får väl tala för sig själv. :)
Men Herregud, LÄSER ni det mest läskiga?
Det hoppar jag över.
Smart Åsa. Att jag inte har tänkt på det. Jag som alltid hoppar över långa beskrivningar av kullar som böljar och kvittrande fåglar och vilka färger kläder har och sånt. Då kansek man kan kan blunda när man läser det läskiga?
Skicka en kommentar