Hur man skriver en bok

Min syster gav mig och maken "Den stygga flickans rackartyg" av Mario Vargas Llosa i julklapp. Min man och jag blev ihop när vi var 17 år och på baksidan av den här boken står det "De är femton när de träffas första gången i Limas burgna villastad Milaflores i början av femtiotalet." Ja, hon tog ju inte bara vilken bok som helst när hon ville ge oss en.

Hur som helst. Nyss slog jag upp den och började läsa.

Första meningen:
Den sommaren blev sagolik.
Inget konstigt. En bra första mening tycker jag. Man vill höra mer om den sommaren. Den sommaren som blev sagolik. Man undrar ju genast VARFÖR blev den sagolik? Díme más!

Och mer får man. Var så säker.
Andra meningen sträcker sig nämligen över 10 rader. Tio rader lång. Jag skriver jävligt snabbt men jag orkar inte citera den. Testade att läsa den högt. Gissa hur det går att läsa en mening som är över tio rader lång, högt?! Precis. Inte så bra.

I den här första meningen kryllar det av namn, mest på platser. Club Terrazas, Miraflores, Limas Lawntennisklubb, Plaza de Acho, kardinal Juan Gualberto Guevara som dessutom är ärkebiskop av Lima, Barrio Alegre, Diego Ferré, Juan Fanning, Colón, San Martín. I nästa stycke (mening?) kommer en hel hög personer. Linken Lañas, Seminauel, tico Tiravante, Ilse, Laruita, Víctor Ojeda, Inge, Juan Barreta, Alberta.

Seriöst. Det finns inte en enda bok om hur man skriver en bok som inte säger att man ska vara försiktig med att introducera för många karaktärer för fort.

Eh... Det där med att få Nobelpris i litteratur kan ju inte vara så svårt. Man gör tvärtemot vad alla förståsigpåare säger.