Och det verkar vara en ny slags vardag. En vardag då man försöker göra vanliga saker men hela tiden har tankarna någon annanstans. Det är en vardag då man gör planer och låter saker rulla på, men hela tiden har det stora hotet i bakhuvudet. Det stora hoppet trängs där med, men ju fler dagar som går, ju större blir det stora hotet - i alla fall i mitt bakhuvud. Jag har dåligt tålamod och jag tycker att det räcker nu.
Maken åkte och jobbade och jag och barnen gör oss redo för att leka med kompisar idag. Imorgon ska vi också leka med kompisar. Onsdag med. På torsdag ska hela familjen leka med kompisar. Alla planer gäller under förutsättning att inget drastiskt händer. Nu säger vi det inte längre, vi vet att det är det som gäller.
Sista chansen att ansöka!
12 timmar sedan
0 kommentarer:
Skicka en kommentar