Sådärja!

Nu Grey's med gott sällskap.

469 822

Tecken.
Tror det är klart så.

Och nu tänker jag: TÄNK OM jag har skrivit fel någonstans när jag har ändrat?
Och då tänker jag: NU MÅSTE JAG korrläsa allt en gång till.

Arrrgh!
Nu tänker jag: Faaaan! JAG TÖRS INTE SKICKA. Det är nog så illa det är. För jag vill inte få höra att det suger.

Sju minuter till Grey's.

En timme

Nu har jag en timme på mig att skriva, sedan börjar Grey's. Maken kom hem alldeles försent och blev sedan tvungen att sticka iväg för att komma hem ytterligare lite senare. Skrivtid försvann.

Har några saker jag ska ändra - korta ner. Sedan kör jag! Typ till på måndag skickar jag ut. Typ.

Öppnar post

Lite sent kanske...

Vabbig dag

Har två vabbisar hemma. En med huvudvärk och en med hosta och snor. Jag blir så seg sådana här dagar. Vi gjorde en god gärning och handlade åt en äldre släkting, som tack fick vi pannkakor. Det var skönt, då fick vi en liten lagom utflykt och slapp laga lunch. Och så fick vi köra min nya fina bil. Jag är så jävla snygg i den!

Nu segar sig eftermiddagen fram och vi börjar bli lite frustrerat uttråkade sådär.

Ville bara dela med mig av dessa viktiga fakta.

Jag kan inte

Jag kan inte sluta.
Jag vet inte hur jag ska sluta.
Jag vet inte hur jag ska kunna veta när jag är klar.

Jag petar. Jag ändrar. Ett ord. En mening. Ett stycke. Jag tar bort. Jag lägger till. Jag hittar små punkter som är fel. Jag hittar små ord som är fel. Fast jag har kollat. Fast jag är ordentlig.

Jag hör i mitt huvud att "de" läser 10 sidor, kanske 20. Jag gillar mina sista sidor bättre men tycker att de första också behövs.

Jag vill skicka in.
Jag vill inte skicka in.

Ooops, så det kan gå

Rebecca Blacks föräldrar betalade en video åt henne. Plötsligt är hon ökänd på youtube. Så kan det gå.
Mamma och pappa - kan ni betala ett bokkontrakt åt mig?

P.S. Hon är duktig på veckans dagar på engelska.

Piratförlaget

Yourlife har lagt upp bilder. Den här tituleras Malin med vänner. Det här är inte vilka vänner som helst, det här är valda delar ur Piratförlaget.

Till höger: Sofia Brattselius Thunfors, förläggare på Piratförlaget. Till vänster: Anna Hirvi Sigurdsson. Ni vet hon som gallrar hos piraterna. Jag hamnade bredvid henne på väg ut och var tvungen att fråga om det är så att man bara har tio sidor på sig hos Piratförlaget. Svar: Japp. I den allra första gallringen. Men väldigt många går vidare från den. PUH! Följebrevet är mycket viktigt.


Bild toksnodd från yourlife.nu, tagen av deras supertrevliga fotograf (fast nästa gång tänker jag vara med och välja vilken bild på mig som läggs ut, maj gad så sur jag ser ut)...

Lär mitt barn

Att laga mat. Näringsriktig och krånglig.

Se så passande

Igår fick jag stifta bekantskap med Unni Lindell på Bookyourlife på Maximteatern. Och så kommer en recension, som ett brev på posten. Läs vad enligtO tycker!

Unni förresten. Så skön människa! Hon berättade om sin kontorsdel i sitt stora hus. Kontorsdel. Jag fick fram bilder av ett helt våningsplan. Hon har självklart sjöutsikt. Men det räckte inte, hon har även en liten skrivarlya inne i Olso. Lät helt underbart!

Hon har varit gift med sin man i 33 år. Carina frågade hur Unni tror att det är att vara gift med en författare och hur man får det att hålla. Unni var så självklar i sitt svar. "Man måste ge henne plats och tid".

Som jag har längtat!

Aux-ingång!

Bookyourlife på Maximteatern

En mycket trevlig kväll och en mycket trött Pernilla.
Jag fick i alla fall krama Malin. Två gånger.

Återkommer med rapport.

Malins skor

Hela gänget

Alex Schulman

Pratar om likheterna, och skillnaderna, mellan hans två böcker.
Första boken, om hans pappa, krävde mycket sprit.

MPG och Sara Lövestam

Sara berättar om sina refuseringar.

Unni Lindell

Intervjuas av Carina Nunstedt om varför det går så bra för henne och andra norska kriminalförfattare.

Vissa

Har det bra idag.
Ny bil.
Frisörbesök (blev inställt förra veckan då frisören blev sjuk).
Ikväll yourlife-event. MPG, snart ses vi!

How you doin?

Hej då pärlan

Tack för lång och trogen tjänst.

Förlåt att jag inte lyckades med Blocket. Han som letade upp varje litet märke på dig visste nog inte att han hade med en mogen kvinna att göra, vi kommer med vissa skavanker. De som trodde att du var lika liten som en Audi A4 borde ha kommit och tittat på dig. Du hade varit perfekt för dem med sina två barn.

Förlåt att jag sa nej till några skambud och sedan låter bilfirman få dig ännu billigare. För mig är du i alla fall värdefull. Du har gett mig så mycket. Kommer att sakna att sitta och dricka té med dig på morgnarna. Barnen kramade dig imorse, de kommer också att sakna dig.

Snart åker vi våra sista meter ihop. Du och jag pärlan.

Jag duschade inte

Och mitt bland svetten fick jag inspiration. Jag har varit på uselt humör idag av flera olika anledningar men ju längre in i träningspasset vi kom - desto mindre sur blev jag. Jag säger bara en sak... Fuego! Mitt under detta eldiga, latinska pass kom jag på några saker. Så nu sätter jag mig och skriver.

Under tiden kan ni titta och lyssna på något eldigt.

Att duscha, eller inte duscha

... det är frågan.

Jag har fortfarande inte gjort mig i ordning. Efter en familjepromenad i solen (fan vad det lät hurtigt, om jag orkar ska jag blogga om hur det egentligen lät under den där promenaden) blev min dusch uppskjuten av olika anledningar. Sedan har jag suttit och skrivit.

Och om fyra timmar ska jag träna. Jag inser att det är idiotiskt att gå och duscha nu, när jag vet att jag är supersvettig om fyra timmar och ändå kommer att duscha om sex timmar. Jag vet.

Men ändå. Duscha eller inte duscha, det är frågan.

Nu mina vänner

... har jag korrigerat alla småfel som mina kära läsare har hittat. (Trosorna är inte ute på vift längre, alla namn borde nu sitta på rätt personer och som har ändrats till om och så vidare). Jag börjar undra om stavningsprogrammet har lekt själv när jag har loggat ut. Jag skriver inte sådär tossigt!

Nu ska jag utveckla en scen, på önskemål från Susanne.
Sedan ska jag fundera över mitt slut, på önskemål från U.
Den medicinska granskaren P har redan fått säga sitt och hennes ord blev självklart lag. Det fanns inte så mycket att säga emot...

The day shift

Nightshift

Nu ska här funderas

Mina tre läsare har slitit hårt och läst klart. Eller äsch. Två av dem kunde inte släppa ifrån sig bunten och var klara rätt fort. Det gillar jag. Den tredje bad om en extra läsvecka... Hrmpf.

Var hos min nitiska vän idag och fick min dom. Hon gav mig egentligen tre stora frågor att fundera på.

Så det ska jag göra nu. Fundera på det hon tycker. Och fundera på det Susanne tycker. Och fundera på vad jag tycker. Och sedan ska jag redigera lite till. Tydligen har vissa karaktärer bytt namn på några ställen. Ett par trosor är också på vift på ett ställe... Där ser man. Jag som trodde jag var en ordentlig typ....

Tack P, U och S.
PUSS!
Ni är guld!

Christer Sandelin

Det fanns en tid då jag var kär i dig. Riktigt, härligt onyanserat tonårskär. Den jag var kär i innan dig var Ian Haugland. Honom var jag så kär i att jag rev bort hans flickvänner från bilder på de två tillsammans... Innan Ian var det Per Gessle. Vi ska inte rota mer i det...

Men Christer. Allt du sjöng var till mig.

-Den hon vill ha, det är jag.
-If I say my bed is empty without you, pretty baby. Won't you come back, to me?
-Jag låg och grubbla, ensam i min stora säng. Drömmarna blandades med rädsla för framtiden. Om jag inte tar dig nu, så tar nån annan dig, bort från mig. (Det är för övrigt så jag önskar att förlagen tänker ungefär nästa eller nästnästa vecka).

En dag när jag var på Gul&Blå vid Hamngatan (minns ni?!) var du där. Livrädd, men ingen liten lort, försökte jag ta din autograf. Hade ingen penna. Frågade kassörskan om jag fick låna en. Hon slängde en blick på Christer. Tittade på 12-åriga lilla mig. "Ja, det går bra. Men du får stå här." Bitch. Det blev ingen autograf. Jag sprang och köpte en penna. Då var Christer självklart borta.

Ja ja. Det dog ut. Det blev liksom inget mer än mina fantasier om hur jag skulle stöta på honom på något uteställe (glömde att jag var 12) och förföra honom. (Glömde att jag var 12 och att det hade varit riktigt äckligt om han hade låtit sig förföras av mig). (Glömde också att det hade varit riktigt äckligt om jag vid 12 hade vetat något som jag knappt vet vid snart 36).

Livet gick vidare. Jag hittade lämpligare objekt. (Läs finniga högstadiekillar).

Men Christer. Vad hände? Varför blev det såhär? Vad hände? Det är noll koll. Skippa skiten nu. Kom igen. Jag kan bli lite kär i dig igen, i smyg. Om det hjälper.

Nähä

Jag:
- Mona har blivit nominerad.
Maken tittar uttråkat. Inte direkt på mig.

Jag:
- Simona har blivit nominerad.
Maken tittar uttråkat. Inte direkt på mig.

Jag:
- Har jag blivit nominerad av någon? Nej!
Maken tittar. Direkt på mig:
-Du ska fan inte åka någonstans.

Nähä. Det är rätt uppenbart det.

Jag är så avundsjuk!

Vissa blir minsann nominerade.
Vissa blir minsann nominerade.
Vissa blir minsann nominerade.

Ja. Jag är avundsjuk.
Ja. Jag är misunnsamt irriterande avundsjuk.

För även om jag blev nominerad och vald så skulle jag inte kunna åka. Planet går när min man fyller år. Och jag är lärare. Lärare = ingen semester att ta ut, ingen flextid att ta ut.

Fan. Jag är så avundsjuk!
Ha så jävla kul Mona. För det klart du kommer få åka med.
Och kan du ens spanska?

Hasta la vista baby!

Äntligen hemma!

Maken är hemma.
Jag är hemma.

Sov gott, det ska jag göra!

Dagens matlådor

Jobbar man 8-21 och går upp extra tidigt för att hinna lämna barnen så måste man ha med sig ett lager...

Laddar för föräldramöte.

Det är väl fredag snart?

Den där Susanne

... är en fantastisk kvinna!
Inte nog med att hon har sjukt bra smak, hon är snabb också.

Hon säger att hon gillar. Hon säger att hon inte kunde sluta läsa.
Jag säger yay!

Även om alla andra hatar det så finns det i alla fall en som gillade.
I helgen får jag veta vad hon har att klaga på. Susanne Boll. Min nya idol.

Tar ni

Också med er halva skafferiet till jobbet?

Grey's

Handlar om skjutning på skola.
Handlar om folk på sjukhus.
Kanske att det här inte är rätt program för mig i mitt liv just nu.
Fan!

Den matlagningsroade maken

Tycker att Göteborg är ett bra ställe att åka till idag. Då hamnar jag vid spisen. Det var det här eller gröt...

Är det sant?!

Börjar det idag?! Simååååna?!

Readtreat 2-3 april

Ni ser ju på bilden. Kan det bli annat är roligt med Martina och Mari? Båda hur sköna som helst! En liten fågel har viskat i mitt öra att det finns några platser kvar till denna härliga helg. Och vem vet... Kanske tittar slottsspökena fram? Igen...

Anmäl dig här!

Om ditt manus var en älskare

Läs det här roliga inlägget hos Multimanus, Johanna Wistrand. Jag kände igen mig. Tyvärr...

Och hur går det för min älskare just nu?
Jodå. Jag har lånat ut honom till tre personer...

En sitter på expertkunskaper jag behöver och hon har fått granska mina medicinska fakta. Jag hade varit duktig på att googla tydligen. Puh.
En läser och granskar nitiskt mina eventuella stav- och slarvfel. Jag har även bett henne att kolla saker som kanske inte stämmer överens. Hon kommer att hitta det. Sa jag att hon är nitisk?
Den tredje utmanade mig. (Ja. Jag hade druckit vin). Vi satte deadline vecka 10. Bara vissa har klarat deadline... Hon skickade ett trevligt sms under sin läsning igår. Jag hoppas att hon inte ljuger.

Kvar att göra:
Ta till mig deras synpunkter och se vad jag gör med dem.
Ringa en viss jurist för en liten researchgrej.
Rätta allt som visar sig vara fel.
Läsa igenom allt en gång till. Det måste bli sista gången. Jag måste sluta.
Skriva ut.
Köpa stora kuvert.
Köpa porto.
Skicka in.
Vänta med skämskudden i famn.

Är vi inte

Förbi det här? Lägg ner nu kung Bore, våren kommer ändå att segra tillslut. Som varje år.

Tycker du...

... att jag är dålig på att blogga idag? Det tycker jag med. Men jag har haft andra roliga saker för mig. Förberett mig inför mitt medarbetarsamtal och rättat uppsatser. Egentligen skulle jag ha varit hos frisören men hon blev sjuk. Stackars henne och stackars mig som får för mycket utväxt.

Inte lika flashigt

Som deras uppläggning men mums vad gott. Och supernyttigt... Mangocurrysåsen var smarrig värre. Receptet gav massor av mat så det blir minsann middag imorgon också.

Husmorsorna lockade

Med Fish & Chips. Maken skulle laga maten idag så "vi" planerade in lite sånt idag.

Familjen har kommit hem

Att skriva rätt

Medan hon räckte honom den fyllda kaffekoppen.
Medan hon räckte honom koppen med kaffe.
Medan hon räckte honom koppen.

Sådant där kan man sitta och fundera över, och ändra och dona med. För att man tror att det spelar stor roll.

Vad skulle du ha vält? (Mina barn säger så, jag vet att det heter väljit).

Vilket det blev?
Det får du se om det blir en bok någon gång. Det kan också hända att det inte blir något av alternativen.

Även när man är 7 och cool

Kan det vara skönt att ha en pappa att hålla i handen.

Min sjuåring

På Naturhistoriska . Hon är plötsligt så stor.

Tur

Att de ställde in dinosaurievisningen så att vi fick titta på det här roliga istället.

Om

Detta var en vettig telefon med blixt så hade ni sett mina två barn, mina fötter och tv-bilden. Då hade ni sett vad det var. Men nu är ni brighta och fattar ändå vad det handlar om. Mello. Sista! Äntligen!

Här står jag

Och filosoferar. Kom hem efter träning på Friskis och middagshandling och insåg att mina nycklar ligger där inne. Ingen är hemma. Så här står jag och bryter nyköpt baguette med otvättade och ospritade händer. Skönt att vara lite tonåring och glömsk ibland.

Skriv för livet - Hur man skriver en roman.

Temakvällen Skriv för livet var indelad i tre olika programpunkter. Den första var författarpanelen. Sedan kom förläggarna och sist kom min idol Anna Schulze som inte bara är författare utan också konstnärlig ledare på Skrivarakademin i Stockholm. Hon var min skrivarkurslärare när jag gick där och hon är grymt bra. Läskig. Och bra. Shit vilken respekt jag har för denna kvinna! Att lyssna på henne i måndags var som att få en snabbrepetition av kursen jag gick. Och genast ville jag gå hem och skriva om allt.

Lite snabba anteckningar från det Anna sa:

Skriva = learning by doing. SKRIV!
Läs! Läs aktivt. Fundera på vad som hände och varför du reagerar på ett visst sätt när du läser det. Vad gjorde författaren då?

Viktigt att välja rätt berättarperspektiv. (Första person? Tredje person? Allvetare?)

Viktigt att välja rätt tidsperspektiv. (Presens? Imperfekt? Pluskvamperfekt (är formen för "hade" för er som inte är lika bevandrade i grammatiska termer som en viss språkfröken här) slänger man in i historien oavsett tempus.

Om man har ett pärlband av bra scener så har man en bra historia. Bind ihop scenerna. A leder till B som leder till C som leder till D.

Och hur slutar man?
När man känner att man har sagt sitt. Då är det slut.

Anna sa: "Här har författaren slitit ut hjärtat ur kroppen och har inget hjärta kvar." Det är slutet.

Christina Stielli citerade Erik (efternamn?) på Skrivarakademin som sa:
"Ett bra slut är när en ny historia börjar."

Så är mitt slut. Som sagt förlagen, ring mig! Det blir bra det här.

Årets första!

Morgonpromenad. På barmark! Med fågelkvitter!
Ja! Utropstecken krävdes för alla utrop!
Det var dessutom min första videoblogg ever. Jag tyckte jag filmade superläääänge. Tjena.

Skriv för livet - vad sa förlaget då?

Wahlström & Widstrand hade två representanter på plats i måndags. (Måndags?! Vart tog veckan vägen?!) Det var förläggaren Calle Marthin och redaktören Katarina Ehnmark Lundquist som kom och gav sin syn på saken.

För att sammanfatta:

Skicka in! Alla förlag vill hitta nya, bra manus. Dock! Arbeta igenom manuset så mycket du bara kan.

De räknar iskallt med att författarna skickar sina manus till flera förlag, det är inget konstigt.
Calle uttryckte faktiskt att han gillar det tävlingsmomentet.

De berättade också om hur det går till när de tar emot manus:
Redaktionsassistenten tar emot posten, sprättar brev och för in författarens namn, datum och manusets titel. De har manusmöte varje vecka. Det kommer in ungefär 15-20 manus per vecka. Manus läses av minst två personer. Om förlaget tycker att ett manus har något så skickas det till en extern lektör för en grundlig analys.

En sak som jag gillade att höra extra mycket var att de söker genomförare. De antar ett författarskap, och tittar på om författaren kan utvecklas, det behöver alltså inte vara perfekt från början.

Kanske tolkade jag deras ord som jag ville höra dem - he he. Jag tyckte det lät bra. Jag är en genomförare. (Okej, inte när det gäller tråkiga hemmaprojekt, erkänner) och jag kan lätt tänka mig att skriva fler än en bok. Som sagt förlagen, ring mig!

Början är viktig. De läser alla manus och alla får minst 20 sidor på sig. Minst.

Calle menade att man ska tänka på vilket förlag man skulle vilja komma ut på, att det är viktigt att vända sig till ett förlag som passar ens manus.

Följebrev då? Jodå. Ett följebrev är jättebra om det är med men det ska inte vara för ingående. Det ska inte innehålla något om ens familj, inte om ens arbete utan texten ska vara det viktiga.

Vad letar de efter? Personlig stil. Något eget. Magkänslan ska kännas bra.

De tryckte också på det här att det ska kännas. När man läser. När man skriver.

Enligt Calle finns det två sorters berättelser.
1) Hur ska det gå? -berättelser. Dessa är ofta bladvändare och behöver spänning och nerv.
2) Varför är det så? -berättelser. I dessa är det mer fokus på t.ex. språk.

Till sist. Ett gott råd från förläggaren:
Folk som skriver en halv roman och avslutar med "Om du vill veta hur det går får du börja betala." har inte så stor chans. He he.

Fredagsdisco

Och bubbel på kylning!

Om man går fort fort

Taget ur en lärobok som heter "Tre gånger svenska".

Skriv för livet - Hur blir man publicerad?

Fråga: Hur gör man för att bli publicerad?
Författarpanelen hade goda råd att ge.

Mats Strandberg: Se till att få det gjort. Redigera tills man kräks på texten.
Lina Forss: Gå skrivarkurs. Man skulle knappast ge sig på att kakla om sitt badrum utan att ta reda på hur man gör.
Moa Herngren: Testa idéer på vänner etc.
Mari Jungstedt: Lär dig tekniken för hur man berättar. Bestäm vad du ska berätta och håll vinkeln, begränsa allt du vill berätta om.

Men då så. Jag har minsann gjort allt det där. Saken är biff. Hör ni förlagen, skicka hit lite kontrakt tack. ;)

Författarnas samlade bild var att man absolut kan skicka till flera förlag samtidigt, varför bara skicka till ett och vänta i evigheter? Man ska inte ge upp i första taget, det som inte passar ett förlag kanske passar ett annat.

Om man blir ombedd att jobba om ett manus ska man verkligen inte tappa inte sugen - det är tvärtom väldigt positivt om de vill det. Moa citerade Kajsa Ingemarsson som lär har sagt om att jobba om ett manus "Det är som att gräva upp en gammal pojkvän man har begravt och tvingas hångla med honom..." :)

Moas kloka ord får avsluta detta inlägg:
Att skriva en bok är en otrolig prestation även om den aldrig blir publicerad.
Så sant! Det är inte bara att slänga ihop en hel story, med början och slut och allt.

Imorgon (eller en annan dag) ska jag berätta vad Wahlström & Widstrand tyckte.

Livet

Mitt förra inlägg berörde ju i någon mån döden. I alla fall det man ska ligga i när man är död.

Det här inlägget kommer istället att handla om livet. Av förklarliga skäl funderar jag just nu mycket på det temat. Att livet kan vara så oförutsägbart, att livet kan vara kortare än man tror och att det kan ta väldigt märkliga vändningar.

För er som inte vet så drabbades min fina svärmor av en hjärnblödning i december och av respekt för henne så går jag inte in på akutellt hälsoläge här i bloggen men det här är en lång process som påverkar hela vår familj på många olika sätt.

Trots att det här är riktigt tungt, jobbigt och något jag inte alls vill vara i, så har det här lärt mig en hel del. Eller - tydliggjort det jag egentligen redan visste. Man måste ta vara på det liv man har för plötsligt kan det vara borta, eller i alla fall totalt förändrat.

Det är så lätt att allt bara rullar på. Det är jobb. Det är dagishämtningar och lämningar. Det är kvällsmöten på jobbet. Det är storhandling och storstädning på helgen. Det är tvätthögar. Det är vab. Det är dåligt samvete för det man inte har hunnit på jobbet. Det är dåligt samvete för det man inte har hunnit med sina barn. Det är dåligt samvete för det man inte hinner i sin relation. (Prata menar jag, alla hinner väl en snabbis då och då?) Det är noll tid för träning. Det är noll tid för vänner. Är det så man vill ha det? Nej. Det är inte så man vill ha det men ändå är det så de flesta har det.

Saker jag har bestämt mig för på sista tiden:

• Gå ner i arbetstid och ha en ledig dag. Vi får se om det fungerar, brukar inte fungera med min tjänst. Jag kommer att bli väldigt ledsen om det inte blir så i augusti.
• Att skita i disk och städning oftare än förut. Mår dock dåligt av att ha det så så sökning av BRA städerska pågår. Inte lätt.
• Skriva klart bokfan. (Check). Vore ju trist om den inte ens fick ett enda refuseringsbrev för att jag aldrig blev klar.
• Träna mer. För att det är rätt viktigt att må bra. Man får göra det man kan.
• Köpa ny bil. För att jag behöver fyrhjulsdrift där vi bor och för att jag är värd det. Och för att säkerställa att vi nu slipper snö i de 7 år som min avbetalning är upplagd på. Tacka mig för att vintrarna numera kommer vara helt snö- och isfria.
• Göra roliga saker oftare. Skita i att jag är trött, träffa vänner och prata i telefon mer.
• Helt enkelt: Liva upp tillvaron lite mer.

Andra saker som har hänt som följdreaktion på det här:

• Jag orkar inte lyssna på dåliga låtar/program i bilen. Flippar runt hela tiden. Eller sätter på en CD-SKIVA. Fast snart har jag min aux-ingång i bilen och kommer att köra Spotify hela tiden. In your face reklamradion!
• Inte heller orkar jag med fåntrattar. De får veta att de är fåntrattar.
• Dessutom FUNDERAR jag på att börja springa. För att jag kan.

Ha en bra torsdag och njut av den.

En intressant sommarkurs

Jag måste säga att den här kursen väcker många frågor hos mig.

Är det viktigt att materialisera sina tankar kring döden? Jag har aldrig tänkt på att man bör göra det.
Vilken typ av människa väljer att tillsammans med andra människor göra just detta?
Dessutom mitt i härligaste juli?
När man sedan har byggt sin kista, var ska man förvara den hela livet? Livet kanske tar slut imorgon, då är det lätt löst. Men om man lever till 98, har de plats för kistan på hemmet då? Vad ska folk som hjälper en att flytta tänka när de ska bära runt på den här kistan från den ena bostaden till den andra?
När kursen startar, hur gör de då? Får alla samlas i en ring och säga vad de heter och varför de vill bygga sin egen kista?
Och så vidare.

Emma Hamberg fick idén till Baddaren när hon såg en annons för en simskola för vuxna. Jag känner att den här annonsen också har potential att bli en roman. Researchen skulle bli otroligt intressant. Kanske tragisk?

Såklart

La jag mig inte på soffan...
Jag fastnade självklart på FB och i bloggarnas värld.
Nu har jag lyckats slita mig och går direkt i säng, utan att ta hand om varken disk eller jympapåsar. Det kommer en morgondag. Den behöver också ha något att göra.

Gonatt!

Skickat från min iPhone

Och

eftersom inte jag orkar blogga om det just idag så kan ni ju läsa vad Perny har skrivit. Hon har orkat blogga både mycket, och detaljerat.

Nä

Jag orkar inte blogga om gårdagen. Det är så mycket. Det kommer att ta en lång stund.
Hör och häpna: Pernilla är slut. Dagen har varit intensiv och lång. Och det finns disk kvar. Och jympapåse ska packas. Och så vidare. Gårdagen var ännu längre och långt mer intensiv.

Notera detta historiska ögonblick!
Pernilla går och lägger sig på soffan en stund. Tisdagen den 8 mars 20:37.

Kan knappt

Bärga mig.
I påsen finns världens godaste semlor.
Inköpta nyss. På bästa Enskede bageri. Där för övrigt en bästsäljande författarinna satt och skrev koncentrerat med lurar på sig. Det hindrade inte mig minsann från att gå fram och hälsa.

Mmmmmm. Snart dags! Måste bara äta mat först. Eller... Måste man det?

En härlig kväll!

Det var en riktigt intressant kväll Christina Stielli hade fixat! Otroligt bra. Intressanta personer, bra ämnen och mycket konkret och handfast. Hur vinet smakade kan jag tyvärr inte rapportera om, jag körde.

Först samtal mellan Moa Herngren, Mats Strandberg, Lina Forss, Mari Jungstedt och Christina Stielli herself. Samtalet leddes av... Hmmm... En journalist från tv4, väldigt duktig tjej!

Sedan fick vi höra allt om hur manus behandlas på Wahlström & Widstrand av förläggaren Calle Marthin och redaktören Katarina Ehnmark Lundquist. Intressant! Efter allting ringlade sig kön till att prata med just dem lång... (Jajemen, även jag tyckte att jag skulle presentera mig...)

Sist ut var världens bästa skrivarkurslärare Anna Schulze som gav en snabbkurs i hur man skriver en roman.

Orkar inte blogga om allt idag - ska försöka få till ett vettigt inlägg imorgon eller senare.

Kvällen kan sammanfattas såhär: Det måste kännas. Både för författaren och läsaren. Detta återkom flera av de inblandade till.

Perny, så kul att ses! Jag tog bort bilden på oss för jag var för ful. Men det var skoj att ses!

Skriver för fullt

Upp vad de säger.

Moa och Mats

Nu är vi här!

Och jag har träffat Perny!

Söndagen i korthet

Har idag hunnit:
Planera veckans mat. (Lax, kyckling, korv, bjudit bort mig och tacos).
Tvätta tre maskiner. (Mörkt, rosa, skidkläder).
Handla veckans mat. (Se ovan).
Nästan beställt en bil. (Tack S som passade barnen).
Skrivit ut mitt manus i tre exemplar. (Tack maken).
Snabbhandlat två par byxor och en blus. (Tack maken som skrev ut när jag handlade).
Lämnat manus till nitisk korrläsande vän. (Tack U).
Tränat på Friskis. Ett medelpass. (Skitjobbigt).
Läst jobbmail. (Lovet tog abrupt slut).
Kollat Solsidan. (Inte lika roligt som förut).
Diskat. (Tömt och fyllt diskmaskinen that is).
Kokat frukostägg. (Jamen seriöst, orka klockan 6:50!)
Läst bloggar. (Denise, Simona, Alla har en bok inom sig och Monas Universum).
Packat matlåda. (Kycklingfilé, ugnsrostade grönsaker, tomat och turkisk yoghurt).
Fejsbookat. (Goes without saying).
Och så bloggat. (Goes också without saying).

Har inte hunnit:
Packa upp.

Godnatt. Snart ny arbetsvecka. Som jag ser så mycket fram emot.

Stora frågor

Vit i september...



Eller svart om två veckor...

Om du har läst den här bloggen ett tag så tror jag att du vet svaret.

Skriv för livet

Vem mer än jag ska gå imorgon?

Försöker

Hålla humöret uppe.
Försöker
vara positiv.
Försöker
tro att allt ska gå bra.
Försöker
ha tålamod.

Vissa dagar är det bara svårare än andra.

Biljakten, del 178.

Imorgon ska vi testköra bil igen. Nu har turen kommit till den här lilla läckerbiten. Jag vill att den ska vara bra. Åh vad jag vill att jag ska tycka om den. Den är så himlans fin. Såg en live igår och blev kär. Mailade en återförsäljare och fick svar på den viktigaste frågan av alla. Ja. Den har aux-ingång. Where do I sign?

Det var här det hände

Här skrev jag klart.

Ta mig fan...

Jag är väl typ klar då. Två dagar innan deadline.

Jag har hittat två saker jag måste kolla upp lite. En sak som jag måste researcha lite mer och en sak som inte stämmer med en annan sak.

Nästa vecka ska jag ge mitt manus till två personer som ska läsa och kolla olika saker.
När de är klara och har gett sina domar, då får vi se om jag är klar.
Jag ska också läsa såklart. Och se om jag tycker att jag är nöjd. Eller ska jag verkligen det? Blir jag någonsin det?

Tror jag ska fira med ett glas vatten. (Ja. Bubblet är slut).

På rätt sida av 200- strecket

Snart...

Vänster klar. Höger kvar.

ÄLSKAR

att ha sportlov. Det är så värt att inte ha ett flashigt coolt jobb med ashög lön och ynka fem veckors semester när man får tillbringa 12 veckor per år med sina barn. Så värt det!

För SJÄLVKLART skulle jag ha ett flashigt, coolt jobb med ashög lön om jag inte var lärare. Självklart.

Leker Katalonien

Och serverar pan con tomate. Man steker bröd. Oljar in. Smetar på tomat och vitlök. Sååå ljuvligt. Minns inte hur man säger på katalanska och orkar inte googla. Pan amb tomate är en vild gissning.

Det blir också fransk grönsakssoppa, ur senaste Lantliv. Till den har man fransk pesto- pistou.

Snart kommer gästerna. Då blir det bubbel. Såååklart.

Lät mig idag förföras av en kvinna på systemet så allt jag köpte är på hennes rekommendation. Annars brukar jag köra på säkra, sydafrikanska kort.

Ett steg fram, två steg tillbaka

Igår hade jag telefonkonferens med min medicinska granskare. Hon hade lite synpunkter och information som gjorde att jag behövde ändra en del. En del, inte mycket alls. Men när man ändrar lite här, så måste man ändra lite där. Och lite där... Och hålla reda på det. Pust. Ibland kan det vara en fördel att vara kontrollfreak. Ibland.

Imorgon missar jag skrivtid då vi får gäster på kvällen. Men det återstår ändå tre kvällar till innan sportlov blir jobbvecka. Vecka 10 och deadline. Det här fixar jag. Lätt!

För övrigt är mina tjejer guld! Jag älskar att få tillbringa massor av skön ledig tid med dem!

Nu ropar varm dusch och säng på mig jättehögt. Ciao!

Skriver

Fan vad jag ändrar! Måste dubbelkolla allt...

Snart

börjar mitt kvällspass. Ska bara äta middag först. Jag har en deadline att hålla. Vecka 10 ska mitt manus vara klart. Egentligen hade jag tänkt skicka in men jag har gjort en deal. Jag ska ge mitt och jag ska få ett annat. Så ska vi läsa och tycka. Det kallas skrivprocess tror jag. Om denna person inte sågar mig totalt så skickar jag in när hon har läst och tyckt klart.

Det börjar närma sig!
Har ni, händelsevis, hört den förut?

Ikväll

Har jag redigerat 20 sidor. 38 kvar nu!
Jag har tyvärr gjort lite ändringar så nu gäller det att hålla tungan rätt i mun...

Det närmar sig....

Årets första

Hon är så jobbig

Nu har hon flyttat sin blogg. Igen. Fan Denise. Jag orkar inte ändra min läslista varannan vecka. Suck. :)
Nu är hon här.

En snabb reflektion

Mina tjejer är riktiga kanontjejer! Så coola. Och gosiga.