Italien, del 2

Efter Rom skulle vi köra ner till Salerno och till vad tjejerna kallade lyxhotellet.

Vi skulle hämta ut vår hyrbil klockan 11 och vi var förstås där i tid. Det var inte vår bil. Den skulle bara tvättas och strax vara klar. Strax ändrades till om en halvtimme. Sedan hette det 45 minuter. Kära italienare, måste ni leva upp till stereotypen av er så? Jag drog fram min bästa italienska-spanska-engelska och viftade på som man gör runt Medelhavet och faktiskt, en stund senare kom bilen. Den var inte så värst ren så stackarna fick nog avbryta.

Klockan 12 hade maken ett telefonmöte. Inbokat för då skulle vi ju vara mitt på motorvägen och han skulle kunna köra rakt söderut och prata. Tjena. Vi fick bilen precis innan mötet började så där satt vi, i ett parkeringsgarage och lyssnade på maken snacka IT-säkerhet. Det är jättespännande. Not.

En och en halv timme försenade kom vi iväg. Mot Salerno. Söderut på motorvägen. Solen sken. Vi var lite sura över att Sixt (hyrbilsfirman) hade stulit en timme och därför kvaddat hela planeringen men men. Om några timmar skulle vi ligga vid hotellpoolen vid fina hotellet.

Efter cirka 3 timmars resa då vi med nöd och näppe lyckades undvika att bli mosade av två lastbilar som båda ville byta fil samtidigt, in till den där vi låg och tog plats, började vi närma oss. Det så kallade lyxhotellet.

När vi med hjälp av GPS snirklade oss fram växte en klump i magen fram. Det var skräpigt. Det var slitet. Det var ödelagda, nedklottrade hus. Det var definitivt låsta bildörrar.

Så hittade vi hotellet. Och jag har sagt det förr. Bilderna stämmer aldrig. Rummet var pyttelitet, vi hade tänkt oss ett mycket större. Och "fyrbäddsrum" visade sig vara en dubbelsäng och en livsfarlig våningssäng. Trots det var hotellet helt okej. Personalen var kanon, maten suverän och det var rent. Och poolen var kanoners.

Vi kom fram tidig kväll och beställde direkt in Prosecco och Fanta och hängde vid poolen. Livet var härligt. Vi stängde av tankarna på att det var ett jättetrist område, vi hade ändå planerat en pooldag nästa dag. Sedan skulle vi bila upp för Amalfikusten och ta oss strax utanför Neapel till våra vänner. Trodde vi.

Och där vi är nu

Blir det åska. Excuse me om jag blir lite irri.

Jamen såklart

Nu sol där vi var ...

Det började så bra

Förra söndagen gav vi oss av. Mot Roma. Tidigt tidigt. Efter att äntligen ha kommit fram till vårt underbara B&B At home Townhouse Filiberto gav vi oss ut på stan. (Underbart för att det var rent, det var fräscht, det var nytt, personalen var kanontrevlig och proffsig, våra barn togs om hand på allra bästa sätt, minibaren hade hyfsade priser, rummen var stora, det var tryck i duschen och sa jag att det var rent?) Helt kanon!

Våra små hjältinnor (vilka dundertjejer vi har, de älskar att resa) var dock ganska slagna efter lång dag så det blev lunch, liten promenad och så smög vi oss in på SAS Radisson fast de hade sagt att man inte fick bada där när man inte bodde på hotellet. Efter att ha beställt in diverse viktiga drickor (bubbel i olika former till olika storlekar av människor) lade jag huvudet på sned och bad på min bästa spansk-italiensk-engelska och se där - barnen fick bada. En supereftermiddag på taket. Helt underbart. Trots finfin B&B var jag lite putt över att vi inte slängde på 3000 kronor till och bodde på Radisson istället. Där hade jag dessutom lyckats få Eurobonus. Oh well. Tror plånboken är nöjdare såhär.

Nästa dag gjorde vi Rom. Barnen traskade nästan utan knot från 10 på morgonen (efter en jättefrukost som serverades i rummet ) till 21 på kvällen.

Vi var på Colosseum, åt pizzalunch i en lummig park, gick till Forum Romanum, körde pengakast i Fontana di Trevi och gick upp och ner i Spanska trappan. Rom på en dag med två barn. Helt okej jobbat.

 

Vi gjorde en paus på den svenskägda baren Salotto 42 som är en riktig oas i Rom. Jag var där med min amerikanska kompis Ann för några år sedan och nu gick vi dit. Det är så mysigt och ligger centralt. Piazza di Pietra (tror det heter så) och mmmmmm. Barnen fick smoothies, jag fick bubbel. Maken körde öl tror jag. Vet inte så noga. Jag var upptagen med bubblet.

Såhär ser man ut när man har haft en härlig dag i Rom:

Det var ungefär efter det här som det började gå utför ...

Det får dock bli cliffhanger på den för jobbmailen väntar. Och imorgon - vardag. Och riktig slutspurt på året. Det ska skrivas åtgärdsprogram och sättas betyg. Och redas ut eventuella oredor efter vikarielektioner. Jippie. 

Äntligen hemma

Så fort vi har tagit oss igenom trafiken hemåt, handlat mat och slängt in 50 kilo tvätt i maskinen ska jag berätta för er om 9 dagar i Italien. Ett land jag inte kommer att lägga vare sig pengar eller tid på igen.

Ur Vi läser nr 3

Ja. Avbrott igen. Men kolla in - coola Amanda Hellberg blir kurslitteratur!

Avbryter temporärt blogglovet

För att hissa denna bok. Galen. Man undrar vad författaren går på. Man undrar hur han tänker. Jag undrar om han ens går att leva med?!

Boken är fantastisk. 99 pix på Pocket Shop. Låt dig inte luras av den snygga utsidan och det lilla formatet - den har en smart insida också.

Nu blogglovar jag vidare medan ni läser The Tiny Wife.

Har bestämt mig

För att ta långhelg med familj och manus, inte facebook, twitter och blogg. Om jag lyckas hålla mig ifrån allt får vi se. Wish me luck.

Den som väntar på något gott

Kan ibland få vänta väldigt, väldigt länge. Men nu så. ÄNTLIGEN har Frida blivit antagen. Ingen som har följt Frida har tvekat. Någon gång skulle det bli. Jag har verkligen vetat det.

Stort grattis Frida! Jag vet precis hur glad du är! Och nu så. Snart kollegor inte bara som lärare. Bokmässan verkar bara roligare och roligare för var dag som går.

KRAM KRAM KRAM! Och hurra för dig!

Övergångar

En sak jag tycker är svår när jag skriver är vad jag kallar övergångar. Vet inte om det är rätt term. Jag är faktiskt varken svensklärare eller författare (ni vet ju, boken måste komma ut innan man är författare enligt min dotter, författarförbundet kräver till och med två böcker - av god kvalitet dessutom).

Med övergångar använder jag sådant som skildrar när man försöker byta händelse eller fokus från en person till en annan. Det låter ofta så konstlat. Tog upp det här på skrivarkursen och Barbara Voors suckade djupt och höll med. Det låter sällan naturligt.

Min dotter läste just ut Zoomysteriet av Martin Widmark och Helena Willis (Bonnier Carlsen). Hon älskar LasseMajas detektivbyrå. Inte Campingmysteriet dock, "Jag fattade ingenting av Campingmysteriet och den slutade dåligt. I början var den så spännande men sedan blev jag så besviken när jag hade läst ut den för den slutade så dåligt. Fotbollsmysteriet slutade bra, Kärleksmysteriet slutade bra."

Stora E läser bra. Riktigt bra. Dock fastnade hon precis i slutet för hon förstod inte en övergång från en person till en annan. På ena sidan höll polismästaren en hund, så fick hon bläddra sida och då var det en annan person som blev biten. Sedan kliade sig polismästaren i nacken med sin lediga hand. Hon fastnade i det här att polismästaren höll hunden och att det var en annan som blev biten. När jag läste var det solklart, det var mycket lätt att följa. För mig. Men intressant att se att det inte var så självklart för henne.

Det är det som är det jobbiga med övergångar.  Jag kanske tycker att en sak är självklar men sedan kommer det finnas personer som läser som inte fattar hur jag har menat.

Den blivande författaren tittade upp från skärmen, kliade sig i håret med ena handen och tittade tankfullt ut i det röriga rummet. Hur skulle hon lyckas? Skulle hon någonsin kunna få till det?

David Nicholls snart i Sverige

Om man gärna vill träffa David Nicholls (En dag) och inte är förlagskollega med honom och ändå ska få träffa honom på partaj (ehum) så kan man göra det den 8 juni. Gå in på facebook och gilla Printz Publishing så får du mer info. Eller så kan man gilla Äppelvikens bokhandel och o.s.a. direkt där.

Är boken självbiografisk?

När folk börjar läsa boken kommer de att tro att den är självbiografisk. Jag har lite gått efter tipset "gräv där du står". Jag har också använt mig av taktiken att tänka "vad skulle hända om ..." så nix, det är inte självupplevt även om många saker också går att applicera på mig och mitt liv.

Lite rolig är därför kommentaren från förläggaren om att huvudpersonen duschar väldigt mycket.
//Hälsningar hon som nästan alltid duschar två gånger per dag. En lång dusch på kvällen och en kort på morgonen.

No shit

Om man ärver massor av pengar så sjunker ens inkomster från tjänst. Det har tre forskare kommit fram till. Herregud vilken viktig forskning! Jag är otroligt förvånad över resultatet.

/Hon som inte skulle jobba en enda dag om hon ärvde muchos dineros. Inte en chans. Med jobba menar jag gå upp tidigt, leva inrutat liv med schema som säger när man får gå och kissa och när man får åka och pussa sina barn. Näpp. Om jag var svajnrik så skulle jag i lugn och ro lämna mina barn på morgonen (vilket jag endast gör när maken är bortrest). Jag skulle sedan vårda kropp och själ med träning / manikyr / andra trevliga saker. Sedan skulle jag gå hem och skriva. Kanske ha möte med någon. Sedan skulle jag hämta mina barn tidigt. Vara en glad och pigg och pedagogisk och rolig mamma. (Ja, jag har egentigen lärt mig att man ska använda komma och inte och).

Klart sjutton gubbar att jag skulle utnyttja mitt arv. Om jag hade ett. Men det har jag inte så så länge ser jag fram emot sommarlovet. Då kan jag låtsas.

Att fixa lite med manus

Var ju tillräckligt svårt när det skulle skickas ut.
Kruxet är att det är ännu svårare nu ... Tydligen är det inte bara jag som tycker och tänker om hur det ska vara. 

Kommer ni ihåg när jag tänkte basera hela min (framtida) författarkarriär på att alltid börja en bok med samma ord? Kan säga att den tanken är körd. De första orden som jag hade tänkt mig faller inte förläggarn i smaken. De ska bort.
Jahapp. Där sprack den idén. I alla fall med de orden.

The tiny wife

Är inte jag. The fat wife ska jag skriva. Någon gång.

Men äntligen har jag hittat till Pocket Shop och köpt mitt ex. 99 kr för 99 sidor. This better be good. Den är haussad som få. Ikväll blir det the tiny wife och jag.

Vad handlar boken om?

Vår sjuåring är väldigt duktig på att läsa. Väldigt, väldigt duktig. Dessutom ska hon bli författare när hon blir stor så hon följer den här bokkontraktsutvecklingen med stort intresse. Hon har många tankar och funderingar omkring det. Bl.a. är hon helt säker på att jag ska få vara med i Så ska det låta när jag är författare. Och det blir jag när min bok kommer ut, inte innan. Säger min sjuåring.
Hur som helst. Häromdagen hade vi en liten konversation jag och min dotter.

- Mamma, vad handlar din bok om?
- Eh. En familj.
- Inte vår familj va?
- Nej! Verkligen inte!
- Mamma, får jag läsa din bok när den kommer ut?
- Du får läsa den när du blir vuxen, det är ingen barnbok.
Här himlade min dotter med ögonen och utbrast:
- Mamma Mia, tuttarna är fria!
Jag vet inte exakt vad det betyder men jag tror att det uttrycker något slags missnöje.

Porto Francos väktare

Idag blev jag klar med Porto Francos väktare av Ann Rosman (Damm förlag).
Här kommer säljtexten från Adlibris:

Porto Francos väktare är den våldsamma berättelsen om Marstrands tid som frihamn. Tiden är sent 1700-tal; kapare, smugglare och mördare härjar ostört.

En ung kvinna stiger iland i Marstrands hamn en septemberdag 1793. Håret är kapat under mössan, hennes bröst är lindade och byxorna hänger löst på den gängliga kroppen. Runt omkring myllrar det av liv; sjömän på skeppen, handlare, brottslingar som fått amnesti i frihamnen. Hennes enda hopp står till att de ska ta henne för en man, att hon ska hitta arbete och någonstans att bo. Att hon inte ska tvingas åka tillbaka.


220 år senare görs ett gruvligt fynd på Klöverön. En kvinna och ett spädbarn hittas döda i Gamle mosse och kriminalinspektör Karin Adler kopplas in. Men att identifiera de två döda visar sig vara lättare sagt än gjort. Det enda man kan säga med säkerhet är att de har legat i mossen länge. Väldigt länge.


Trådarna leder Karin Adler långt tillbaka i Marstrands historia, och sakta men säkert nystas en osannolik historia upp.

Nu blir det sådär som det blir ibland - att jag helt okritiskt tokgillar. Det blir ju inte lättare att vara kritisk när jag även tokgillar Ann som person också. Så här kommer min helt okritiska redogörelse.

Ann har gjort ett mastodontjobb när det gäller researchen. Jag fick ju höra en hel del om det här när vi var på Anns release på Story Hotel. Superintressant och det gjorde mig riktigt sugen på att läsa. Jag älskade  de historiska delarna och att få veta massor om hur det var. Väldigt mycket i romanen är baserat på verkliga händelser och jag älskar sådant. Lite verkligt, lite påhitt, lite verkligt, lite påhitt. Jag sögs in i dramat direkt och ville aldrig sluta läsa. Har faktiskt varit lite extra trött den här veckan för jag var tvungen att läsa sent på kvällen. Och jag gillar inte ens deckare.

Ann använder greppet varannat kapitel - varannat nutid och varannat då. Varje gång det blev nutidskapitel blev jag lite irriterad, ville bara vara kvar i dåtiden. Men så, efter några rader var jag nästan lika inne i nutidsberättelsen.

Vill du läsa en bok som du inte vill släppa, vill du lära dig mer om en väldigt spännande (och hemsk) tid i Sveriges historia så ska du läsa Porto Francos väktare av Ann Rosman.

Man kanske skulle börja springa

Det ser ju jättekul ut.

Jag är inflytelserik

Ha! Endast 24% av svenska bloggar är mer inflytelserika än min. Känns bra. Någon som vill annonsera dyrt? Anyone? (Klicka för större bild).

Det här med att få ett bokkontrakt

Har fått mig att fundera. Det är typ omöjligt att få ett bokkontrakt. Typ nästintill. Och nu har jag lyckats få ett. Det här har fått följdreaktioner i mitt huvud. Om jag kan få ett bokkontrakt så är nästan allt möjligt.

Jag följer Rob Lowe på Twitter. För att han är sååå snygg. Och så har han skrivit en bok. Som jag måste läsa. Ska bara skriva klart min först. (Jag vet inte om min förläggare läser här, jag måste ju låtsas i alla fall). Rob Lowe twittrar om var han befinner sig. Just nu i London. Om jag inte hade varit en ansvarsfull heltidsarbetande gift tvåbarnsmamma så hade jag hoppat på ett plan och stalkat. Men kom igen. Det är ju ROB LOWE. Jag slutade inte ens gilla honom när han höll på med sin hemvideoproduktion. Det verkar vara lite fart i killen ju. Och så är han snygg. Sa jag att han är snygg? Bäst jag inte åker till London för han är på min lista.

Det skulle inte ens vara svårt. Klart Rob skulle vara intresserad av Swedish writer to be with big dough belly. Of course he would. Jag hade lätt kunnat åka till London, luska ut var han befann sig så råka vara där. Kan inte vara svårt. Eftersom killen skriver allt på Twitter. Det var svårare på högstadiet att tajma när killen i åttan skulle dyka upp vid sitt skåp och man själv skulle gå förbi lite random. (Man pratar så på högstadiet nuförtiden). Erkänn att ni också gjorde det!

Ett svårare case. Som jag funderade på idag. Om jag gav mig fadriken på det, skulle jag då kunna bli kompis med Madonna? Skulle det fungera? Hon hängde nog också vid killars lockers i high school så hon skulle lätt genomskåda alla stalkerförsök. Hon skulle vara lite mer tricky.
Som Gunde säger. Ingenting är omöjligt. Men det där känns lite så.

Och ja. Egentligen är jag sund i huvudet.