Trendiga Malin

Lider med Malin Wollin!

När jag var gravid mådde jag urk i 21 respektive 14 veckor. Andra gången var det så illa att jag fick dropp på gynakuten två gånger... Vidrigt. Å andra sidan gick det över snabbare med nummer två, var helt säker på att jag hade fått missfall eftersom illamåendet plötsligt var borta.

De första härliga veckorna under båda graviditeterna kunde jag inte jobba, inte heller kunde jag gå ut och ta luft som en elak och hurtig sköterska på vårdcentralen sa åt mig att göra. Jag kunde bara gå till toaletten och spy. Den promenaden tog jag massor med gånger om dagen. Under första graviditeten var jag helnöjd när jag framåt eftermiddagen kravlade mig från sovrummet till soffan så jag kunde se tv. Fast när det var reklam fick jag byta kanal, ni kan inte ana hur mycket reklam som innehåller äckliga matbilder. Jag kände på tre kilometers (ja för så stort är vårt hus) avstånd hur illa det luktade när kylen öppnades. Maken fick vid något tillfälle äta sin middag utomhus. Tur att dessa veckor inföll under härliga vårdagar.

Under andra graviditeten var jag glad om jag lyckades krama Stora E utan att spy. Varje dag kom hon in i sovrummet och frågade: Mamma, mårru bättre? Det var riktigt knäckande att alltid säga nej... Jag låg där undanstoppad och hörde på när hon och hennes far levde ett liv. Det var som att jag lyssnade på en radioföljetong.

Och inget hjälpte. Testade åksjukepiller, receptbelagd medicin, åksjukeband på armlederna, akupunktur - you name it. Téer av ingefära och anis och allt vad det var. Det enda som faktiskt hjälpte lite var ingefärskarameller (ni vet såna där gammaldagsa) som finns i en godisaffär vid Hötorget. De hjälpte mot slutet i alla fall.

Så någon tredje, näe, det blir det inte i den här familjen!