Film bäst på bio?

Som uppmärksamma bloggläsare vet så var jag och maken på bio igår kväll och såg PS. I love you. Maken konstaterade att han inte har varit på bio sedan Lilla E gjorde intåg i våra liv.

Precis när filmen ska starta informerar SF-personal att det finns repor i filmen och om man vet att man störs av sådant kan man gå ut och få pengarna tillbaka. Eller så kan man titta i 30 minuter och bestämma sig sedan. Efter 30 minuter får man dock inget tillbaka. Det skulle visa sig att reporna var det som störde minst.

20 minuter in i filmen öppnas dörren och ett tonårigt tjejgäng fullastade med läsk och popcorn kommer in i salongen. Jag reagerar på att de ens blir insläppta vid denna tidpunkt, tänker att de väl sätter sig tyst och fint nu. Nej. De ratar alla tomma platser längst fram, skrattar sig runt salongen när de letar efter SINA platser. Som såklart är högst upp i andra änden. Vi sitter i mitten högst upp så de hamnar långt till höger om oss.

Filmen är bra, den är sorglig och jag och tjejen bredvid mig snörvlar ikapp. Våra män snörvlar inte men verkar rätt tagna ändå.

Tonårstjejerna kommer in mitt i en begravningsscen, man kan säga att de förstör stämningen en aning. Jag tänker att de nog lugnar sig snart. Jag har fel. De skrattar, de pratar, prasslar med påsar osv. Konstant. I en film som tyvärr inte har en massa ljudeffekter som dämpar deras prat.

Jag känner att jag blir mer och mer störd, känner frustration över att sitta så långt ifrån dem så att jag inte kan säga till. Blir irriterad över att jag alltid ska känna att jag måste säga till, varför blir ingen annan lika störd och säger ifrån?

Försöker koppla bort dem och njuta av filmen men när det är ungefär 15 minuter kvar och det börjar bli upplösningsscen, sorgligt och stämningsfullt så håller de fortfarande på. Vissa runt omkring hyssjar fånigt, om detta bryr sig inte tonårstjejerna. Så skolfröken i mig ryter till, högre än jag hade tänkt, så det ljuder i hela salongen. De blir tysta. En stund. Tjejen bredvid mig tackar för att jag sa till dem. Jag är röd om kinderna och känner mig lite dum för att ha låtit så mycket.

Så bloglovers, om någon av er var på SF Sergel igår och hörde en hysterisk kvinna ryta så var det Skrivarmamman i egen hög person…

För övrigt ringde samma mobil tre gånger under filmen. (Inte hos tjejgänget). En kille två rader ner skickade massor av sms, vad fick honom att tro att inte ljuset från hans mobil skulle störa?

Den där egoismen igen. Nästa film blir hemma i soffan där vi som mest blir störda av världens finaste tjejer som vaknar. Då kan vi också pausa.