Det här med syskonkärlek

Låt mig beskriva några nyss utspelade scener från vårt liv.

Igår:
Jag berättar för Stora E att jag har tagit ledigt den dagen hon har skolavslutning och att jag tänkte att vi skulle göra något mysigt efter avslutningen. Hon får välja om hon vill ha med lillasyster eller inte. Jag känner mig lite dum för jag gillar inte att exkludera en av dem men jag tycker också att lillasyster ofta är rätt ettrig och storasyster får vänta och vara duktig medan man styr upp lilla. Stora E väljer utan Lilla E, inte helt oväntat.
Lite senare på dagen undrar Stora E om vi kan gå till hennes favoritstrand när vi ska göra något mysigt. Vi bestämmer att vi ska ha lunchpicknick på stranden efter avslutningen.

Imorse:
Stora E kommer till mig medan jag står och väljer dagens outfit i min walk in closet.
Eller jag menar:
Hon kommer in till mig när jag står och tittar på alla ostrukna, tråkiga, urtvättade, mest svarta kläder i min klädkammare.

-Mamma. Jag har ångrat mig. Jag vill att Lilla E ska följa med till stranden efter avslutningen.
Hon skyndar sig och berättar för Lilla E som jublar.

Imorse, fem minuter senare:
Maken får göra panikutryckning till Lilla E:s rum då Stora E sitter på Lilla E med sina extra tre år och trycker ner Lilla E mot golvet hårt. Lilla E gallskriker. Stora E bänder bort något ur Lilla E:s hand. En liten pärla eller vad &%¤ det var. Båda gallskriker. Maken uttrycker lite hot och till slut kryps det till korset och det sägs förlåt. Det kramas.

Imorse: femton minuter senare:
Båda tjattrar glatt och klär på sig, går ut och sätter sig i bilen och inväntar sina föräldrar. Som har lite svårt att hänga med i svängarna.