Fast jag höll på att bli uppäten av en hund, det snabbade inte som man kan tro, på min fart. Jag gick sakta, sakta med hundfan i ryggen och bad stilla att den skulle stanna. Den kom springandes rakt emot mig i en korsning. Jag såg den i ögonvrån när jag svängde vänster och skrek så bestämt jag kunde: "Nej!"
Jag tror att det var hundens ägare som fick stopp på den dock. Jag vände mig inte om och kollade.
Det är saker som hundar, ormar, galna människor och sånt som gör att löpning inte riktigt är min grej.
Men det gick bra idag. Förutom hunden då. Huuu.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar