fredag 15 juli 2011

Att våga visa

Häromdagen diskuterade vi här i bloggen det här med att det är läskigt att släppa en bok eftersom alla då kan tycka och tänka om boken. Grunden till det inlägget kom från Kajsa Ingemarssons inlägg om hur det känns att släppa en bok.

För ett tag sedan skrev både Simona Ahrnstedt och Amanda Hellberg i sina bloggar om boken "The 38 most common fiction writing mistakes (and how to avoid them) av Jack M. Bickham. Jag blev minsann nyfiken och läser den jag också.

Igår kom jag till nummer 27:

27: Don't Criticize Yourself to Death
"When you write fiction, whether you realize it or not (and at some level you probably do), you are risking revelation of you dreams and deepest emotions. It's frightening to reveal yourself this way, even indirectly."

Japp Mr Bickham. Det där är nog ganska rakt på spiken. Även underbara Barbara Voors var inne på detta under skrivarkurshelgen i april, hon sa så här:

"Det är svårt att skriva utan att visa vem man är. Det är svårt att skriva utan att veta vem man är."

Dessutom är det som så att när journalister intervjuar författare eller när författare möter sina läsare så är den vanligaste frågan (har jag förstått, rätta mig ni etablerade om jag har helt fel) alltid någon variant på "Är historien självupplevd?" Jag kommer definitivt få den frågan många gånger pga vilka personer som finns med i boken. (Och nej, den är inte självupplevd men det finns saker jag har varit med om i den).

Bickham har dock lösningen på problemet. Han menar att det är ganska bra att vara en sådan som oroar sig för om texten är bra eller dålig när folk ska läsa den. Motsatsen är nämligen mycket värre.  De som inte tar emot kritik och är noll självkritiska. De anser att deras texter är perfekta och det gör per automatik att det inte blir bra texter. Så Bickham menar att den här oron som jag, och många med mig, har - egentligen är nyttig, det utvecklar våra texter.

Dock tycker han att man ska sluta hålla på och oroa sig så. Han säger som sista ord. "So stop it".

Okejrå. Jag petar, jag donar, min förläggare petar och donar ännu mer. Jag har jobbat ordentligt med texten och om folk tycker att det är skräp så får de väl tycka det då. Kan inte behaga alla. Jag tycker att den är rätt bra, ibland riktigt bra och vissa partier ska jag fila lite till på.

2 kommentarer:

Johanna sa...

Så här säger Meg Cabot: You are not a hundred dollar bill. Not everyone is going to love you.

Jonas Gardell säger att man ska välja ut några människor vars smak man litar på. Tycker de att det är bra, då är det bra.

Och jag tycker att eg borde jag nog inte läsa reccar första halvåret efter boken kommit ut för då är jag fortf så uppåner om hur den är. Men jag gör ju det ändå. Och försöker tänka smart om det. Alla gillar inte allt.

Åsa Hellberg sa...

Det är klart att det är bra!

Gadgeten innehöll ett fel