Ett gripande blogginlägg

Jag kunde inte sluta gråta när jag läste den här redogörelsen för hur bloggskriverskan överlevde. Jag grips av skräcken, hur den förbannade mördaren jagade folk, som en spårhund. Mitt hjärta brast när jag läste om hur hon kontaktade sina nära och berättade att de kanske aldrig ses igen. Det samtalet som man aldrig vill få. Men om alternativet är att inte hinna få samtalet så vill man ju, för att hinna säga det man kanske inte har sagt tillräckligt. Jag fascineras också över hur stark människans överlevnadsinstinkt är.

Läs.