Medan Oslo bombas begär mina barn fredagsmys och proppar sig mätta med tacos. Medan fjortonåringar beskjuts på ungdomsläger på ön Utöya och skickar sms hem till sina till förtvivlan oroliga föräldrar med meddelandet "ring mig inte, jag gömmer mig" bråkar mina barn om snäckor som de har en varsin hink full av.
Medan mina barn är som barn är inser jag igen hur viktigt det är att vi tar tillvara på varenda stund.
Allt känns absurt, galet och så jävla onödigt. Och det som är så sjukt är att så fort katastroferna är nära oss känns de mycket mer.
Vinnaren av Bookerpriset 2024
16 timmar sedan
3 kommentarer:
Sant. Precis då känns det. Kramar och omtanke till dig.
Så känns det... ( menade jag)
Så känns det... ( menade jag)
Skicka en kommentar