Inlägg
Kåseri: Någon pratar under filmen. Det är väl inte jag?
10 timmar sedan
måndag 17 januari 2011
Vill rekommendera
...ett bra blogginlägg.
Speciellt författare som har slutat att blogga bör läsa detta inlägg. Speciellt om man är författare och heter Malin Persson Giolito.
Can I be anymore obvious?
Godmorgon måndag
Just nu borde jag sitta på möte på jobbet men är istället hemma med två sjuka döttrar.
Innan jag åkte var Lilla E sjuk. Jag var hemma med henne i tisdags.
Maken har varit hemma med henne onsdag, torsdag, fredag.
I lördags mådde Lilla E bättre (blev feberfri) men då kroknade Stora E. Hon kräktes i lördags och har feber sedan dess.
Trots att jag faktiskt har jobbat mån, ons, tor, fre, lör och sön känns det inte som att jag har varit på jobbet på hela veckan. Det är ju så mina elever ser det. Och nu är jag borta igen.
Ibland känner man sig lite otillräcklig. Fast å andra sidan. Jag har varit borta från mina prinsessor i fyra dagar och är inte jätteledsen över att jag nu "måste" tillbringa en dag, eller två, med dem. Men den inneboende stressen över jobbet är lite svår att bara skaka av sig. Någon som känner igen sig...?
söndag 16 januari 2011
Hemma
lördag 15 januari 2011
Idag har jag
Idag har jag
Mer från toan
Idag har jag
fredag 14 januari 2011
Lyssnar på
Utsikt från rummet 2
Idag blir det mässa hela dagen. Not so sugen. Hela London är ju här och så måste jag vara där... Oh well.
English breakfast
Nu
Tror vår skola ska starta en sidobusiness...
Här
torsdag 13 januari 2011
Vilken jävla dag
Åt frukost 06. Åt torr flygplansmacka kl 10. Sedan åt jag lunch 16:20. Höll på att döda ngn.
Hotellrummet är ett skämt . En skrubb. Med en minidubbelsäng. Där ska jag och kollegan ligga på varandra. Där vägglöss förmodligen äter sig in i min nya väska just nu. Ikväll måste jag hitta bubbel. Måste.
Skickat från min iPhone
Mot London
Hittade kollegan.
Hittade parkeringen.
Hittade incheckningen.
Allt lugnt.
London baby.
onsdag 12 januari 2011
Well then
Jag har packat.
Jag har gjort frukost.
Jag har lagt fram mina kläder.
Jag har kollat upp var min kollega bor, hon bor på konstig sida (läs norr) om staden, jag ska plocka upp henne imorgon.
Jag har beräknat hur lång tid jag behöver för att åka till kollegan, till Arlanda, till långtidsparkering och till terminal. Måste gå upp tiiiidigt.
Jag har pussat, pussat, pussat och pussat på världens finaste tjejer. Det värsta med att åka är att lämna dem hemma. Och maken förstås. Men tjejerna.... Ahhhh.
Ja. återstår att försöka sova lite då. Med tanke på hur vidriga de senaste nätterna har varit så lär det bli en utmaning. Tror jag snittar tre timmar per natt på grund av sjuka och oroliga barn. Känns supersnällt att lämna världens bästa make med det. Dessutom får han fortsätta vabba imorgon då Lilla E fortfarande har feber.
M. Om du vaknar när jag är borta så ska du veta att jag tänker på dig hela tiden. Jag kommer med present från London om du vaknar snart.
London baby
tisdag 11 januari 2011
Maria Montazami, grön av avund
Packning påbörjad
Eller inte
Terminsstarten som kom av sig. Min Lilla E är för tillfället en väldigt varm Lilla E. I natt var hon ännu mer varm, exakt 39,8 varm och var extremt pratig. Klockan 05 var hon, jag och maken fortfarande vakna. Jag och maken hade beslutsångest, vem skulle vabba, hur skulle vi tänka. Till slut sa maken att han tar det. Sedan sa jag att jag tar det. Så höll vi på sådär. Det slutade med att jag tog det.
Långt senare kom vi på att det hade varit smartare att göra tvärtom då makens grejer imorgon var mycket svårare att styra om än dagens. Och för mig kvittar det, lika illa alla dagar. Man är inte alltid skitsmart klockan 05 när man har legat vaken sedan 02 och snart ska upp.
Snart och snart. Eftersom jag blev the vabber fick jag också sovmorgon. Klockan 10 vaknade Lilla E. Jag hade lätt kunnat ta några timmars sömn till.
Så. Much ababbel about nothing. Nu kanske jag ska utnyttja tiden och packa lite?
måndag 10 januari 2011
He had me at champagne
Good old English weather
Jahapp. Ligger i sängen men kan inte sova. Kommer dock inte på fler saker att sysselsätta mig med nu.
Ska testa igen. Gonatt!
söndag 9 januari 2011
Jodå, jag åker
London är ju London. Klart jag ska åka. Måste bara hitta en resväska. Har börjat kika på seminarieprogrammet och hittade ett som jag absolut måste gå på:
"Seminar Details:
Well planned blogging can significantly improve pupil’s self confidence and their writing skills. It helps them to connect their learning with their home life and engage with other learners across the world. David Mitchell and pupils from Heathfield Primary School, Bolton will inspire and amaze you with the dramatic efffect it has had in just three terms".
Hit måste ju en bloggande fröken gå. Helt klart.
Söndag
lördag 8 januari 2011
Men då förstås
Det är ju ett exclusive offer. Jag får 15% på ett köp på Oliver Bonas. Hittade i min inredningstidning (Livingetc). Men då måste jag ju åka!
To go, or not to go
På torsdag är det meningen att jag ska till London på jobbresa. Jag velar ska ni veta. Jag skulle köpt resväska idag (de gamla är liksom utslängda för evigt pga de inneboende vi trodde vi fick med oss från Spanien) men glömde bort det. Det är så många saker som tar emot.
Samtidigt vill jag åka. Jag är inbokad att åka och förväntas åka så jag borde åka. Men ändå.
Som om det inte räcker med alla privata skäl för att inte åka så är det höjd beredskap i London nu också. Men det är ju aldrig safe någonstans så egentligen bryr jag mig inte så mycket om det.
Så för att komma i rätt mood letade jag fram min ganska gamla londonguide. Tänkte bli lite suktad. Kan ni hjälpa till? När jag inte jobbar vill jag shoppa, dricka (jag menar ÄTA) gott afternoon tea och lite sådant. Har ni några tips som jag inte kan motstå? Några tips som gör det so worth it?!
Hur man skriver en bok
Min syster gav mig och maken "Den stygga flickans rackartyg" av Mario Vargas Llosa i julklapp. Min man och jag blev ihop när vi var 17 år och på baksidan av den här boken står det "De är femton när de träffas första gången i Limas burgna villastad Milaflores i början av femtiotalet." Ja, hon tog ju inte bara vilken bok som helst när hon ville ge oss en.
Hur som helst. Nyss slog jag upp den och började läsa.
Första meningen:
Den sommaren blev sagolik.
Inget konstigt. En bra första mening tycker jag. Man vill höra mer om den sommaren. Den sommaren som blev sagolik. Man undrar ju genast VARFÖR blev den sagolik? Díme más!
Och mer får man. Var så säker.
Andra meningen sträcker sig nämligen över 10 rader. Tio rader lång. Jag skriver jävligt snabbt men jag orkar inte citera den. Testade att läsa den högt. Gissa hur det går att läsa en mening som är över tio rader lång, högt?! Precis. Inte så bra.
I den här första meningen kryllar det av namn, mest på platser. Club Terrazas, Miraflores, Limas Lawntennisklubb, Plaza de Acho, kardinal Juan Gualberto Guevara som dessutom är ärkebiskop av Lima, Barrio Alegre, Diego Ferré, Juan Fanning, Colón, San Martín. I nästa stycke (mening?) kommer en hel hög personer. Linken Lañas, Seminauel, tico Tiravante, Ilse, Laruita, Víctor Ojeda, Inge, Juan Barreta, Alberta.
Seriöst. Det finns inte en enda bok om hur man skriver en bok som inte säger att man ska vara försiktig med att introducera för många karaktärer för fort.
Eh... Det där med att få Nobelpris i litteratur kan ju inte vara så svårt. Man gör tvärtemot vad alla förståsigpåare säger.
fredag 7 januari 2011
Let's Dance
Jajemen. Hon var ju super!
Gud vad jag garvade i slutet när Denise drog en lättnadens suck. Man såg verkligen hur skönt det var för henne att det var klart!
Men utöver att dansen gick galant - shit vilken snygging du är Denise!
Men hörni tv4. Skippa en del reklam, det är ju sjukt mycket pauser. Om jag inte hade ett personligt intresse av att se Denise hade jag aldrig orkat med det där. Hur bra alla inblandade än var.
Se så!
Plocka fram alla kalorier ni har tänkt trycka i er, sätt er skönt i soffan och gör er redo. Alla röstar på Denise!!!
20:00. Tv4. Hon är sjuuuuukt nervös, det ska bli så roligt det här!
7 januari
Idag hade jag deadline. Boken skulle vara klar, för inskickning. Jag hade räknat ut det så bra och bokat in skrivtid under lovet.
Det är den 7 januari och boken är inte klar för inskickning. Det blir inte alltid som man har tänkt sig. Saker händer, man kan inte styra över allt. Man kan tyvärr inte heller kontrollera allt.
Men. När är den klar då? På ett sätt är den faktiskt klar. Alla delar finns där, nu sitter jag och petar i meningar, lägger till lite, tar bort lite. Fixar, filar och donar.
Så tänker jag på anledningen till att boken inte är klar. Anledningen är att vår familj drabbades av en kris den 22 december och den pågår fortfarande. Och det här får mig att tänka.
Vad fan? Är det så viktigt med några meningar hit eller dit? Tänk om något händer mig och jag aldrig hinner skicka in? Då kommer jag aldrig att få bli refuserad, inte heller antagen. Jag kommer att vara en av alla som har oavslutade manus i den berömda byrålådan.
Å andra sidan... Ett råd man får av många etablerade är : skicka aldrig in något du inte är över 100% nöjd med...
Suck. Jag filar väl klart då. Det här varvet får dock bli det sista. Jag är på sidan 49, det finns i nuläget 208 sidor. När jag har kommit dit, då är det dags att skicka ut bebisen på egna äventyr. Nu kan vi inte vänta längre!
Ikväll...
... måste jag alltså glo på TV. På ett underhållningsprogram. Jag kan säga er att det händer inte att jag tittar på sådant. Jag kollar aldrig på Idol, jag kollar aldrig på Robinson, jag kollar aldrig på Bonde söker fru och allt vad skit det finns. Jag kollar nästan aldrig på tv och när jag gör det väljer jag noga. (Grey's, Desperate Housewives, Beverly Hills 90210, romantiska filmer, lite Oprah, De Generes, och sådant annat högkvalitativt. Och Solsidan damn it! ).
Men ikväll bänkar jag mig, jag ska nog till och med låta mina prinsessor vara uppe de med. Då blir det nog rätt fredagsfeeling. Jag tror att det hör till att man äter popcorn och dricker läsk också.
Kom bara ihåg att jag endast gör detta av en enda anledning och den heter Denise. För att du är en sådan skön, generös och härlig människa så måste jag ju glo, och heja.
Go Denise!
Go Denise!
Klockan 20 på fyran hörrni!
Hoppas att ni har haft ett skönt lov
Snart står det lärare i hundratals klassrum runt omkring i Sverige och yttrar just den frasen, med förväntansfulla ögon. Jag vet att jag ibland lyckas säga den, eller något liknande. Som att någon skulle räcka upp handen och säga "Nej fröken, jag har haft ett skitlov. Morsan var full, farsan var inte hemma och vi hade ingen mat."
Jag, och förmodligen alla mina kollegor, vet att alla elever inte har sköna lov. Det är en sak man tänker mycket på i skolans värld. Men ibland glömmer man bort sig och säger något sådant där. Faktiskt jävligt korkat. Bris vet hur det är ställt. I december har 263 barn hört av sig till Bris.
Efter det här lovet vet jag också av egen erfarenhet hur jobbigt det är när folk frågar om man har haft en bra jul / bra nyårsafton/ ett bra lov och förväntar sig ett visst svar. Skillnaden är att jag ger dem inte det svaret de vill ha. Jag berättar att det inte har varit så kanon. Eller så tittar jag bort innan de hinner se mig på ICA / på parkeringen eller på Friskis. Låtsas inte se, alternativt låtsas ha bråttom för jag orkar inte berätta.
På tisdag, när jag och mina elever möts, kommer jag inte att säga så. Jag kommer att titta på dem och säga att jag är så glad att se dem igen. För det kommer jag att vara. Jag kommer vara glad över att vi har kunnat komma tillbaka dit, oavsett vad vi har varit med om under lovet.
Missade
att blogga den 6 januari. Skyller på att det var helgdag. Eller på att jag underhölls av fina vänner hela dagen. På morgonen tog vi sovmorgon. Klockan 11 var det pulka och lunch hos goda vänner. Därefter var vi hemma i en timme eller två, sedan var det middag hos andra goda vänner. Den slutade nyss.
En till dag har passerat, with a little help from our friends.
onsdag 5 januari 2011
Det är de små sakerna
Lingonsylten är slut.
Jag har hört att det är lätt att göra sylt men det är ditt jobb.
Ungarna behöver klippas.
Jag har hört att det finns frisörer som till och med har specialstolar för barn men det är ditt jobb.
Telefonen är lite tyst.
Jag har hört att det finns svärdöttrar som klagar lite på när deras svärmödrar ringer men det har jag aaaaldrig gjort. Okejrå. Det har jag visst. Speciellt när vi har åkt bil långt och du har ringt och undrat var vi är hela tiden. Det är ditt jobb. Under tiden du inte sköter ditt jobb kan vi inte åka långt för ingen säger "kör försiktigt" och ingen ringer och stör.
Eh...
Du Denise... Jag lovar att rösta järnet! Det här ser sådär ut. Vad fan är det för fel på folk? Och varför ska det vara med norrmän anyway?
Vi
Jag stinker parfym efter att ha tagit med mig mina tjejer till Åhléns parfymavdelning. Vi provade allt.
Ny dag
Idag är det lite bättre.
Det går upp och det går ner. Nu har det gått två veckor. Det är lång tid i vakuum och väntan. Två veckor är ingenting, egentligen. Det finns många som har väntat längre. Det finns alltid någon som har det värre. Men det är ändå länge och känns som en hel jävla evighet. En sjukt lång och jobbig evighet.
Idag har jag med hjälp av goda vänner tränat ett lunchpass. Det känns skönt!
Idag ska jag träffa Simona. Det känns mycket bra!
tisdag 4 januari 2011
Idag
vill jag bara kräkas.
Det har inget med mitt relativt modesta vinintag igår att göra.
Det har inte heller med graviditet att göra.
Jag vill bara kräkas.
Fika?
En vän delade den här artikeln på FB. Jag log när jag läste meningen: "One of the first Swedish words any new visitor learns is fika, which means a coffee break, usually enjoyed with a little cake or pastry."
Alla mina utländska vänner som har varit här, eller pluggat med mig i Spanien, kan det ordet. (De kan några till, right Annie?)
måndag 3 januari 2011
Vardagen närmar sig
Och det verkar vara en ny slags vardag. En vardag då man försöker göra vanliga saker men hela tiden har tankarna någon annanstans. Det är en vardag då man gör planer och låter saker rulla på, men hela tiden har det stora hotet i bakhuvudet. Det stora hoppet trängs där med, men ju fler dagar som går, ju större blir det stora hotet - i alla fall i mitt bakhuvud. Jag har dåligt tålamod och jag tycker att det räcker nu.
Maken åkte och jobbade och jag och barnen gör oss redo för att leka med kompisar idag. Imorgon ska vi också leka med kompisar. Onsdag med. På torsdag ska hela familjen leka med kompisar. Alla planer gäller under förutsättning att inget drastiskt händer. Nu säger vi det inte längre, vi vet att det är det som gäller.
söndag 2 januari 2011
Det enda jag har
att säga idag kommer från Stora E:
-Mamma, jag vill aldrig dö för jag har ett sådant bra liv. Bästa skolan, bästa kompisarna, bästa mamman, bästa pappan och bästa lillasystern. Och bästa världen där det inte blir jordbävning och sånt.
Med "värld" tror jag att hon menade "land".
lördag 1 januari 2011
Styr upp
Det här vakuumet som numera är vårt liv är fan inte kul. Det äter upp oss, alla inblandade.
Nu har jag bestämt mig för att styra upp. Strax börjar sista jullovsveckan och här skrivs schema! Jag tar tag i situationen för att må bättre. Gör upp planer för att se någon mening med det hela.
Men allt är under förutsättning att inget annat händer. Vakuum var ordet.
Har hittills skrivit upp veckans dagar och så har jag lagt in träningspassen först. Så gör man i min skola när man lägger schema, först läggs idrotten ut. För de behöver boka idrottshall. Så jag gör också så. Steg två i min skola när man lägger schema är språkvalet. Eftersom jag är en språkperson så är mitt nästa steg att lägga in tid för kommunikation. (Språk = kommunikation, läs skolverkets riktlinjer om du inte tror mig).
Jag har hittills bokat in en viktig date på onsdag. Då kombinerar jag det här med kommunikation och förkovring i målspråkets traditioner. Jag tar nog något spansktalat. Eller sydafrikanskt, jag gillar ju engelska också. (Ja, jag vet att engelska inte är det enda språket i Sydafrika men det är det enda jag kan). Simona, var redo!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
.gif)
