Kasta sten i glashus

Stora E är hemma hos en kompis på "stjärnkväll" ikväll. De är ett litet gäng som ska titta på stjärnor och äta rymdmat. Om man ville fick man sova över och Stora E har velat fram och tillbaka hela veckan. Häromnatten vaknade hon och grät för hon inte ville sova över. Men på morgonen ville hon sova över. Till slut tog jag på mig elaka mammarollen och bestämde att hon ska sova hemma. Hon har ändå varit hängig i veckan och det är ju synd om första övernattningen blir en flopp och gör att hon aldrig mer vill sova hos någon.

När jag hade lämnat henne till stjärnkvällen och klev ut för att gå till bilen som var parkerad en liten bit bort såg jag en pappa gåendes med två barn och en vagn (tror att ena ungen satt i vagnen och den andra gick bredvid). Ena barnet skrek och pappan pratade i mobilen. Han avslutade samtalet med "puss puss" så jag förstod (hoppades iaf) att det var mamman till barnen i andra änden. När han la på luren vände han sig till sin ena son:

-Måste du skrika när jag pratar i telefon?
-Men jag halkade!
-Men va fan, jag höll också på att halka!

Här tänkte jag att pappan var lite väl ego men insåg rätt fort att heh... eh... man kanske inte ska kasta sten i glashus. Jag hade säkert kunnat uttrycka mig exakt lika egocentriskt... Men moraltanten, den perfekta modern och den ordentliga skolfröken i mig tyckte ändå att han faktiskt kunde visa lite omtanke om sin son istället för att bara bry sig om sig själv. Men i ungefär samma sekund verkade han komma på samma sak och så ändrade han helt approach.

-Nu tar vi ny tag killar! Snart är vi hemma och så kommer mamma snart också. Skönt va?

Jag vet inte vem han försökte peppa mest, sig själv eller dem. Det verkade dock hjälpa, den gråtande killen snyftade klart och han kanske också såg fram emot mammans hemkomst. Frågan är vem som längtade mest, sonen eller pappan...

När jag satte mig i bilen tänkte jag återigen på hur vi sliter. Det är ett ständigt givande och man kan knappast räkna med en god natts sömn efter väl utfört dagsverke. Det är väl inte så konstigt att man inte orkar svara helt korrekt alla gånger och helst vill slänga ut ungarna ur vagnen och själv lägga sig där och gråta. En mamma och en pappa är ju bara en liten flicka och en liten pojke som har råkat bli stor.

Bokenkät

Bokhororna har svarat på en enkät som får mig att sakna min nerpackade bokhylla. Längtar tills den får återuppstå i nya huset någon gång i sommar. Under tiden får jag väl tänka på den genom att svara på samma enkät.

Senaste bokköp: Isodieten. Pinsamt men sant. Har läst lite och gäsp - what else is new?

Senaste bibblolånen: Kommer inte ihåg. Har inte varit på bibblan sedan i november på grund av flytt. Och då lånade vi nog bara barnböcker...

Senaste utlästa boken: Dubbla slag av Malin Persson Giolito.

Favorittidning: Just nu verkar det vara inredningstidningar. Vågar inte tänka på summan jag har lagt ut för dessa högar jag drunknar i. Men nu får det vara nog, jag börjar bli rätt trött på dem... Annars gillar jag Språktidningen, DN, Bang och Tara. Jag är tidningsknarkare...

Läser: Alltid. Läser allt som har bokstäver. Skulle aldrig bara gå förbi en anslagstavla. Spelar ingen roll var den sitter, jag måste läsa... Om jag har en bok igång så läser jag den överallt - när jag får en stund över.

Så sorterar jag min bokhylla: Efter teman och språk. Och sedan i alfabetsordning helst. Men barnen brukar ändra om men det är tanken i alla fall. Har alla svenska böcker för sig, alla engelska för sig, alla spanska för sig osv. Har också studielitteratur för sig, lexikon för sig och så vidare.

En bok som jag minns att jag läste när jag var liten: Hemlängtan av Michelle Magorian är en bok jag påverkades mycket av. Skrev en uppsats i skolan och fröken skrev i kommentaren "Har du läst Hemlängtan?" He he....

Vilken bok i min bokhylla har jag ägt längst: Och nu kan jag ju inte kolla vad boken heter då den ligger nerpackad på svärföräldrarnas vind. Det är en liten inbunden bok med röd rygg från Wahlströms förlag tror jag att det hette. Handlade om två troll. Det var dessutom den första bok jag läste själv, första boken jag läste när jag hade lärt mig att läsa. Det är en kapitelbok.

Vad ser jag mest fram emot att läsa i vår: Min hög med olästa böcker. De klarade sig från magasineringen och målet är att de ska vara lästa när huset är klart. I högen finns bl.a. Mari Jungstedts Den mörka ängeln, Läckbergs Sjöjungfrun, Katerina Janouchs Bedragen med flera. Har inte haft en bra läshöst...

Lämplig bilförare

Detta är ett schemalagt inlägg för när det publiceras är jag på väg till jobbet. Igår när jag åkte till jobbet hördes följande kommentarer i bilen: (Betänk att jag har ungefär 10-12 minuters väg till jobbet, mest 30- och 50-sträckor så det borde inte kunna hända så mycket på ett så kort avstånd).

-Men jag förståååååår att du måste köra så sakta för det är verkligen svååårt att svänga höger. Idiot!

-Du, det kommer en i Södertälje också. Kan vi inte vänta på honom också innan vi svänger ut? Idiot!

-Men för faaaan! Idiot!

-Oj oj oj. Nu kommer det ett väggupp. Bäst du stannar innan du vågar krypköra över det! Idiot!

-Nej men blinka inte då! Idiot!

Se där. Är jag inte en bra förebild för Sveriges framtid? Jag tycker det, jag har ju tagit till mig en del av dem, jag börjar få lite attityd. (Maken harklar sig nog högt och försöker protestera - vadå börjar få?!)

Folks åsikter

Kanske har damen en poäng?

Piratförlaget

Har ju en väldigt informativ hemsida dit de lockar oss med allehanda tävlingar och trevliga bloggar. Var inne på Malins blogg och ville ta mig till bloggens början vilket är omständligt värre, förmodligen för att man ska tvingas se vad Piratförlaget skriver på startsidan... De lyckas ju. :) Råkade då se detta med frågor och svar om manus. (Scrolla nedåt på sidan). Intressant läsning för de som skriver. Räknar mig inte dit just nu. Jag hinner ju knappt titta på min blogg...

Denna röst

Lite sen är jag allt... Råkade höra Amanda Jenssen på radion igår på väg till jobbet. Det är helt otroligt vilken röst hon har! Ja, jag visste ju det sedan förut men igår blev jag verkligen varse. Den här låten är ju bara för underbar.

För övrigt vill jag ha Spotify i bilstereon. I löööv Spotify!

Så där ja

De fick mig med den här texten:

Den är tunn som ett cd-fodral och klädd för röda mattan. Och den är inte bara vacker, den är intelligent också: inuti W890i hittar du en Walkman®-spelare, snabbt 3G och en 3,2-megapixelkamera.
Med sina mjuka, kurviga linjer och sin metallfinish fullkomligt vibrerar den tunna W890i av elegans.

Det är ju MIG de beskriver! Nu är den beställd. Maken ryckte in.

Frågade ut en elev som jag såg hade den och såklart tar den suddiga bilder. Det var ju det jag visste. Men den är ju intelligent, kurvig och klädd för röda mattan. We belong together...

Nu ska jag ta mitt intelligenta, kurviga jag och ha lektion.

Sambo

Vi bor ju hemma hos min pappa ett litet tag. Januari - juli för att vara exakt. Han har snällt packat ihop sig och flyttat ner till ett rum i källaren. Innan vi flyttade in pågick förhandlingar. Jag ville ha min egen säng, han tyckte att vi skulle ha hans och han skulle ta ner en gästsäng. Jag lyckades argumentera väl och sover nu gott i min säng.

När vi hade flyttat in kände jag att jag måste bearbeta honom lite på en annan sak i hans rum. Det hänger en jättestor tavla över sängen. Den har alltid hängt i pappas sovrum. Den kanske passar för en ungkarl men eh... en småbarnsfamilj?


Jag försökte således förhandla bort även tavlan men gick bet. Mest pga storleken, den får inte plats någon annanstans. Så härom morgonen satt Stora E och tittade intresserat på tavlan.

-Mamma. Varför tänker den där lilla på två mammor, en med långa tuttar och en med små tuttar?

Hmmm. Det var just därför jag helst inte ville vara sambo med tavlan. För jag ville slippa de besvärliga frågorna...

That's my girl!

I förrgår när Stora E hängde med sin far på hans kontor presterade hon underverk. Medan hon väntade på att få se på film (det tog en lååång stund att få igång dator med dvd) skrev hon på post-it lappar. Stora E är bra på bokstäver och frågar vad det står nästan varje gång hon ser ett ord. Såvitt jag kan bedöma är tjejen på G.

Och när hennes far som bäst höll på med dvd:n undrade hon "Pappa, när kan man se Diamantslottet?"

Sedan visade hon honom denna lapp:



Helt själv har hon skrivit! Och det ser väl vem som helst att det står "när kan man".
Tjejen är helt klart på G. Och läser man den här bloggen får man stå ut med stolt mamma som upphöjer barn till skyarna.

Mamma Agnes

Fina Agnes som snart ska ge ut en bok har precis blivit mamma. 10 veckor för tidigt, med allt vad det innebär. Tänker på henne och hennes nybildade familj.

Bloggstopp

Om någon trogen läsare tycker att jag är alldeles för dålig på att uppdatera bloggen så stämmer det. Jag har nämligen ett stort problem. Jag måste köpa en ny telefon eftersom stora IT-bolaget tog tillbaka sin och jag sedan dess lånat en från makens jobb. Nu har maken tvättat sin telefon i tvättmaskinen (jävligt onödigt, det är enklare och billigare att torka av den) och ska få en kollegas mobil. Men då vill kollegan ha den jag har. Kan man ju tycka att han har rätt till men det blir ändå jobbigt för mig. Jag måste ta ett beslut. Jag har suttit tre kvällar i rad och jämfört olika alternativ. Glöm det där med att blogga eller skriva andra texter... Jag måste hitta en telefååååååååååååån! När jag jämför hittar jag kommentarer, recensioner, prisjämförelser och annat idiotiskt att fastna i. Jag håller på att bli komplett galen. Maken hotar med att gå och köpa en åt mig imorgon, att ta över mitt beslut. Kanske skulle det vara bäst.

Jag vill ha:
-En Sony Ericsson för den senaste Nokian jag hade var skräp.
-Jag vill att det ska finnas en schysst kamera och helst blixt/fotolampa. Jag har ju sötnosar att fota och orkar inte släpa på kamera jämt.
-Telefonen ska vara tunn för den jag har nu är grymt tunn och det är kanon i mitt nuvarande yrke... Inte läge för värsta multimediaboxen när man förflyttar sig från olika klassrum hela tiden. Vill ha en som sitter fint i jeansfickan.
-Jag vill inte betala mer än 2000 för redan där tycker jag att det är för dyrt. Det är ju bara en liten telefon vi pratar om.

Problemet är att om jag vill ha schysst kamera så går priset upp. Dessutom blir de klumpiga.

Nu vill jag ha funktionerna i en C902 men jag vill att den ska se ut och kosta som W890i. Kan någon fixa det? Kan jag inte bara få som jag vill?

Arrrrrrrrrrrrrrrrgh!

Kommentarer

Här följer ett urval av kommentarer jag har fått under veckan av elever: (Observera att det bara är onsdag än så länge...)

"Lek inte lärare!" (Av elev som kom in och störde en lektion som jag bad gå ut). Nähä men ursäkta då. Jag trodde att det var just LÄRARE jag var....

"Vill inte du ha ett riktigt jobb?" (Av elev som inte fattar att ibland är ett vikariat det enda riktiga jobb man lyckas få när man är så dum att man säger upp en fast tjänst (för att man inte fick tjänstledigt) för att testa att sitta sysslolös på ett kontor i några veckor).

"Varför blir du inte lärare på riktigt?" (Av elev till annan vikarie. Både den vikarien och jag fullt lärarutbildade).

"Jag tänker inte välja det här jävla skitspråket!" (Av elev som uppenbarligen inte gillar spanska). Hmmm, vad synd för vi vill gärna ha vältaliga elever som du i våra grupper...

Se där. Nu har jag bättrat på statusen för läraryrket rejält. Skolan består bara av huliganer och de kastar bara otrevligheter ur sig hela tiden. Precis som alla tror. ;)

Ett kärt återseende

Jag och Friskis hade återträff ikväll. Det var kanon. Vi hade saknat varandra. Vi hoppas att vi får se varandra snart igen. Vi behöver det, båda två.

Min härliga morgon..

La mig igår kväll klockan 20:40 för jag skulle sova ut. Var lite slut nämligen. Jag somnade gott på stört. Men sedan blev jag väckt minst en gång i timmen av olika personer i hushållet. Först maken när han gick och la sig, sedan Stora E trettioelva gånger och till slut av Lilla E. Natten avslutades med att vi var fyra personer, två barbiedockor, en kendocka och tre gosedjur i sängen. Jag tycker inte att 180 centimeter är tillräckligt med plats för alla dessa.

Lagom till min försenade uppstigning insåg vi att Stora E nog var sjuk. Hon hade själv uttryckt att hon mådde dåligt men det var inte förrän hon somnade om en liten stund som vi såg allvaret i det hela. Stora E somnar liksom aldrig om. Inte hennes grej.

Eftersom jag ständigt har nytt jobb är det maken som har ständig vab-jour i vårt hushåll... Stora E var bara lite hängig så hon fick hänga med till makens jobb där hon underhöll kontoret med Barbie och Diamantslottet hela dagen. Kontoret består mest av killar 30+ så de var nog sådär roade...

Jag lyckades få mig i ordning och inse att det var 15 minuter kvar tills jag skulle börja, då kom jag iväg. Det tar 10-12 minuter att köra till mitt jobb så det var liiiite i senaste laget.

På väg till jobbet kastade sig en bil ut från höger (ja ja, högerregel visst men visa lite framförhållning för fan) och bromsade sedan ner. Jag fick ligga och puttra bakom. Det var en gammal bil med ett jättemoln avgaser bakom sig. Tack för det!

Till sist kom jag till jobbet, precis i tid. Skulle bara dra åt handbromsen och gå ut ut bilen. Och när jag drog i handbromsen gled bilnyckeln ur min hand och ner mellan säte och "handbromsdelen av bilen"... Gick inte att få upp! Jag höll på att bli helt galen. Testade från alla håll och kanter, blev mer och mer svettig och var ju inte alls stressad redan innan. Till slut fick jag mirakulöst fram nyckeln och sprang in.

Mötte kollegor i arbetsrummet och gjorde upp planer (två sjuka som skulle täckas upp) och var på G in i ett klassrum då jag såg att jag blödde på ena fingret. Värsta jacket i fingret. Från letandet efter nyckeln under sätet. Iväg för omplåstring och sedan kunde dagen börja på riktigt...

Regler

Min nya skola har massor av regler. Det ska vaktas elever och det ska tas tag i saker och det ska följas upp. Bara det att det kanske inte riktigt efterlevs av just precis alla. Jag kommer ju in med lite nya ögon och blev lite chockad över hur mycket de ska hålla reda på här. Så var det inte "hemma på min gata i stan". Känner mig lite så på nya jobbet när jag hemskt nog börjar väldigt många meningar med "på min förra skola" trots att jag vet hur jobbig man är när man gör så!

Jag blev därför väldigt lättad idag när jag i samtal med två kollegor i matsalen (där vi vaktade klasser samtidigt som vi åt) fick klart för mig att det inte bara är jag som tycker att reglerna är lite too much.

Jag vill klargöra att jag tycker visst att vi i skolan ska ha koll på elever. Vi ska se till att elever mår bra på rasten och så vidare. Det är vår plikt. MEN. Om man ställer upp en massa regler och donar med vaktscheman och allt vad det är - då bör man också följa detta. Och det vet man ju att det aldrig är så att alla gör som man ska. Så då faller det. Alltså helt meningslöst.

För övrigt tycker jag att 20:40 är en utmärkt tid för en småbarnsmamma att gå och sova.

Godnatt!

Hur göra?

Jag håller på och läser Revolutionary Road av Richard Yates. Det går segt, har inte ork att läsa på kvällen. Har haft den på G länge nu. Läser den på engelska och vet inte om jag har lagt av mig eller om det bara är att jag är trött.

Hur som helst. Nu blir jag tokstressad över att filmen snart har premiär. Ska jag läsa ut boken eller ska jag helt enkelt skippa och se filmen? Kommer filmen göra mig besviken om jag läser boken? Ni vet, det vanliga dilemmat. Men aldrig att jag tänker missa Kate och Leos återförening... ;)

Nej. Jag får nog läsa på. Och för övrigt dröjer det väl innan jag kommer iväg på bio. Har ju ingen galapremiärsbiljett den här gången...

Apan och jag

Lilla E blev feberfri efter sin lilla morgontupplur så vi åkte på den planerade utflykten till Uppsala där min lillebror pluggar. Hela vägen dit och hela vägen hem fick vi lyssna på Zillah och Tottes skiva... Stora E kan vartenda ord och Lilla E ligger inte långt efter.

Så kom vi hem, jag dumpade av familjen och skulle åka och handla. Jag körde till affären, från affären, till thai take awayen och från thai take awayen och hem. DÅ först insåg jag vad jag satt och lyssnade på och sjöng till...

Fulländad

Lilla E fick feber inatt. 39,2 - imorse i alla fall nere på 38. Hon sussar just nu för fullt men hon var vaken en stund på supertidigamorgonen. Gosade in sig hos mig och sa "Min mamma äsklar mig".

Japp. Hon har lärt sig det viktigaste hon behöver veta. Hon har helt rätt. Hennes mamma äsklar henne. Allt hon lär sig utöver det här är bonus.

Breaking news

Övervakningskameror runt stan rapporterar att Skrivarmamman har iakttagits dricka Coca-Cola light. Inte bara en gång, utan tre.

-Skrivarmamman, vad hände? Du hade ju inte druckit någon Cola på över två månader. Varför nu?
-Ja... Det är ju rätt pinsamt. Det började i söndags då jag och min äldsta dotter var på bio. Jag hade ett presentkort som gav gratis popcorn och dricka. I kön försökte jag resonera med mig själv att man inte behövde använda hela erbjudandet men sedan hörde jag mig själv säga "Cola light". Jag gillar ju inte ens Cola från automat. Flaska ska det ju vara. Så satt jag helt plötsligt på bion och var törstig efter alla popcorn och så blev det bara så att jag drack. Fast det inte ens var gott. Men jag drack inte upp.

-Ja men sedan stannade det ju inte där?
-Nej. I torsdags skulle jag klippa mig och hade ärenden att uträtta innan. Behövde sedan äta lite mat. Beställde en varm macka på ett café och hörde mig återigen beställa en Cola light. Och den var på flaska och god!

-Och idag, hur förklarar du halvlitern du satte i dig då?
-Klockan 15 är min absoluta lägsta tidpunkt under dygnet. Precis då klev jag och Lilla E in på ICA Maxi. Vi var inte ensamma. Det var varmt och jag kände mig törstig. Då jag inte gillar bubbelvatten fanns det inte mycket att välja på. Men jag drack faktiskt inte upp den så en halvliter är att överdriva. Det är minst halva kvar!

-Så är du tillbaka i colavanan nu?
-Nej! Jag är absolut inte beroende.

Ny miljö och nya rutiner...

Att bo lite som Taikon tar lite extra tid i vardagen...

Tid det tog att byta blöja utan skötbord: 10 minuter. (I vanliga fall cirka 4 minuter). Bristen av skötbord gör att rymningsrisken är väldigt hög. Dessutom glömmer man alltid någon attiralj som bör vara med. Typ tvättlappar eller nya blöjor.

Tid det tog att hitta min lilla handväska: 23 minuter. (I vanliga fall allt från 1-30 minuter). Den låg instoppad längst ner, längst in i garderoben. Bakom våra fleecefiltar som tydligen var tvungna att bo med oss hos min pappa...

Tid det tog att hitta digipassen för att kunna kolla banksaldo: 17 minuter. (I vanliga fall 3 sekunder eller den tid det tog att gå till bokhyllan och lilla hemliga lådan). Den låg längst ner i lådan märkt "kontor".

Tid det tog att bära ut saker till bilen: 5 minuter. (I vanliga fall 30 sekunder). Bilen står längre bort hemma hos pappa. Det är fortfarande en villa men hans uppfart och ingång är lite annorlunda mot vår gamla. Och idag var det flera varv som gällde.

Tid det tog att göra frukost: Runt 7-10 minuter innan alla har fått sina beställningar och vi alla sitter ner. (I vanliga fall 2 minuter. Har jag för mig. Kan ha fel). Hittar inget hos pappa och allt flyttar på sig.

Sammanlagd tid det tog för mig och barnen att hitta alla saker, göra oss i ordning och komma iväg hemifrån idag: Två timmar och 37 minuter. Ungefär. (I vanliga fall max en timme!)

Pust! Inte konstigt att bloggen blir lidande....