söndag 12 oktober 2008

Det måste vara något fel

...när man blir lycklig över att de inte vaknar före klockan 6 i alla fall.
När den ena (Stora) sedan visar sig vara nöjd med att vara själv uppe och den andra (Lilla) somnar om, då är man nästan i extas. Och det är ju jobbigt när det enda man behöver är att somna om.

För övrigt hatar jag när man skriver om sig själv som "man". Men man har ju två barn omkring sig runt datorn och man kan inte riktigt fokusera...

I dessa tider behöver vi en peppande ledsång. Jag föreslår
den här.

4 kommentarer:

Perny sa...

det är en ledsång i alla lägen tycker jag :D

Jag kan förstå hur du känner med barnen även om jag inte själv behöver genomlida det. Jag är en bortskämd mamma, mina barn har sovit hela nätter sedan de var två månader gamla och vi är gnälliga om dom vaknar före sju på morgonen. Det jobbiga är att vi måste ta till med hårdhandskarna när det är enskoldag däremot.

Hatar du mig nu :o

Unknown sa...

hatar också det där "man". Låter så töntigt... Lite som att förringa sig själv. Men ibland så är det ju ok att använda ändå...

Pernilla sa...

Perny! Såklart jag itne hatar dig. Jag hyser dock en stor avundsjuka mot folk som har barn som du. Det finns fler i min närhet. Men hos oss fungerar 50% i alla fall. Stora E har aldrig, och kommer aldrig, sovit gott. HOn är en oroli själ som inte har knäckt koden. Lilla E däremot är som sin far. Jag sover - alltså finns jag... :)

Pernilla sa...

Tant brun, agreed! Ibland passar det lite bättre med man. :)