fredag 31 oktober 2008

Historisk dag

Jag, Pernilla - 33 år, jobbar idag min första halvdag någonsin. Det är ett behagligt inslag i mitt liv. Det är dessutom extra behagligt eftersom jag dessutom jobbar den hemifrån. Det är också för första gången i mitt liv.

Försöker klamra mig fast vid fördelarna med nya jobbet. Jag har ännu inte kommit över att jag har sagt upp bekantskapen med 12 veckors ledigt per år och jobbar 8-17 och knappt hinner se mina barn. Jag tycker inte att kontorstider är mänskliga tider.

Men nu är det väl bäst att jag jobbar på lite. När halvdagen är slut ska jag hänga med på dagis en stund. Stora E vill att jag ska vara med en hel dag, jag ger henne två timmar. Känner mig som en sunkmamma.

6 kommentarer:

Jennica... sa...

Håller med! Kontorstider är inte mänskligt! Och även jag känner mig som en sunkmamma....min dotter, som nu går i tvåan, ville att jag skulle följa med henne i skolan en hel dag under ettan....har ännu inte varit där....

Men ser fram emot ljusare tider, eftersom vi ska få en bebis till våren! Om man bortser från kroniskt trötthet och allt det andra som kommer med bebisar, så ser jag sååå mycket fram emot en lång mammaledighet! :)

Pernilla sa...

Jennica - vad härligt med bebis! Grattis! Och jag förstår det. Nästan värt att ta det dåliga för det braiga. Sa hon som absolut inte vill ha fler bebbar. Bara mammaledigheten...

Men du. Vi är inga sunkmammor!

Jennica... sa...

Nej, såklart vi inte är. Vi är bara vanliga mammor med det kroniska tillståndet av dåligt samvete! :)
Jag är helt övertygad om att våra barn mår alldeles utmärkt i alla fall! Och som min dotter sa häromdagen: "Mamma, du är så snäll. Det har du alltid varit!"

Ha en riktigt skön helg!

m family goes västerut sa...

Blir det fler halvdagar? Är det ett stående inslag? Kanske vore nåt annars? Om du inte ska flytta till amerikatt och vara hemma hela dagarna vill säga...

Anonym sa...

Men ge dig själv en bra chans. Du msåte komma in i allt innan du kan värdera? Du är en bra mamma ändå, trots kontorstider. Stor kram!

Pernilla sa...

Linda, believe me - jag skulle inte tveka!
Christina, hmmm jo. Men det är långa dagar. Det blir det ju alltid. Hur insatt jag än blir. Och det blir många timmar ifrån sötnosarna. Principiellt är jag emot deltid så jag måste slåss med mig själv här och se vilken sida som vinner... :)