Lever äntligen upp till sitt eget motto. Har för mig att jag någon gång har läst att det är något i stil med att de ska sälja bra reklamtid. Inte "vi ska göra bra tv" eller "vi ska göra program som drar mycket folk" och därmed underförstått, så att vi kan sälja en sjuk massa reklamtid.
Tittade på Grey's Anatomy ikväll. Eller ska jag säga, jag tittade på reklampauserna på Grey's Anatomy ikväll? Det var reklam hur många gånger som helst. Och konstiga bryt. Låt oss inte få programmen upphackade á la USA. Please.
För övrigt har det börjat nu. Tv-terrorn. Tisdagar är Desperate Housewives och tydligen började Brothers and Sisters nu också. Onsdagar är det Grey's och Tell me you love me. Jag har inte ens hunnit se Tell me you love me sedan förra veckan.
För övrigt är jag trött på att höra om finanskrisen och lågkonjunktur och varsel. Jag får ont i magen. Jag vill inte höra att världsmarknaden inte har varit såhär krisartad sedan på 30-talet. (P1 idag). Jag vill få börja mitt nya jobb i lugn och ro och inte oroa mig för att jag kanske inte får tillsvidareanställning. Jag vill få bygga mitt hus utan att vara rädd för att banken helt plötsligt ska tokhöja räntan till galna höjder eller ännu värre, inte vilja låna ut alls. Dessutom är jag skitirriterad på att bankerna som har gjort vinster i flera år aldrig ska behöva ta en endaste liten risk.
Jag vill bara få vara.
onsdag 8 oktober 2008
Kanal 5
Upplagd av Pernilla kl. 22:06
Etiketter: brothers and sisters, desperate housewives, finanskrisen, grey's anatomy, kanal 5, ränta, tell me you love me
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Just! Finanskrisen! Visst blir man trött...De som har förlorat miljarders-miljarders hur många miljarder hade de från början???? Summan av kassakistan måste väl ändå vara konstant....en omfördelning av pengar måste det väl vara eller...jag fattar ingenting men höj för i attan inte boräntan mer nu ;o) Kram Petronella
Eller hur! Jag håller med du. Kram!
Jag kan inte riktigt ta in den här finanskrisen. Jag liksom vägrar förstå. Meen jag funderade också över framtiden. Jag har inte ens ett riktigt jobb att komma tillbaka till. Men jag vägrar oroa mig. Håller dock tummarna för ditt jobb. Och mitt sen då, i en dunkel framtid :)
Skicka en kommentar