En till friskis

Idag när jag tränade på Friskis konstaterade jag att:

Ett pass på friskis är som att föda barn. Man vet att förr eller senare är pinan slut och man kan börja skörda frukten av sina ansträngningar.

Ledaren tog till den äldsta lögnen i boken. ”Ni är bästa gruppen på det här.” Vi vet att hon ljuger men ändå blir vi barnsligt lyckliga och skuttar i lite extra för att visa hur duktiga vi är.

Tjejen med den smala och vältränade kroppen i coola träningskläder inte ens orkade hälften av övningarna. Det orättvisa med det är att hon har drömkroppen och jag som är stark och uthållig ändå har degmage och gäddhäng. *Viskar* Ja, hon kanske bara var ur form men ändå.