tisdag 15 april 2008

Underskatta aldrig betydelsen av en storasyster

Lilla E kan saker som Stora E inte kunde vid samma ålder. Stora E var inte sen på något sätt, vi var väldigt imponerade av henne då, och nu. Men Lilla E får ett stort försprång i kunskaper. Hon ritade sin första teckning långt innan Stora E ens hade fått se en krita. Hon leker med små gubbar på samma sätt som Stora E leker med dem nu och så vidare.

Idag kom det yttersta beviset för hur lärorikt det är med storasyskon. Jag ville njuta av min kopp Earl Red och gav henne fri tillgång till tuschpennor och papper. Denna frihet förvaltade hon inte under ansvar, man kan snarare säga att hon missbrukade den. Pennorna stoppades in i både näsa och mun och efterlämnade en liten mini hitlermustasch. När jag tog på mig min barska min och allvarligt förmanade henne började hon le, för att charma. Det är så småsyskon gör nämligen. Charmar omgivningen med sin söthet.

Men jag är minsann en hårdhudad mamma och har erfarenhet av att både vara storasyster, skolfröken och väktare. Alla väldigt bra erfarenheter för att stå emot charmförsök. Så jag tittade lite mer barskt. Varpå hon körde igång hela showen.

Underläppen putades ut. Blicken slogs ner. Underläppen darrade. Hon tittade på mig. Med stora ledsna ögon. Det såg ut som att de sa ”se mamma vad ledsen jag blev nu. Det är ditt fel”. Jag slogs av att hon i det ögonblicket såg precis ut som Stora E brukar göra så fort hon inte får sin vilja igenom. Minst ett par gånger per dag. Så man förstår att Lilla E har haft chans att lära sig hur det ska gå till. Likheten mellan dem var för en gångs skull slående. Jag förstod då att det här kommer att bli kalabalik. Så jag gav mig. Jag log, jag började spelevinka, jag körde alla mina knep. De är också rätt många, med tanke på min gedigna erfarenhet som just storasyster osv.

Inget hjälpte. Hon fortsatte att darra med läppen. Hon satte händerna för ögonen och brast ut i tokgråt. Tårarna sprutade och om hon inte hade suttit fast i sin barnstol hade hon förmodligen kastat sig dramatiskt på golvet. Kanske sprungit till deras rum och smällt igen dörren. För det är ju så man gör, det har hon sett flera gånger.

Efter lite kramar och gos gick det över.

Lilla E har bevisat att hon är en äkta lillasyster. Busar, charmar, härmar. Men hon är inte ett dugg långsint som vi storasystrar kan vara. Nu ska jag bara jaga bort henne från soffan där hon sitter och balanserar på kanten och hoppar ner. Med ljudeffekter. Som storasyster brukar göra.

2 kommentarer:

m family goes västerut sa...

Vilken slående beskrivning! Det kändes som det var min minsting du beskrev. Underbart.
Linda

Pernilla sa...

Vi kanske kan hook 'em up. ;)