måndag 28 april 2008

När jag försöker lura mina barn

Vi kommer hem från dagis och jag har lovat mellis i trädgården. När vi öppnar altandörren tycker jag att det är kallt. Stora E tittar på sin mor som står i kortärmat och utan strumpor och hävdar att det är kallt och att vi måste sitta inne. "Då får man ta på sig strumpor och jacka mamma. Det är inte kallt".

Jag går med på att klä på mig, släpper ut barnen och börjar göra mackor. Försöker smyga med lite jordgubbssylt till min macka. Tjejen med stenkoll på läget skriker utifrån: "Mamma, jag vill ha sylt!"

För övrigt har Lilla E gnällt mest hela dagen. I desperation över min trötthet och hennes gnällande packade jag in oss i bilen för färd till vårt värdelösa närbelägna centrum. Tänkte att jag kunde pigga upp livet med någon ny trevlig tröja/blus/skjorta av något slag. Hittade inget annat än en rosa dörrmatta som jag ska fundera lite på.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Inser att det var längesen nån kommenterade. Jag läser dock varje inlägg med stort nöje. Som vanligt.

kram Jenny

Pernilla sa...

Vad söt du är! Tack. :)

Isa sa...

Hahaha, jag kan inte lura mina barn heller! Försöker någon gång ibland smyga i mig en bit choklad utan att det ska synas. Gustav 2 år: "Mamma, vad har du ätit...det luktar godis i din mun!" Eheee....det är mörk äcklig choklad svarar jag då. "Men det tycker jag om, jättemycket!! Får jag smaka!?" Han äter, grimaserar väldigt och ber om mer...