Inatt snörvlade Lilla E så hon inte kunde sova om hon inte sov på min arm. Maken erbjöd sin men hon kröp över till min hela tiden.
Våra döttrar har nämligen gjort tydliga val. Stora E är pappas tjej och Lilla E är mammas tjej. Det roliga är att Stora E är väldigt lik mig och Lilla E är en kopia av sin far. Så de har valt som vi. Sin motsats.
Någon gång mellan all sova/vakna/sova/vakna dök även Stora E upp i vår säng. En liten stund var det lugnt och varmt och bara gosigt. Alla sov och andades och fick plats. Jag hann tänka att det här är lycka.
Sedan började böket. Då kände jag vad stel jag var, vad ont det gör att ligga i konstigt läge halva natten. Och så började filosoferandet. Som är underbart. Men inte just precis då.
Att skriva i novembermörkret
16 timmar sedan
0 kommentarer:
Skicka en kommentar