tisdag 29 april 2008

En modern kvinna byter däck

Maken bytte däck på min bil i helgen.
Se där. En icke politiskt korrekt mening för en kvinna som faktiskt tycker att jämlikhet och feminism är saker att ta på allvar.

Ett av däcken gick inte att få loss, satt benhårt. Maken har lyft in sommardäcket i bilen och instruerat mig att åka till däckfirman för att få det fixat. Jag gör som jag blir tillsagd. Känner att jag har koll på läget.

Framme på däckfirman tar jag en nummerlapp och ser att det på den står ”Vänligen ta fram hjullåsnyckeln.”
Hmmm. Hjullåsnyckel? Tar diskret upp mobilen och ringer maken, viskar lite när jag pratar. Lär mig var hjullåsnyckeln finns i min bil. När det väl blir min tur är jag lite nöjd med att allt är så fint framplockat och att jag har sådan koll på läget. Vad de tror i alla fall.

-Ja, det är bara höger fram, det satt för hårt.
Jag undviker med flit att tala om att det är maken som har bytt, märker att jag gärna vill låta påskina att det är jag som har bytt de andra tre däcken.
De börjar med bilen och så kommer ena däckkillen fram till mig.
-Var har du låsbulten då?
Jag ser ut som ett frågetecken. Låsbult? Jag blottar direkt min okunskap. Jag hör ju på ordet att det låter som en viktig mojäng i sammanhanget.
-Den har väl din gubbe i fickan. Däckkillen garvar.
Jag ger upp alla intentioner på att låtsas att jag är en modern kvinna som minsann byter mina egna däck och erbjuder mig att ringa min make för att höra om det kan vara så att denna låsbult faktiskt ligger i hans snickarbyxor i garaget där hemma. I samma stund hittar de låsbulten i den fina påsen med hjullåsnyckeln.

-Det är ordning på din karl.
-Ja, det är det.
-Då har du tur.
-Ja, det har jag.

Mitt däck blir bytt, lufttrycket blir kollat på alla däck och jag är ingen modern kvinna som byter mina egna däck. Jag åker till ICA. Där vet jag vad man gör och vad som krävs av mig.

8 kommentarer:

Anna-Karin sa...

Hehe, har också ringt make och frågat efter låsbult, det var dock på verkstaden som både förvarade och bytte våra däck. Min make visste inte var vår låsbult fanns, TVÅ omoderna "kvinnor" i vår familj alltså ;-) Verkstadskillarna hittade den istället på ett litet kick.

I vårt nuvarande Afrikaliv ringer man efter mekanikern så fort det är nåt med bilen, man kör in på macken och bilen blir tankad och ompysslad av minst ett par killar och maken vet nog fortfarande inte var låsbulten finns. Inte heller vet han var plåtarna till ugnen finns eller var man handlar maten... Här kan vi inte bo i all evighet, då blir det svårt att återgå till "ordningen" känner jag!

Pernilla sa...

He he. Å andra sidan behövs kanske inga vinterdäck i Afrika...? Skönt, då är det i alla fall ngt som inte behöver krångla! :)

Anonym sa...

Precis så där är det, man vill vara jämlik - för det mesta...

Anonym sa...

Jag har bytt däck två gånger i mitt liv, under "tvång"... På körskolan år 1993 och när jag fick punka på väg till jobbet år 2005. Och det får väl räcka i hela mitt liv eller hur?

A-K, din man kan nog inte bo själv i Afrika. Liiite beroende av sin fru låtger det som, he he!

Kram kram!
/Maria

Anonym sa...

Nämen... BLÄ! Vilken inställning, byt verkstad! Det kan JAG säga som sann "hjulfrun.blogg.se"... en sån kommentar skulle faktiskt aldrig min man kläcka ur sig... och han tycker ändå själv han trampar i klaveret ganska ofta! Min son (7år) sa: Du skulle väl byta däcken mamma om det inte vore så att vi har en verkstad?!" Han hade uppenbarligen höga tankar om mig... :-) Självklart skulle jag det! ;-) /A

Anna-Karin sa...

Nä, maken skulle nog inte överleva så länge själv här, hihi... Visst behövs inga vinterdäck men kör man över hundra djupa hål i vägen varje dag så blir det punka förr eller senare ;-). Vägverket skulle få slag om de såg hur det ser ut!

Catharina sa...

Haha, förstår precis känslan... Vi har bytt däck ihop jättemånga gånger, tills vi de två senaste gångerna fallit till föga och betalat 300 kr för att få allt gjort på en verkstad. Om vi flyttar kommer vi dessutom ha förråd i markplan vilket är bonus, för det jobbiga är att bära däcken uppför vindstrappan, trots att vi har dem i IKEAs behändiga påsar som jag verkligen rekommenderar. Kommer inte ihåg vad de heter, men de passar perfekt till däck i alla fall :-)

Pernilla sa...

Ann-Sofie, han var inte otrevlig. Kom nog bara fram lite konstigt i texten. Han hade glimten i ögonen hela tiden.
Måste dock genast gå och titta på din blogg! Skoj!