Skrivarkursen

Just hemkommen därifrån. Idag var många sjuka så det blev lite intimare än vanligt, det var trevligt. Vi brukar diskutera varandras texter och sedan brukar läraren hålla en miniföreläsning om olika tekniker etc. De två första gångerna fick vi göra olika skrivövningar men sedan har vi "bara" diskuterat texter och ägnat oss åt skrivandet hemma. Idag fick vi dock göra en mycket intressant och givande skrivövning.

Först fick vi fyra dikter att läsa. Sedan skulle vi välja ut en strof, eller ett ord, eller vad som helst, som vi föll för. Något som talade till oss. En av dikterna var skriven av Anna Hultenheim, ur boken "ljusetmörkretljusetdag" utgiven på Albert Bonniers förlag:

Tulpanlöken ömsar sitt hölje och återuppstår
med nya blommor varje vår.
En babusjkadocka tas isär och sätts ihop.

Jag är många flickor i en.

Jag är många flickor i en.
Det föll jag för. Det skrev jag upp i mitt block. Sedan skulle vi fritt associera runt det vi hade valt, bara skriva det som kom. I fem minuter. Det kom upp massor. Sedan valde vi ut något ur det vi hade skrivit. Så skrev vi om det i fem minuter. Sedan valde vi något ur det. Så där höll det på ett tag. Det var avslöjande, det var spännande och det var förlösande. Två gånger läste vi något av det vi hade skrivit, tre gånger läste vi inget. Jag fegade ur och censurerade lite. Hoppade över några meningar. Ångrade mig sedan.

Fick bra kritik på min text, den jag hade lämnat in. Uppgiften var att skriva om en vardaglig händelse, som dolde något hemskt. Jag skrev om en pojke som var och handlade med sin mamma. Bara det att hon inte var hans mamma, han hade blivit kidnappad i affären några år tidigare (av hon som nu var hans mamma). Parallellt med den handlingen fick man en liten inblick i hans riktiga föräldrars liv.
Jag visste inte om de i gruppen skulle förstå texten, jag skrev lite "öppet". Det funkade. Härligt!