Student, moi?

Jag tog min examen 2001 (2002 om man ska vara kinkig men jag blev klar 2001) och har sedan dess inträtt i vuxenlivet med både villa, fast heltidstjänst, bröllop och två barn. I den ordningen. Nu har jag ju under föräldraledigheten fått något slags hysteriskt ryck och börjat plugga massor på distans. Idag hade en av kurserna en fysisk träff och då jag har mamsen på besök kunde jag gå.

Det var kul att få lite ansikten på både kurskamrater och lärare men.... Jag blev väldigt varse hur stadgad i livet jag är... Jag kände mig lite gammal. Läraren och jag är i samma ålder, de andra var runt 20... Fast jag kände mig verkligen inte sugen på att byta!!! Hur skönt det än var att vara heltidsstudent med bara studier och sig själv att sköta så kände jag mig väldigt nöjd med mitt liv.

Kul kuriosa. Lärarens barn är i exakt samma åldrar som mina barn och hans yngsta dotter föddes samma dag som min yngsta, på samma sjukhus. Det tycker jag var lite roligt.

En annan reflektion. Läraren hade bjudit in en gammal kollega och vän som föreläsare och denne hade med sig sin son, 18 månader. Under föreläsningen var läraren barnvakt åt föreläsarens son som var en duktig liten parvel men lät ju som 18-månaders barn gör... Jag funderade lite i mitt sinne om publiken hade varit lika tålmodig med det om det hade varit kvinnliga föreläsare och lärare. Jag vet inte, kanske är det bara mina fördomar men jag tror att det då kanske hade klagats lite.