Lite frustrerat

Ett hus drabbat av sjukdom och inställd resa är ett hus som börjar bubbla lite av frustration. Mannen klarar inte av att vara sjuk, det verkar hota hans manlighet. Så fort vi vuxna försöker prata om något blir vi avbrutna för vi ska lyssna när fyraåringen visslar eller räknar till tio på engelska. Är det inte hon som är i farten så är det ettåringen som bara tokgråter så fort hon inte får det hon vill eller klättrar upp på spisen. (Ja, hon gjorde faktiskt det idag så jag tror att hon är frisk nu).

Idag checkade jag ut en stund och tog mig till Friskis lunchjympa fast utan bebis. Kändes konstigt, som att jag hade glömt något, och tanterna undrade var Lilla E höll hus.

Hemkommen efter välgörande egen timme bestämde jag mig för att efter lunch och dusch ta med Stora E till biblioteket. Först skulle jag bara…

-Mamma, jag ska vänta på dig.
-Inte i badrummet väl?
-Nej, jag ska sitta på en stol utanför.
-Okej, gör det om det är roligt.

Jag duschar under en längre stund. Skönt med varmt vatten, tomt badrum och ingen tid att passa. Till slut stänger jag av vattnet och kliver ur duschkabinen. Det hör Stora E som direkt öppnar dörren.

-Är du klar nu?
Jag sväljer all frustration och irritation som jag genast känner och ger ett lugnt svar:
-Nej. Jag måste torka mig, klä på mig och göra mig i ordning. Du får vänta lite till. Du kanske ska gå och lyssna på lite musik?
-Nej. Jag ska vänta på dig. Hejdå!

Hon stänger dörren. Jag tänker att egentligen är det smickrande och rätt hjärtskärande hur lojalt hon står där. Jag fixar lite och har till slut åstadkommit trosor och bh. Går ut i hallen. Där står min förstfödda iklädd handväska och bara väntar. På mig.

-Ska vi gå nu mamma?
-Ja. Nu går vi.
Iklädd trosor och bh kliver jag i mina vinterkängor eftersom
det tydligen blev vinter inatt igen.
-Men mamma! Du måste ju vara kläd på!
-Jamen oj, måste jag? Kan jag inte gå såhär?

Vi enas om att jag ska ta på mig kläder innan vi går. Jag gör så och står och sminkar mig i badrummet. Hon kommer förbi.

-Du är kläd på ser jag. Bra. Ska vi gå då?