Bästa och sämsta bokmässeminnet

Jag läste DN.se imorse och de frågade sex författare om deras bästa och värsta minnen från bokmässan. Jag tyckte att det var en bra fråga så jag mailade vidare den till Denise:

"Mitt bästa minne från bokmässan är från 2005 då jag lärde känna Camilla(Läckberg). Vi var båda relativt nyblivna tvåbarnsmammor som samtidigt försökte hinna med att skriva för brinnande livet. Vi var inte särskilt mässvana eller rutinerade rent allmänt och fann stor tröst hos varandra under en promenad hem från Park, strax efter klockan elva.... vi var båda fullständigt slutkörda och hur gärna vi än ville fortsätta festa natten lång så insåg vi det omöjliga. Dessutom hägrade den där hotellsängen som innebar en hel natts ostörd sömn. Camilla var den som först deklarerade sin sorti, själv hävdade jag just att festen minsann skulle fortsätta tills gryningen. Bara för att tre minuter senare springa ikapp Camilla och slå följe tillbaka till hotellet. Jag tror faktiskt att jag hoppade ur skorna och gick barfota pga ovanan att knalla runt i högklackat. Vi blev väldigt goda vänner där och då, ett väldigt fint minne."

"Mitt sämsta minne...ojoj, håll i er nu och detta är inget för känsliga läsare! Det är från min första bokmässa år 2000. LÄS INNAN MAN OCH BARN! Jag var ute och svirade så att det stod härliga till. Raggade på Fredrik Lindström (Helt utan resultat, ska tilläggas. Men han är en fantastiskt god dansör.), raggade på en massa annat också och hånglade till slut med en som lät sig övertalas. Vaknade dagen efter och skulle hålla mitt livs första bokmässeseminarium. Bröt ihop på scenen och började gråta. Började hyperventilera och förläggaren fick springa upp på scenen med en papperspåse. Lägg till att jag förutom att vara groteskt bakis inte heller hade förberett mig det allra minsta. Om jag ångrade hånglet? Tja, låt mig säga så här...det tillhör inte den sortens hångel som jag sätter på mitt cv....)"


Hos Cecilia på Aftonbladet finns en lite längre intervju med Denise, om hur man överlever bokmässan.

Packningstips nummer två från Denise:

Också viktigt att packa ner: Diskreta kläder som passar för alla tillfällen.

Jag som förra året var på bokmässan (se hur gärna jag vill framhäva denna erfarenhet) reflekterade när jag kom hem över hur olika det där med klädslarna var. Den enda mannen som brydde sig var Jens Lapidus, däremot höll kvinnorna fanan högt. Denise, Camilla, Katerina och Martina höll fanan högt med sina snygga klänningar. Skönt att se att du Denise satsar högt även i år.

På packlistan till bokmässan:

Denise hälsar: foträta och bekväma skor!

Men jag har ju mobilen..

Är det fler än jag som har tänkt på hur äckliga de här pumparna blir?!

Status

Skrivarmamman är nu offline till ikväll. Det känns hårt.

Den 23 september 1992...

... hånglade jag lite med en väldigt fin kille. Vi "skulle plugga" ihop.
Nu sitter han en trappa ner i vår dubbelsäng och håller undan håret på vår febriga dotter som kräks.

Så kan det gå.

Puss på 17-årsdagen Jensson!

Det där gick ju bra...

Det var f*n sista gången jag försökte koka ägg.

Dagens blond moment...

Jag är hyfsat duktig på att baka och laga mat. Det smakar sällan direkt äckligt och de flesta låtsas i alla fall att det är gott när jag bjuder på något. Men det finns en sak jag inte riktigt behärskar i köket. Det är lite pinsamt att erkänna men here goes... Jag kan inte koka ägg. Jag kommer aldrig ihåg hur man gör. Däremot gillar jag att äta kokta ägg. Tänkte därför koka några till imorgon bitti. Vanligtvis brukar jag lägga huvudet vackert på sned, vifta lite med de obefintliga ögonfransarna och kanske kanske puta lite med brösten. Då går han och kokar ägg på en gång.

Men idag vågar jag inte sätta igång det där, han sitter strängt upptagen med två datorer framför sig. Och måste vabba imorgon så han är lite halvt stressad. Jag vill inte göra saken värre.

Så jag tar tag i äggkokeriet själv men tar lite support från jobbhörnan. Man ska fylla på vatten så det nästan täcker äggen. Jag gör det. Jag ställer kastrullen på spisen och sätter igång. Och nu kommer det....

Jag: "Ska man sal....." Inser mitt misstag och blir tyst. Väldigt tyst.
Maken asgarvar.
Tydligen ska man inte salta när man kokar ägg. Tydligen gör man det med mat som inte har skal på sig när man kokar. Fast potatis kan man ju salta när de har skal på sig. Inte konstigt att man blir förvirrad.

Lite som den här lilla blondinen också blev. Förvirrad. Förvillad? Förtvinad?

P.S. Jag är inte så bra på omelett heller. Och koka ris är också en konst. Men annars brukar det gå bra.

Tredje stalltipset inför bokmässan:

Medtag extra proviant! Mässans mat är oätlig. Jag repeterar: OÄTLIG.

Hmmm. Min erfarenhet är att mässans mat är mycket ätlig. Jag åt väldigt gott under alla två dagar jag var där förra året. Men det klart. Hon är ju slimmad nu och kanske lite mer kräsen än oss tjockisar. Och hon har ju lite mer erfarenhet än jag av den där mässan. Lite bara.

Vabbar idag

Stora E fick feber sent igår kväll. Nu ligger hon utslagen på den nya soffan med spyhink redo. Jag försökte pusha för att ligga i den gamla soffan, som står bredvid, men icke. Så kan man också inviga en soffa...

I ett försök att locka i henne lite mat bakade jag scones. Hon kämpade i över en halvtimme med att få i sig en minibit. Hon som tar om femton gånger när vi gör scones...



Måste säga att det inte känns helt fel att vabba. (Får man erkänna det?) Jag har stängt av jobbtankarna, råkade kolla mailen och såg hur elevarbeten strömmade in på jobbmailen. Tänker inte titta mer idag och ignorera röran som jag kommer tillbaka till imorgon. Just nu njuter jag av min tekopp, den härliga sconesdoften och min stekheta, vackra dotter. Där vi sitter i vår nya soffa i vårt underbara hus. Kunde vara värre faktiskt. Nu ska jag försöka ta och skriva några ord innan vi ska ta oss iväg och hämta vildingen på förskolan.

Lunchseminarium

Om du jobbar på Gärdet och har en liten stund över kanske du är intresserad av ett gratis lunchseminarium på onsdag? SOS Barnbyar arrangerar. Om hur de arbetar med familjer i Sydafrika som är hårt drabbat av HIV/Aids. Verkar mycket intressant.

Allt är relativt

Ser på tv3 där någon riktigt märklig kvinna hävdar att man ska dricka sin egen urin för det är ett mirakelmedel för kroppen. Helt plötsligt känns Anna Anka mycket mer sympatisk och klok.

Hu! Urk!

Tips nummer två inför bokmässan

"Don't leave home without it! Och definitivt inte om du ämnar besöka bokmässan bland 100 000 andra".

Jag har alltid gillat Denise. Hon har så vettiga tankar om saker och ting. Aj löv Alcogel.

Ankinfluensan fortsätter

Glöm nu inte. Klockan 21:00 ikväll. Anna Anka får problem med sin 320 000 kronors gräsmatta. Det här måste jag se, kanske får jag lite tips inför mitt eget gräsmattearbete som börjar i vår någon gång. Vår ligger i nästan samma prisklass.

Vi leker restaurang

På fredagar gör maken, hans tålamod och våra två döttrar världens godaste pizza. Så även i fredags. När det var dags att äta ville Stora E leka restaurang och tog beställning:



Jag tycker att lappen är bedårande och tror att alla ska tycka det. För att lättare tycka att den är det så måste man förstå hela bilden. Hon var nyss min bebis som bara åt, inte sov, åt och inte sov. Hon var ett vaket litet gult paket. Nu är hon snart sex år och kan helt plötsligt skriva. Det är stort. Och bedårande. Och hör sen!

Uppladdning

Här pågår uppladdning för fullt. Denise laddar hårt inför Bokmässan som drar igång på torsdag. Jag kommer inte att vara där men jag kommer ändå att ha full koll på allt som händer.

Sömntutan hälsar att det man får mest brist av under bokmässan är sömn och frisk luft. Jag känner att jag lätt kunde offra lite av den varan för att få vara med. Istället får jag sitta på min kammare och njuta av rapporterna som Denise har lovat mig. Och jag är inte den som är den, jag kommer att dela med mig frikostigt så häng här!

Dagens sysselsättning

Idag har vi målat. Jag började må lite illa i slutet, skyller på färglukten men det kan ha att göra med de där sydafrikanska vinerna som gjorde oss sällskap igår... Man kan inte säkert veta.

?

Maken säger: Skit i den där jävla datorn nu.

Hmmm. Kanske ska jag lyssna på honom?

Oj!

Jag har inte bloggat idag. Och nu är jag lite för full och lite för trött och har lite för mycket disk. Och jag borde ha postat det här utan att rätta alla mina tusen typos. Men jag är för mkt besserwisser och fröken för att kunna det. Vi hörs helt enkelt en annan dag, bloggen och jag.

Hemma hos en besserwisser

Klockan nästan 01 på natten har vi lite äktenskapliga diskussioner. Jag har just hämtat min bror på centralen och återkommit hem med honom. Vi ser Ghostbusters på tv (mest maken) och där är en scen som innehåller Titanic. Jag har alltid varit fascinerad av Titanic och jag som är lite sådär halvt övertygad om att man lever fler liv är helt säker på att jag var med på Titanic. Jag har alltid nämligen känt någon slags bond till det där skeppet. Hur som helst.

Maken: -När sjönk Titanic egentligen?
Jag: -Det var den 15 april 1912. Ungefär.. hmmm... runt 02:20 har jag för mig.
Maken: -Var det inte den 14 april?
Jag: -Nej. Det var den 15 april runt 2-tiden. Jag vet det.

Nu hör det till saken att jag själv är född 02:13 den 14 april och det är lite därför jag har koll på det här. Det är lite lätt att komma ihåg. Och irriterande att jag var ett dygn fel på att återfödas... (Ja ja, ni får mobba mig om ni vill).

Maken ger sig inte. "Googla!"
Jag: -Det gör jag redan.

02:20 den 15 april 1912 sjönk Titanic. VAD VAR DET JAG SA?!!! Damn it! Don't mess with me när jag är säker.

"All aboard!"
"Britney, before you go, there's something I want you to have."
"Oh, it's beautiful! But wait a minute, isn't this... ?"
"Yeah, yes, it is."
"But I thought the old lady dropped it into the ocean in the end..."
"Well, baby, I went down and got it for you."
"Aw, you shouldn't have."

Fredagsmys

-Kakbak med damerna. Väry mässy.

-Storryck i tvättstugan. Den som enligt husritningarna ska finnas men ej har synts sedan 16 juli då vi flyttade in. Nu syns den och kläderna ligger i skåpen, inte på golvet eller på bänken...

-Avtorkning av de så kallade vita väggarna i trappan. Vita väggar med svarta fingeravtryck. Fingeravtryck i storleken 2 år och 9 månader. Typ.

Nu har maken somnat när han nattar Lilla E, jag lämnade Stora E till sitt öde just innan mina ögonlock föll ihop.

Själv väntar jag in min lillebror som är på ingång från söderöver. Han ringde och undrade om han fick sova hos oss på fredag"kväll". Ankommer ungefär 01 hit... Tror att fredag kväll är olika om man är 34 eller 22...

Friluftsdag

Och jag har tagit på mig en viktig uppgift.

Skriva lite kanske?

Frida gick runt reglerna och utmanade en redan etablerad författare. Det kunde man ju ha gjort.

Jag kände mig lite påhoppad där i den där utmaningen, Malin hyllar Frida för att hon spottar ur sig böcker på löpande band. Detta irriterar mig mycket. (Både hyllningen och att Frida är så produktiv). Tydligen menar Malin att man faktiskt måste skriva böcker för att kunna bli författare. Hmmm. Det här måste jag tänka mer på. Det låter lite konstigt, jag som trodde att det räckte att hänga på bokmässan och att skriva lite i kommentarsfälten i författarbloggar... Hmmm. Kanske ska öka på skrivtakten lite.

Ankinfluensan

Jag vet att "alla andra" bloggar om denna kvinna just nu och att man nästan börjar bli mättad men jag kan inte låta bli... Det är helt otroligt vad hon upprör. Helt förståeligt. Hon skriver själv på Newsmill och det är fjärde gången jag läser hennes artikel idag. Jag kan bara inte låta bli. Hon är så motsägelsefull och osammanhängande och hon borde tas upp som "hur man inte skriver en artikel" på landets alla journalisthögskolor. Var är poängen?

Hur som helst. Jag blir upprörd över varenda stycke i hennes text men som pedagog och tjejmamma blir jag nog mest upprörd över följande:

"Sånt förstår amerikanska kvinnor. Här håller inte mammorna på och tjatar på sina döttrar om utbildning och om att gå till college, utan om att hitta en idrottskille eller en kändis! Är det inte underbart?"

Eh. Jo. Jag vill JÄTTEGÄRNA att mina döttrar skippar utbildning och lever på sina eventuella män. Jag vill jättegärna att de inte kan ta vara på sig själva och helt plötsligt kan bli utslängda och utbytta. Jättegärna. Hur jävla korkad får man bli?

Men det klart. Vad kan man förvänta sig av någon som suger av sin man på beställning varje morgon och ändå hävdar att hon inte är prostituerad? Speciellt när hon några stycken längre ner skriver:

"Så fort en kvinna gifter sig med en äldre man heter det att hon är en prostituerad. Men ingen säger något om Demi Moore och Madonnas unga killar. Kan någon förklara vad det är för skillnad mellan mig och Ashton Kutcher? Om du går in i en hundaffär, köper du då en gammal hund eller en söt valp?"

Precis Anna. Köper en söt valp. Köper.

För mig och mina döttrar blir du aldrig en förebild. Hur gärna du än vill.

Good point

Jag och Stora E drömde oss bort i bilen igår. Vi har vänner i USA med barn i exakt samma ålder som Stora och Lilla E. Jag och Stora E vill gärna åka och hälsa på dem. Igår drömde vi om att vi skulle åka dit och att vi tillsammans skulle åka till Disney World.

Jag: Då kan du och A leka, prata och åka alla karuseller tillsammans.
Stora E: Men jag kan inte så mycket engelska.
Jag: Men om vi ska åka dit, då lär jag dig massor innan så det kommer att gå jättebra.
Stora E: Eller så kan A prata svenska!
Jag: Fast hon kan inte svenska.
Stora E: Men hennes mamma kanske kan?!
Jag: Nej, hon kan inte heller svenska.
Stora E: Mäh! Har de inte gått i skolan eller?

Köpte tidning idag

Bendel, nöjd nu? Jag har intagit soffan och dör lite av matthet.

Utmanad

Malin, denna avundsvärda kvinna som bor på min favoritkust i hela världen, har utmanat mig. Bäst att göra som hon säger.

1.Har du ett skrivarschema?
Nej. Jag har många planer på ett skrivarschema. T.ex. en kväll i veckan eller en kvart om dagen. Jag tror att boven i dramat är att jag faktiskt inte har bestämt mig ordentligt om hur jag ska få tid att skriva. Jag bara funderar ut olika lösningar och fastnar ändå vid Facebook på kvällen...

2. Får du inspiratonsbrist i bland eller aldrig, snarare tvärtom?
Det har inte hänt än. Mitt problem är tidsbrist.

3. Har du fler skrivprojekt på gång samtidigt?
Japp! Jag skriver på en roman men har två till som är påbörjade. Alla tre med helt olika teman och stilar. Har också en barnbok i gömmorna, ett samarbete med syrran.

4. Hur många "verk" har du fått klart och skickat in till något förlag?
Inget.

5. Hur många gånger har samma bok du skrivit blivit refuserad?
Jag och en studiekamrat skrev ihop en idé till en bok men gjorde inte boken. Skickade in bara idén men den refuserades av flertalet förlag. Vet inte hur många... Kanske hade det gått bättre om vi faktiskt hade gjort hela jobbet innan...

6. Får du dåligt samvete om du inte skrivit på några dagar?
Nej men jag känner alltid att jag vill mer än vad jag har möjlighet till.

7. Varför skriver du?
Vet inte. Jag tror att det handlar dels om detta att fly verkligheten och få bestämma en egen verklighet. Och så är jag väldigt väldigt intresserad av det odödliga i en bok. Om man har skrivit en bok så försvinner man inte. Det är så otroligt ballt.

8. Har du någonting publicerat som man kan få läsa?
En insändare i Okej cirka 1983...

Nu borde jag ju utmana fler författarwannabes men Malin tog ju de flesta. Jag gör såhär! Du som känner att du också borde svara på de här frågorna, gör det i mina kommentarer eller din egen blogg! Simona t.ex.... :)

Uppladdning sker

Snart börjar em och kvällspasset.

Vet inte

Men kanske hjälptes morgonbestyren av den sockerkickande mutfrukosten?

Ett smart drag

Nöjt konstaterade hon att hennes listiga plan hade fungerat.

Hon hade varit själv med flickorna på morgonen och hade planerat allt i detalj. Idag skulle det inte bli bråk och stök. Idag skulle allt flyta och hon skulle komma i tid till jobbet trots lämning och tidig morgon.

Hon hade hängt upp de kläder hon tyckte att den lilla skulle ha på sig på tvättställningen i Lillas ögonhöjd. Lilla som alltid ska välja själv och aldrig tar de kläder som är föreslagna. Men idag lyckades mammans list. När Lilla gnuggade sig i ögonen och skulle in i tvättstugan och hämta kläder så såg hon en tunika och färgmatchade byxor hängandes bredvid både strumpor och trosor. "Den jag vill ha!"

Mamman hade svårt att dölja sitt förnöjsamma leende men låtsades som ingenting. Det skulle bli en bra dag. Hon kände det i hela kroppen. Första hindret var undansopat och inget kunde stoppa henne nu.

Boka tv-soffan på fredag!

På fredag sänder SVT Dirty Dancing till minne av Patrick Swayze. Jag tror att det är läge för ett glas rött och tända ljus för att hedra honom. Nobody puts baby in a corner.

He's gone with the wind

57 år är lite för lite tid att leva tycker jag. Patrick Swayze är död. Borde kolla på Dirty Dancing och hylla minnet av honom.

Svenska Hollywoodfruar

Shit! Jag vill också bli bitchig lyxhemmafru. Kollar på TV3 på Svenska Hollywoodfruar. Maaaaaaj gaaaaaaaaaaad! En kvinna har tydligen bott mer än tio år där och herregud vilken dålig engelska!

Det här är svinkul! Paul Ankas fru får man följa. Anna Anka. Kul att få det namnet som gift....

Avkoppling

Är att smygbläddra i fem minuter mellan jobb o hämtning.

Man skulle vara ekorre

Snacka lätt graviditet!

Bra dag.

På väg till Djurgården med elever. Najs väder!

Skrivardotter

Hon är igång! Hon skriver och donar, hur mycket som helst. Det är underbart att få vara med och se hur hon upptäcker bokstäverna, både hur hon själv kan använda dem men också hur hon kan läsa vad andra har skrivit.

Häromdagen fick hon sin första läxa i skolan. Hon satte fart och gjorde den direkt. Det handlade om brandsäkerhet.

När hon skriver skriverhonihopvarendaord. Sådär. Jag försökte försiktigt (vill inte vara lärarmorsa) påpeka att man kan göra ett mellanrum varje ord. Hon sa "jag vill skriva på mitt sätt" och jag är en klok lärarmorsa och lät henne således hållas. Men så. På sista raden av läxan så visade hon att hon tar till sig information och är lärbar:




Är det för tidigt att hänvisa henne till skrivihop.se?

Inte värt det

Snacka om jobbigt jobb. Där kan man verkligen klaga!

Från bubbel

Till familjemiddag. Tvära kast...

Irl 2

Vi avancerar.

IRL

Jag och Simona. Och rosé. På ett hotell i Stockholm just nu. Fram för fler bloggträffar!

Saker som har hänt idag:

-Båda barnen grät när jag lämnade dem.
-Jag grät halva vägen till jobbet, för att barnen grät.
-Jobbade.
-Hämtade. Tio minuter försent. Den ena. Den andra tjugo minuter försent.
-Funderade på om ingen förälder på dagis/fritids har ett jobb. Nästan tomt 15:15.
-Tjatade livet ur mig och barnen på ICA.
-Fick nästan hjärtattack när vi kom hem och de körde med mig med "färdig" "jag vill ha äpple" "jag vill spela bolibompa" och "jag vill se på Madicken" och "jag vill ha äpple" och "jag vill ha äpple" och "jag vill ha äpple!"
-Jag satt och försökte få igång dvd:n i trettio minuter. TRETTIO MINUTER. Av mitt liv. För att sätta på fucking jävla Madicken.
-Maken kom hem. Glad.
-Maken fick hysterisk utläggning från frun om hur jävla jobbigt det är att det är jobb hela tiden, hon hinner inte träffa sina barn, hon hinner inte träffa sin man, huset är i kaos, huset behöver målas och hon inte hinner träna och hon bara mår skit. Och ska man behöva skaffa städhjälp för att man ska jobba?!
-Jag grät. För andra gången idag. I någon timme på sängen.
-Jag tog en dusch.
-Jag förklarade för hela familjen att jag älskar dem men bara är så himla trött och inte alls är arg på dem.
-Jag bestämde mig för att kanske skippa internet i någon vecka.
-Jag gick och kollade mail, bloggade, kollade facebook och bloggade.

Smutsigt

Sjuka typer. Eller tydligen inte. Bara helt vanliga män. Eller? Äckligt är det i vilket fall. Och det påminner mig om Katarina Wennstams bok Smuts. En riktigt obehaglig men bra bok.

Förlag eller tjuv?

Jag blir riktigt jävla förbannad. Såhär gör man inte! Forum förlag har snott en idé från Christina och Sandra. Jag blir sur.

På stan

Någon var rädd att vi skulle missa något på stan. Eller så har tidninsbudet hört bråken om tidningen på morgnarna.

Skolk

Ja just det. Nämde jag att Stora E dessutom fick skolka från skolan idag? Jag känner att jag kommer att lyckas bra med att uppfostra huliganer!

Okej då. Jag är inte sån där. Jag bara låtsas. Hon hade en konstig värk över bröstet som vi ville kolla upp så hon fick en akuttid på vårdcentralen. Efter det (inget var fel) ville hon inte till skolan utan fick luncha på restaurang med sin far och sedan levereras till mig. Så hon fick undervisning ändå. En spansklektion och en engelsklektion. Hon ville hellre ut och leka med fritidsbarnen som var på gården i solskenet. Det fick hon ju inte, hon hade ju valt att vara med i skolan och jag var ju inte direkt ledig. Det kändes inte helt rätt att be fritidspersonalen på mitt jobb att passa min skolkande dotter...

Under engelskan sa hon "Oh my God" och om spanskan sa hon i efterhand att det är "lätt som en plätt". Så kom det lite fraser: Hola, cómo estás? Muy bien. Gracias. De nada. Por favor. Se- jag har lärt henne det viktigaste. Att vara artig. (För er som inte förstår spanska).

Allt detta babbel för att slippa undan från en enda sak. Disken.

Hur man fostrar moraliska medborgare

På väg till bilen utanför dagis kläcker Stora E idén att vi ska leka att vi snor vår bil. Alltså, att bilen är någon annans och att vi snor den. Så vi leker det. Vi smyger och viskar och skyndar oss fort in i bilen. Jag låtsas tjuvkoppla och så åker vi och är nöjda med att ingen såg oss.

Så fostrar man ansvarsfulla och moraliska medborgare. Eller så fostrar man sådana här.

Lämpliga?

Dessa hade lilla på sig vid hämtning..

090909

Klockan 09:09.

Jag kan inte hjälpa det. Det är så coolt.

Don't go for second best

Jag har börjat inse att jag har problem. Jag är aldrig nöjd. Jag vill alltid ha mer och bättre. Nu pratar jag inte om bilar och saker, inte sådana värdsliga saker. Jag vill bara att tillvaron ska vara så bra som den bara kan bli. Jag grunnar på varför inte jag bara nöjer mig, så många gör ju det.

Igår var jag på Friskis. Då kom en Madonnalåt. Då kom jag på det. Det är hennes fel! Sedan hon slog igenom har hon varit min förebild. Ja, ända till hon började med Kabbalalala och började adoptera hitan och ditan och skaffa barn med surrogatpappor och allt annat märkligt hon gör. För att förtydliga så menar jag inte att det är fel att ha en religion, ej heller att adoptera barn eller att ha sex med yngre män. Men hon gör det bara så... hmmm... på sitt eget sätt.

Men det är väl det jag alltid har beundrat hos henne, att hon inte heller nöjer sig. Hon kör sitt race. Och sedan hon hojtade "Don't go for second best" genom hela mitt flickrum har det varit mitt ledord. Och egentligen har hon rätt. Varför skulle man helt enkelt nöja sig med något som inte är bra? Säg en anledning!

Mumsigt...

Stora E snöt sig och fick lite snor i munnen:

-Pannkakor är godare än snor.

Besökare

Varför har jag nästan dubbelt så många besökare som vanligt? Kan någon som vet förklara det?

Var på Friskis ikväll

Jag har tränat hela sommaren och det har varit väldigt glest på jympagolvet. Skönt tycker jag som inte gillar att ha folk på mig när jag jympar. Den enda människa jag vill stå nära är ledaren. Honom eller henne trampar jag nästan på tårna, så nära står jag.

Nu har jag haft uppehåll ett par veckor. Att flytta, måla hus och börja nytt jobb tar ut sin rätt. Jag har inte orkat gå dit.

Ikväll var jag där. Lite av en premiär. Favoritledaren, nytt pass och nya tag. Laddad.

Men det var inte bara jag där. Det var ettriga människor som inte förstod vilken plats som var deras, och vilken som var min. De stod för nära och förstod inte när vi skulle gå till höger, inte heller när vi skulle gå till vänster. De bredde ut sig, de flaxade och var i vägen. Till slut himlade jag inte längre med ögonen bara inombords utan hoppades faktiskt att vissa skulle kunna ta en liten hint.

Nä. Om ni var borta hela sommaren ska ni inte komma nu heller. Väck! Låt mig jympa ifred!

Behövs verkligen mer inspiration?

Från nästan treåringens säng: Jag vill lyssna på Bråkmakargatan! Genast!

Stor idé att jobba...

Blev rejält upprörd imorse när jag hörde på nyheterna. Ensamma barn (t.ex, flyktingar som har kommit hit själva, utan familj) som bor på ungdomshem i Nynäshamns kommun får behålla mindre av sin lön när de jobbar, än barn som bor i en familj. Reportern frågade Anna Rundberg, gruppchef på arbete- och försörjningsstödsenheten i Nynäshamns kommun:

Vore det inte mer rättvist att en 16-åring på ungdomshem och en 16-åring som bor hemma hos föräldrarna får behålla lika mycket av sin lön?

– Nej, eftersom den som bor på ett ungdomshem ska tränas ut i vuxenvärlden, och behöver lära sig att använda sina pengar till sin försörjning. Vi arbetar ju inte för att få fritidspengar, utan vi arbetar ju för att få till vårt uppehälle.

Hallååå!!!! Jag tror att barn som inte har en familj nog har rätt bra koll på hur vuxenvärlden kan vara. De är inte direkt daltade med redan. Kan de få en liten slant över när de jobbar? Är det för mycket begärt? Jag blir galen! Hur ska de då motiveras att jobba överhuvudtaget? Morr!

Vår yngsta dotter.

Vi har kommit fram till att största boven idag var Lilla E. Hon har varit tokgalen hela dagen och gjort allt tvärtemot. Nu ikväll ville hon inte somna heller. Oväntat.

Till slut blev det tyst inne hos henne. Jag smög upp för att titta.

Där ligger hon. Helnaken. (Vägrade kläder). Med rosa glittriga skor. Som hon brukar ha ute och alltså inte är tillåtna inne. Taklampan tänd. Rullgardinerna uppe. Och sover. Jag ropar upp maken för att titta på vårt envisa underverk. Han kommer upp och vi pratar lite om hur söt hon är. Då vaknar hon. Tittar på mig. Mumlar "Jag älskar dig". Blundar och somnar om.

Hon var väl inte sååå jobbig idag ändå.

Överlevarna

Jag som inte är så orolig för svininfluensan tänkte kolla på Överlevarna som börjar ikväll. På fyran. Nu. De säger såhär innan det börjar "Vi varnar känsliga tittare för obehagliga scener". Verkar bra det där. Passar för mig.

Uppdatering. En timme in i programmet och jag är liiite mer nervös för svininfluensan än innan...

Familjeliv

Kan säga att lampjakt var en tigerjakt. Om man låtsas att barnen var tigrar.

Idag är en dag vi helst glömmer. Vi vill inte kännas vid att det var en solig, ledig dag då hela familjen var tillsammans och vi borde ha varit lyckliga och glada. Och egentligen borde vi ha målat.

Kan man få en cell på psykakuten i ett par veckor? Eller har Anna Odell satt stopp för sådana tilltag?

Nu ska vi gå på tigerjakt

Idag avbryts målningen för det ska regna. Vi har bestämt att vi ska gå på lampjakt istället. När jag presenterade idén för barnen så försökte jag lägga upp det lite spännande och tydligen lyckades jag bra för Lilla E tittade allvarligt på mig med sina stora blå ögon och sa "Det finns stora stora lejon där."

Så nu ska vi på lampjakt bland alla stora lejon.

Jag lever

Jag målar - ergo sum.

Missriktad reklam

Jag har ju Google Ads på min sida. Inte vet jag varför, det är inte direkt inkomstbringande... Jag undrar lite ibland hur en viss annons har hamnat på min sida. Jag trodde att det gick på sökorden. Och hur har då Google Ads kommit fram till att den här annonsen passar bra hos mig?

Hmmm. En bättre annons hade varit en som erbjöd gratis målningshjälp, billig städhjälp och lite barnvakt. Då skulle man nog ha energi över till både sexuell lust och sitt förhållande...

Bita frisören?

Tur att jag de senaste åren har varit nöjd när jag har varit hos min frisör. Annars kunde det bli både dyrt och lite jobbigt... Vad är det med folk?

Jag vet att jag tjatar men... svininfluensan igen

Hmmm. Gravida ska vaccineras men inte barn under tre år. Jag är verkligen inte medicinskt kunnig men jag tycker att det låter lite motsägelsefullt. Men jag är högst okunnig i ämnet. Mest rädd.

Och hur ska man tänka när man har en som blir tre i december? Är hon för liten?

Sur morgon

Igår muttrade jag lite över min långa arbetsdag. Jag tror inte att jag behöver vara så ledsen över att jag inte fick vara med mina barn på hela långa dagen. Idag har vi nämligen haft en härlig morgon tillsammans...

Först blev Lilla E arg vid frukost för att hon... ja.... vad var det nu? Just det! Hon fick inte DN som syrran hade lagt beslag på. Efter tio minuter klev hon upp och satte sig och åt.
När Stora E skulle lämna bordet och ta med sig tidningen var det dags igen. När Stora E inte fick ta med tidningen eftersom vi tydligen var ganska många som ville läsa just A-delen idag så blev Stora arg. Stora dundrade till sitt rum, drämde i dörren och skrek. Högre och högre, för att vara säker på att vi alla skulle höra. (Och nej. De är inte läskunniga än. Stora kan lite men Lilla kan definitivt inte. De ska bara ha den ändå...)

Boven i dramat var jag så båda gick till sin far och grät över hur dum mamma var. Allt jag gjorde var att försöka fördela tidningen rättvist.

Nu har de åkt och jag är på gång till jobbet. Börjar klockan 9 idag, underbart. Och slutar 14. Ännu mer underbart. TGIF!!!

Ytterligare en dag åt handlingarna

Klockan 7:50 anlände jag till jobbet.
Klockan 20:15 åkte jag därifrån.

Jag säger bara: Thank God it's Friday imorgon! Verkligen. Jag ska köra fort fort hem (ja, lagligt fort) och hämta mina barn så tidigt jag kan så att jag kan komma hem med dem och höra när de bråkar med varandra.

Lite sjukt är det dock att jag längtar till bilresan till och från jobbet, är så inne i min bok. Smultronbett av Barabara Voors.

Godnatt!

En trotsig treåring

Hon är faktiskt bara två år och nio månader men tydligen är båda mina barn tidiga i utvecklingen. Stora är ju rejält inne i 6-års humöret också... Det är så härligt att de synkar sina jobbiga åldrar, då kanske det blir lugnt däremellan...? MOHAHAHAHAHA.

Idag har Lilla E träffat mig mellan 7 och 8 och sedan mellan 16 och 19:30. Det är inte så jättemånga timmar det. Ändå har hon hunnit:

-Skrika på mig imorse för att hon fick fel trosor.
-Skrika på mig imorse för att hon vägrade ha kjolen hon själv tagit fram men sedan ville byta (vilket hon inte fick).
-Skrika på mig imorse för att jag gjorde en fläta när hon hade sagt att hon ville ha en fläta men sedan ångrat sig.
Jag var dumma mamma, dumma mamma och dumma mamma.

När jag hade hämtat dem (vilket bara tog 40 minuter eftersom de bara skulle rita klart och bara skulle visa att de kunde klättra i klätterställningen 10 000 gånger och bara skulle busa först) och vi hade kommit hem så kom utbrotten på rad igen:

-Jag var dumma mamma för att jag skar äpplena fel. Det skulle vara skivor. Skivor betyder helt äpple för min nästan treåring. Det är ju tur att jag har vana att försöka lista ut vad folk egentligen menar.
-Jag var också dumma mamma för att jag råkade smöra hennes smörgås till maten på fel sida. Hon skrek i en kvart. Kom sedan tillbaka till bordet och åt under tystnad både soppa och brödet med smöret på fel sida.
-Sedan var jag dumma mamma för att jag inte kunde sätta fast handduken i hennes hår för att hennes huvud är för litet.

Nu har maken kommit hem och jag har kapitulerat. Den dumma mamman har dragit sig tillbaka och återkommer när de sover sött. Då går jag och pussar på dem för de är ju sötast i världen trots allt.

Livet snurrar

Det finns så många sätt att få timmarna att gå men hur får man dem att räcka till?

Cajsa Stina Åkerström i "Änglarna håller hov". Hittar den tyvärr inte på Youtube så jag får väl länka till texten och så får du sjunga själv.

Har för övrigt bestämt mig för att välja den större storleken på typsnittet, på min jobbdator kan jag knappt läsa min text. Det var ju nyttigt att erfara att flera av er kanske får sitta med förstoringsglas för att se vad jag skriver. Det vill vi ju inte.

Puh

Känns betryggande att veta att barnen mår bra när jag är på jobbet.

Jympapåsen packad

Hon är tydligen stor nu.

Kvällens tjuvlyssnat

Finns vissa i det här hushållet som skulle hålla med den här tjejen. Både Stora och Lilla önskar sig nog semester från varandra ibland...

För övrigt har maken och jag delat på en Ben&Jerry för att dränka dagens sorger och besvär. Det blev bara 11 600 hos verkstaden, inte 11 800 som de hade sagt. Yippiee...

Godnatt bloglovers!

Där jag hellre är..

Svininfluensan, symptom.

Och det här ska du vara vaksam på, om du blir sjuk.

Svininfluensan

Mannen som dog hade svininfluensan.

Jag kan inte hjälpa det men jag blir faktiskt rädd. Jag blir så rädd att någon jag älskar ska dö i den där läskiga influensan. Det verkar så svårt att veta om man har det och tydligen kan det gå fort också. Hur ska man kunna skilja influensan från en vanlig lite jobbigare förkylning?

Jag kanske reviderar mitt "nej" i vaccinationsfrågan.

High-low

Dagens high: Förutom bamsekramarna från barnen vid hämtning; min nya jobbdator. Äntligen lite uppkoppling på jobbet. Fast det är en mac och jag är inte van vid det. Blir till att öva lite...

Dagens low: När bilverkstan ringde upp för att tala om att makens bil som är på service behöver nya bromsar och allt vad det var. Summa: 11 800. För fan! Om jag hade 12 000 över varje månad behövde jag väl inte jobba.

Att leva kvar på nätet eller inte

Christina skriver ikväll om vad hon vill ska hända med hennes "nätidentitet" när hon dör.

Detta ämne är intressant och väldigt aktuellt för mig. En f.d. kollega rycktes bort för två veckor sedan i en motorcykelolycka. Hans facebooksida kryllar av hälsningar och ger oss som sörjer honom någon slags gemenskap. Om hans sida bara var borta en dag så skulle det kännas tomt. Det här ger i alla fall mig någon slags övergång. Från att finnas till att inte finnas.

Samtidigt är det märkligt att se hans statusuppdatering från dagen innan olyckan. Som om han fortfarande fanns. För det gjorde han då.

Jag är nog egentligen helt med på Christinas tåg, att man ska tas bort från nätet när man är borta. Men samtidigt så kan det vara så att nätet faktiskt ger de efterlevande stöd och tröst.

Jag har kikat in på den mördade flickan Therese Johansson Rojos blogg och där är det också fullt av ledsna kommentarer, folk som behöver skriva av sig. Där finns också en levande tonåring. Som ändå inte finns längre. Dessutom finns full information om vad de misstänkta tonåringarna heter och var de bor. En annan för- eller nackdel med nätet, bestäm själv...

Skrivarkurs med Barbara Voors

Jag älskar Barbara Voors. Jag älskade att gå på skrivarkurs. Det är gratis. Och ändå kan jag inte gå.

1) Mitt jobb. Jag har svårt att hinna dit. Dessutom är det veckans jobbigaste dag, hur pigg kommer jag att vara. 2) Mina barn. Det är min hämtdag. Maken lämnar fyra dagar och hämtar två. Jag kan inte direkt kräva en hämtdag till... Och dessutom vill jag ju vara med dem lite också.
3) Dessutom spelar han bandy just den tiden, på onsdagar.

Det är helt enkelt inte meningen. Kanske är det meningen att du ska gå istället?
Skrivarkurs i Katarina kyrka på onsdagar klockan 16:15-17:45.

Jag får trösta mig med att fortsätta lyssna på Smultronbett, en otroligt bra bok. Av Barbara Voors. Jag är någonstans mitt i, lyssnar till och från jobbet.

Svininfluensan igen

Otroligt. Någon har tänkt till. Försäkringskassan vill temporärt slopa läkarintygskrav om man är sjuk mer än en vecka. Tycker det känns mycket vettigt, läkarna lär ha annat att göra än att skriva massor av intyg till alla som kommer att insjukna. Dessutom känns det sådär att influensasjuka ska sitta och köa i väntrummen för läkarintyg...

Män och kvinnor...

Helt fel genusmässigt, kan ändå inte hjälpa att jag börjar fundera... Det kanske bara är arv? Miljön kanske inte spelar in alls?

Kan det vara så att Män och kvinnor föds såhär?

Tipps!

Jotack. Jag tar gärna emot "tipps" på hur jag ökar min längd. Jag är lite för kort för min vikt nämligen så varför inte...

Hittade annonsen på Facebook.

Att vara kund

Jag brukar säga att jag inte är en jobbig kund men på sista tiden har jag börjat undra om jag ändå inte är det. Jag har nyligen avbeställt en soffa för att de inte kan tala om när den kommer (efter fyra veckors försening och inga besked går att få). Jag har också bitchat på om hur SEB drar ut på vårt ärende och därmed tjänar 2 400 kronor i veckan på oss. De ligger väldigt nära gränsen för att bli utbytta de också. I somras lackade jag på en blomsteraffär som skulle ta tre kronor i kortavgift när jag skulle handla blommor för nästan 400. Jag talade om att det är olagligt för dem att ta ut avgiften och att jag nog hellre handlar någon annanstans. Då behövde jag helt plötsligt inte betala avgiften längre.

Jag tror att dessa företag visst tycker att jag är en jobbig kund. Jag är ju jobbig eftersom jag ställer lite krav och får för mig att folk som jobbar med service ska ge just det. Kan vara lite färgad av att jag började jobba på kafé som trettonåring och sedan jobbade på restaurang, korvkiosk, hotell, på Ica och i klädaffär under högstadiet, gymnasiet och under pluggtiden på universitetet. Ganska gedigen karriär inom servicenäringen, om jag får säga det själv. Jag vet hur man ska bete sig mot kunder. Därför blir jag lite putt när folk inte gör som man ska.

Men idag måste jag säga att jag stötte på väldigt duktiga servicemänniskor. Och det enda de gjorde var att sköta sitt jobb som man ska. Varför ska jag då bli förvånad och lycklig?

Jag var på Stadium i Sickla med mina två damer. De skulle få stövlar. Jag fick superhjälp av en ung kille, vars namn jag tyvärr inte tog reda på. Han mätte deras fötter och han mätte stövlarna. Helt svettfritt för mig. Jag försökte lobba för svarta stövlar men tjejerna valde röda. (Det fanns ju inte råååsa). Därefter gick vi ner en trappa och skulle leta upp jympapåse och jympakläder till Stora E. Fick jättebra hjälp av en tjej som letade storlekar och visade allt jag frågade efter. Jag kunde shoppa och jaga Lilla E samtidigt. Perfekt.

Det här är ju inget exceptionellt. Det är såhär det borde vara när man handlar. Men jag är ändå lycklig över att man ibland stöter på de där fina personerna som vet att vårda sitt yrke.

Vi sliter på jag och barnen..

Snart måste jag börja jobba extra..

Man vet att det snart är höst

När fleecen måste på på morgonpromenaden.. Samlar kraft inför dagens uppdrag; stövelinköp, två barn, en mamma, lönehelg. Maken stannar hemma och målar. Kanske ska byta...

Attans!

En som har hittat hit gillar inte att jag inte engagerar mig i verkliga problem... Jag tycker att det är så komiskt att någon som inte känner mig skriver en sådan kommentar. Mest för att det är tre fel av tre möjliga.

Upplärningsbar

Stora E är på toaletten och utför nummer två.

-Mamma, jag är färdig!
-E, nu sa du nog fel. Jag tror du menade pappa jag är färdig!
-Jag är nog inte riktigt klar.

Det går en stund.

-Pappa! Jag är fääääääääärdig!

MY GIRL. Verkligen my girl.

Det här med balans.

Igår hade jag lektioner från 8-14.25 utan paus. Jo. 50 minuter för lunch, då äter jag med en klass och sedan ska jag rastvakta dem också. Jag har alltså ingen sekund över för mig själv - på hela dagen. Jag vet inte, jag tror inte att det är helt lagligt faktiskt. 14:30-16 hade vi möte. 8-16 non stop.

Idag började jag klockan 9. Då hann jag kolla jobbmail, förbereda och kopiera inför lektioner. 10:30-11:30 hade jag engelska med en åtta. 11:30 åt jag och åttan otroligt god mat. Vi har egen kock på skolan och det var urgod kycklingssoppa med hembakat varmt bröd. Mums! Sedan rastvaktade jag så idag fanns ingen "rast" för mig heller. 12:20 hade jag engelska med en sjua och 13:20 var vi klara. Klockan 14 sa min ramtid att jag skulle gå hem så jag packade ihop efter att ha skött lite administrativa saker som närvaro, inköpslistor och mailkoll.

Idag var en sjukt skön dag, speciellt eftersom vi kunde ta det lugnt hemma på morgonen och jag vinkade av familjen och sedan klev in i duschen och gjorde mig i ordning i lugn och ro. Jag hann till och med tvätta och hänga en tvätt och dammsuga hallen, innan jag åkte till jobbet.

Är det det här som kallas balans? Att jobba livet ur sig ena dagen och ha det riktigt bra andra? Jag är lite skeptisk. Jag vill ha bara bra dagar!

Apropå min enkät

... om urringningar. (I högra menyn).

Jag vet inte om jag är konservativ, pryd eller bara tråkig men jag tycker inte att urringningar hör hemma i skolvärlden. Självklart tycker jag inte att man ska gå runt i polokrage men en del är verkligen lite väl...

På Stora E:s skola finns en kvinna som är så totalt opassande urringad, jag tycker nästan det är pinsamt. Vad är syftet liksom? Jag fattar inte. När hon sitter på huk och hjälper barnen så ser man "hela paketet". Är det det som är meningen?

Själv gör jag "böjtestet" när jag köper kläder som jag tänker ha på jobbet. Jag lutar mig fram i "bänkhöjd" och om man ser mina boobs, då blir det ingen affär.

Utmaning! Om jag vann...

Jag har blivit utmanad av Johanna på Fashionista... Det här tänker jag inte missa så here goes:

Om jag vann 100 000 i månaden på en Triss Superklöver så skulle jag sluta jobba. Pengarna skulle förändra mitt liv rejält. Jag skulle tillbringa mina dagar i full balans...

Jag skulle få tillbringa mer tid med mina barn och jag skulle ha möjlighet att förverkliga min stora dröm. Att skriva en bok. Om ingen ville publicera mig så skulle jag starta ett eget förlag. Dit skulle jag locka bloggande lovande talanger.

Parallellt med denna drömtillvaro skulle jag försöka skapa en lite bättre tillvaro för andra. Jag skulle vilja starta upp ett slags center för familjer som har det riktigt tufft av olika anledningar. Där skulle mammor och pappor få hjälp med så vitt skilda saker som ekonomi, juridik, familjerådgivning, studievägledning, jobbsökningskurs, barnpassning, massage, träning och matlagning. Jag skulle också vilja att centret hade speciella grupper för t.ex. unga flickor för att stärka deras självkänsla. Varför inte lite kurser för killar i samma ålder också.

Inser att pengarna nog börjar sina men jag skulle också öka mitt bidrag till SOS Barnbyar, Action Aid och BRIS.
Och så skulle jag skaffa en personlig tränare och en fet bil!
Och eh... betala av lite på vårt galet stora huslån...
Och resa såklart...

Jag skickar denna utmaning vidare till AnnaAnnaDesign. För du behöver också vinna en massa pengar så du har tid att vara kreativ. Är du på, A? Skriv i din blogg vad du skulle göra om du vann 100 000 i månaden i 25 år på en Superklöver. Vem vet, du kanske vinner...

Jobb och energi

Häromdagen försökte jag ju förklara att jag tycker att det är för mycket jobb i livet. Det blev mest som ett långt klagoinlägg och flera föreslog att jag skulle gå ner i tid. Jag menar att man inte ska behöva gå ner i tid, jobbet ska inte hålla på sådär länge - inte för någon. Men det gör ju det, man "ska" jobba på ett visst sätt. Jag grunnar mycket på vad jag vill göra och under det senaste året har jag (ofrivilligt pga omständigheterna) börjat på tre jobb och inget har känts klockrent. Jag börjar förstå varför. Jag fick lite hjälp av en artikel i DN idag.

Ett citat:
Vad gör oss orkeslösa?– Att leva osant mot sig själv, eller inte ta sina egna signaler på allvar. Om man egentligen vet vad man vill fast gör något annat tappar man kraften. Man kan också bli orkeslös av att ha otydliga ramar på jobbet, eller om man inte vet sin roll. Då blir hela du som ett frågetecken. När du vet vad du vill, dina mål och avsikter, och har en riktning som går åt det hållet, får du mer energi.

Det är precis såhär jag känner! Jag vet ju vad jag egentligen vill. Det är därför inget annat duger. Jag vill jobba efter mina egna villkor. En del kanske tycker att det låter naivt och lite bortskämt men jag tycker att man faktiskt borde ha rätt att styra själv. It's my life liksom. Jag vill verkligen det och mitt enda problem är att jag inte kommer på vad jag ska göra. Jag vill vara egen men vad ska jag och jag pyssla med hela dagarna? Tills jag har skrivit boken och blir svinrik och kan försörja mig på den. För det kan ju alla författare...

Två trötta fötter.

Inte ens fem minuters rast idag. Helt galet! Nu möte i två timmar. Det finns en risk att jag somnar.

Första lektionen avklarad.

Det var den allra första lektionen i spanska för sexorna. De var bara 36 stycken. De kunde dock många ord...

Jag funderar

Jag åker hemifrån 7:15.
Jag åker hem igen runt 15:30/16.

På morgonen hinner jag "träffa" barnen i max en timme. Då tjatar vi, stressar och gör oss i ordning.
På kvällen hinner jag träffa dem från cirka 16:30-19:30. Då ska vi tjata om att vi ska gå hem, laga och äta mat, tjata om badning och läggning. Om min arbetsgivare inte har hittat på något mer möte att gå på. Det har arbetsgivaren gjort en kväll i veckan i hela augusti och september. Då kommer jag hem ännu senare.

Då tycker vissa nog att jag borde gå ner i arbetstid, om jag tjurar över att jag får se mina barn för lite. Och att jag inte hade behövt köpa ett stort hus, så att jag hade råd att gå ner i arbetstid.

Kan man tycka. Men jag tycker att livet borde vara mer än att bara jobba. Varför ska den mesta av vår tid gå åt till att jobba? Varför får vi inte tillbringa den med dem vi älskar mest? Och om vi ska välja dem så får vi inga pengar. Typ. Varför är det regel att mest tid ska läggas på jobbet? Jag kan inte få in det i mitt lilla huvud. Kan någon förklara det för mig? Vem har bestämt att vi ska lägga nästan all vår vakna tid på att jobba? Varför är det viktigast?

Jag försökte i alla fall.

Jag försökte få en bra start. god och nyttig frukost med hemgjord müsli och bär. Sedan kom en försenad glasmästare, osmidig lämning och trafiken i vägen. Grundat med för lite sömn. Lovely. Nu kan det bara bli bättre.

Saknar du också Denise?

Här finns ett litet livstecken.
Håll till godo då hon varken bloggar, twittrar eller facebookar längre. Jävla sätt.
Hon har dessutom slimmat sig. Också det ett jävla sätt.

Pausar

Långa dagar i början. Idag slutar jag 18:30. Dagis och fritids undrar nog om mina barn har en mor. Min man undrar också. Ekorrhjulet, here I am. Me not like.

Här är hon!

Skolflickan.

Mormor har sytt fina klänningen.

Psst!

Kolla in enkäterna till höger. Två nya frågor. Jag själv har fyllt i "nej" men velar. Vet verkligen inte hur jag ska resonera här. Vi lär ju få flunsan, två barn på dagis (okej, fritids för den ena men det är samma sak) och så jag i skolvärlden också. Vi lär få skiten. No doubt.

Att skolas eller inte...

En intressant konversation om yrken uppkom i bilen idag. Det började med att Stora E hade pratat med sin pojkvän (!) V om vad han ska bli när han blir stor. Han ville bli brandman. Hon hade då upplyst honom om att då får man nästan aldrig vara hemma, att man måste sova på brandstationen. Då hade han ändrat sig. Smart tjej det där.

Sedan kom vi in på vad hon vill bli när hon blir stor.

-Jag ska bli som mamma!
-Vill du bli fröken?
-Ja. Med stora barn. Och lära dem en massa språk.
-Men då måste man gå i skolan jättelänge, fixar du det?
-Ja!
-Såklart du gör.
-Har du gått i skolan länge mamma?

Här blandar sig maken in i konversationen.
-Mamma har gått jättelänge i skolan, mycket längre än pappa.
-Jaha... för du jobbar med datorer och då behöver man inte gå i skolan för man behöver inte lära sig någonting. Men om man ska lära barnen språk måste man lära sig många saker.

Som jag sa. Smart tjej. Och MY girl.

Att blogga

Mona har ett litet avundsvärt problem. Hon har blivit tillfrågad av en tidning om hon kan blogga hos dem. Nu funderar hon på för- och nackdelar.

Jag har ju inte haft den frågeställningen men har ibland funderat på om jag ska posta bilder på mina otroligt söta barn och kanske ha en bild på mig själv - så att det inte skulle vara så förbaskat anonymt.

Varje gång jag funderar på det här så tänker jag att det negativa överväger det positiva. Det finns gulliga barn i hela världen och ni läsare dör faktiskt inte om ni inte får se mina prinsessors vackra ögon eller härliga leenden. (Jag skulle dock göra det om jag inte fick se dem). Ni får helt enkelt klara er ändå. Varför? Jo. Mina tjejer har inte valt att mamma ska hänga ut dem på nätet och om det inte finns bilder så har jag i alla fall gjort dem lite anonyma. De har ju inte valt att jag ska skriva om dem heller men någon konstnärlig frihet kan man väl ändå få ha? Jag är dock lite nervös nu när Stora E har börjat läsa och ofta ser min blogg som är min startsida. "Ssss k rrrr i v aaaaaaaaarrrrrrrmamma!" "Vad är det mamma?" "Ehum, min blogg".

Sedan är det säkerhetsaspekten. Jag vet att man utan problem kan lista ut var jag bor om man verkligen ger sig katten på det. Det har hänt... (Känn dig träffad C!) Men ju mindre jag berättar om namn, efternamn och adresser så ju bättre är det ju... (Shit vilken slutledningsförmåga!)

Kort sagt. Skulle jag få skriva i en tidning så skulle jag säga ja utan att blinka men det skulle såklart påverka hur jag skrev. Jag känner mig redan lite för officiell ibland (jag vet ju inte om någon elev eller arbetskamrat har hittat hit t.ex.) och känner att jag censurerar mig fast jag inte vill. Skulle jag skriva officiellt skulle det ju bli ännu värre.

Ja ja. Vad är väl en bal på slottet? Jag behöver inte grunna på det här. Tillbaka till skurhinken där jag befann mig för ett tag sedan.

Höstens debutanter

I dagens DN finns en artikel om höstens debutanter. Jag hittar ingen länk men en av debutanterna är fina Agnes. Jag har följt Agnes ett tag nu och jag längtar efter att få läsa hennes bok!

Fredagsmys

Efter en god middag med glass och fyra sorters strössel (hittade en icke genuskorrekt burk med fyra sorters rosa strössel idag på Ica Maxi) som avslutning har hela familjen dansat och skrålat till Spotify.

Låtarna som valdes var:

Killing me softly med Fugees.
Thank you med Amy Diamond.
It's my life med Amy Diamond.
What's in it for me med Amy Diamond.
Nickotickotin och jag med någon på Youtube.
La Voix med Malena Ernman.

Kan säga att de vuxna fick välja en låt och lillasyster fick välja två. Resten valdes inte helt oväntat av den allsmäktiga storasystern.