Jag har läst Emily Moréns dubbla liv, skriven av Barbara Voors, utgiven på Rabén och Sjögren. Det här är Barbara Voors första ungdomsroman, jag har läst flera av hennes vuxenromaner och Voors är en av mina favoritförfattare. Min favorit är nog Mina döttrars systrar som jag läste för flera år sedan.
Emily Moréns dubbla liv handlar om den femtonåriga Emily Morén som hittar en 29-årig skådespelare med samma namn på nätet. De börjar mailväxla och har trots sin åldersskillnad stort utbyte av varandra. Emmy Morén 15 har föräldrar som just har skilt sig och Emmy Morén 29 har hamnat i en äktenskaplig kris.
Jag har alltid gillat brevformen i böcker. Jag gillar den där direkta kontakten man får, det är som att man sitter och tjuvläser någons brev. Jag gillar att tjuvläsa. (Det är därför jag älskar bloggar, en del är ju som smaskiga dagböcker som bara ligger där helt öppna). Emily Moréns dubbla liv är skriven i brevform men Voors lyckas ändå väva in dialog och göra boken mer romanlik än bara en samling brev. Jag gillar det, det fungerar även om det betyder att det inte är en riktigt, strikt brevformsbok.
Emmy och Emmy utvecklas under mailväxlingens gång. Man kan tänka sig att en 29-åring kanske inte skulle ha varken tid, lust eller se någon poäng med att maila med en femtonåring men faktiskt så får båda två utbyte av varandra och det är det som är tjusningen med att skriva till varandra, man blir mer rak och ärlig än när man pratar.
Jag önskar att varje femtonåring fick en lite äldre person att anförtro sig åt och att rådfråga. De behöver det. Och tydligen behöver även 29-åriga vilsna kvinnor i äktenskapskris också någon att skriva av sig till.
Emily Moréns dubbla liv handlar om den femtonåriga Emily Morén som hittar en 29-årig skådespelare med samma namn på nätet. De börjar mailväxla och har trots sin åldersskillnad stort utbyte av varandra. Emmy Morén 15 har föräldrar som just har skilt sig och Emmy Morén 29 har hamnat i en äktenskaplig kris.
Jag har alltid gillat brevformen i böcker. Jag gillar den där direkta kontakten man får, det är som att man sitter och tjuvläser någons brev. Jag gillar att tjuvläsa. (Det är därför jag älskar bloggar, en del är ju som smaskiga dagböcker som bara ligger där helt öppna). Emily Moréns dubbla liv är skriven i brevform men Voors lyckas ändå väva in dialog och göra boken mer romanlik än bara en samling brev. Jag gillar det, det fungerar även om det betyder att det inte är en riktigt, strikt brevformsbok.
Emmy och Emmy utvecklas under mailväxlingens gång. Man kan tänka sig att en 29-åring kanske inte skulle ha varken tid, lust eller se någon poäng med att maila med en femtonåring men faktiskt så får båda två utbyte av varandra och det är det som är tjusningen med att skriva till varandra, man blir mer rak och ärlig än när man pratar.
Jag önskar att varje femtonåring fick en lite äldre person att anförtro sig åt och att rådfråga. De behöver det. Och tydligen behöver även 29-åriga vilsna kvinnor i äktenskapskris också någon att skriva av sig till.
Jag gillar boken. Jag blir fort indragen i Emmy och Emmys olika öden och problem. Jag börjar snart (lite för snart?) fundera på hur det hela hänger ihop, det finns nämligen några mystiska element. Språket är varierat, man vet när det är femtonåringen och man vet när det är 29-åringen som skriver. Fast ibland tycker jag att femtonåriga Emmy låter lite lillgammal och vuxen men hon är teaterintresserad och då är man ofta lite "djupsinnig" så jag köper det. (Med hjälp av mina fördomar). Voors lyckas ta upp stora och rätt jobbiga frågor som ändå är väldigt vanliga, utan att det blir tungt, man kan bara glida med och höra hur Emmy och Emmy tacklar det de ställs inför.
Det är bara en sak. Bokens omslag. Bilden passar men omslaget är väldigt 80-taligt och det kan hända att 80-talet är på väg tillbaka men för mig känns det som att det är en bok som skulle kunna stå i min bokhylla, läst av mig när jag var tonåring.
Hur fungerar den hos tonåringarna då? Det vet jag inte, kanske måste sätta boken i händerna på någon som kan ge sin dom. De är en svår målgrupp de där tonåringarna. Men jag tror att de lätt kan identifiera sig med femtonåriga Emmys problem (skilsmässor, första kärleken, förlora oskulden och vilka är ens vänner).
Det är bara en sak. Bokens omslag. Bilden passar men omslaget är väldigt 80-taligt och det kan hända att 80-talet är på väg tillbaka men för mig känns det som att det är en bok som skulle kunna stå i min bokhylla, läst av mig när jag var tonåring.
Hur fungerar den hos tonåringarna då? Det vet jag inte, kanske måste sätta boken i händerna på någon som kan ge sin dom. De är en svår målgrupp de där tonåringarna. Men jag tror att de lätt kan identifiera sig med femtonåriga Emmys problem (skilsmässor, första kärleken, förlora oskulden och vilka är ens vänner).
Jag gillar Emmy. Båda två.
3 kommentarer:
Men åååh! Sover alla? Jag har varit vaken i 2 timmar och alla bara sååååååver. Var är ni, bloggerskor??
Två inlägg. Schas iväg till min blogg. Det är bara Pernilla som latar sig. Malin
Den verkar helt otroligt bra!
Skicka en kommentar