Att överföra, eller inte

Det här när man får barn. Man har ju vissa "issues" som man själv kanske inte är jättestolt över. Ormfobi. Kontrollfreak. Och så vidare, behöver inte fläka ut mig för mycket kanske. Kort sagt - det finns saker man inte tycker att ens barn behöver drabbas av på samma sätt.

Och så kommer ett underbart barn. Man bestämmer sig för att barnet inte ska behöva göra saker som man själv behövde göra. Min förstfödda skulle aldrig behöva vara stor, duktig och ta en massa ansvar.

Imorse när jag klev upp så var hon redan ombytt och klar till sin idrottslektion som ligger först på dagen. Sex år gammal är hon. Hon packade själv sin väska med ombyte, jag erbjöd mig att hämta handduk. Det kändes som en mammasak, att se till att hon har en handduk så hon slipper torka sig med någon annans. Hon kom också själv ihåg att hon behöver ha med sig frukt. Och inte en enda gång har något glömts kvar efter idrotten. Väskan kommer tillbaka hem med rätt saker.

Var fan gick det fel? Varför är hon helt plötsligt stor, duktig och ansvarsfull?