Fick ett mail

Igår fick jag det här youtubeklippet från min man. Vet inte riktigt hur jag ska tolka det där men jag ska nog inte höja min livförsäkring den närmsta tiden i alla fall...

Tadaa!

Varde ljus. Det var ju inte så svårt det där.

Nya vanor

7:45 stod hela familjen redo för avfärd. Stora E går ju numera i skolan och de börjar 8:00 varje dag. Det märktes att det var lite mer ekorrhjul genast. Tidigare har maken lämnat och det har skett mellan 8-9 varje dag, beroende på dagsform. Men nu är det nya tider tydligen...

Det känns stort att hon börjar skolan men ändå lite sorgligt. Hon är inne i systemet och det dröjer minst 13 år innan hon kommer ut.

En historisk dag

Idag började mitt gula lilla paket i skolan. Det gula lilla paketet som jag nyss satt och höll på SÖS . Hon var liten och alldeles för gul. Hon fick tillbringa sin första vecka med att sola som om hon vore på Ibiza och inte i ett iskallt, grått decemberstockholm. Hon fick till och med ett solarium to go så vi fick åka hem en natt. Detta gula lilla paket har vuxit och utvecklats till en stor tjej som kan både läsa och skriva. Jag och hennes far står och gapar och undrar vad som hände. Och vi börjar förstå våra föräldrar.

Jag kunde inte vara med henne idag på uppropsdagen eftersom jag är inlåst i en egen skola. Det bekom inte henne det minsta, hon var besviken för att de inte fick leka i skolan idag - de var där en för kort stund.

Nyss satte jag mig ned med luntan med information som skolan har skickat hem. Det värsta med att själv vara lärare är att man:
1) knappt orkar med all information eftersom man sysslar med att producera likadan hela dagarna innan skolstart.
2) är grymt kritisk till olika påfund och floskler.
3) vet att man själv hade gjort det mycket bättre. Sådär lagom ödmjukt tänkt.

Jag är just nu mest upprörd över en formulering i skolans regler.
"Man ska lyssna på fröken när hon pratar."
Eh. Vad hände här? Behöver man inte lyssna på manliga lärare?

Sa den genusmedvetna FRÖKEN och gick och lade sig och muttrade lite surt.

Bananflugor

Hett tips just nu. Vi har invasion. Så äckligt!

Livet

Jag fick i måndags veta att en kollega från IT-företaget dog i en motorcykelolycka på sin semester förra veckan. Han var en sådan fin, varm, trygg och trevlig kille som jag direkt fick bra kontakt med. Trots att han och jag inte höll kontakten mer än genom lite kommentarer på status på Facebook så känns det så tomt. Det känns konstigt att en person mitt i livet helt plötsligt inte finns kvar. Hans facebooksida kryllar av ledsna hälsningar och hans status finns kvar. Det känns otroligt märkligt och en del av mig väntar på att han ska skriva på sin sida att det bara var ett skämt.

Samma dag fick jag ett annat tragiskt besked som jag inte kan gå in på. Det är bara så väldigt tragiskt och riktigt hemskt.

Den här veckan har jag därför haft mina tankar hos de anhöriga som har drabbats av de här beskeden och kramat mina barn väldigt mycket och väldigt hårt.

Idag skickade jag ett sms till min man som var hemma med Stora E. Efter två timmar hade han inte svarat. Jag ringde och fick inget svar. Efter en stund skickade jag ett frågetecken. Och så ringde jag på en gång, till hemnumret. Då svarade han. På den lilla stunden mellan frågetecknet och mitt andra telefonsamtal hann jag fantisera om att han och Stora E hade hamnat i en olycka när de körde Lilla E till dagis och att det värsta hade hänt. Jag kände mig riktigt töntig som lät fantasin skena iväg sådär men ändå kändes det som att det faktiskt kunde ha hänt. Det händer ju andra. På en sekund ändras förutsättningarna för livet och det härliga man hade är borta. Det värsta är att vi inte kan göra ett enda dugg åt det.

Man inser ju att det är så viktigt att vi inte kastar bort tid på att älta skitsaker. Vi måste bry oss om varandra och fånga den där berömda dagen eller stunden. Helt plötsligt kan det faktiskt vara försent.

Inte så pjåkigt

23 idag, 29 i förrgår.

Kaffepaus

Kan man ju låtsas.. Finns inte en chans att det är kaffe i det här glaset. Har för övrigt en mycket inspirerande studiedag.

Åka sent

Is da shit.

Och den här...

... Den ger jag mig på imorgon. Kanske.

Packar upp

På mitt nya jobb. Jag började med det viktigaste, fotokuben med mina barn på alla sidor.

En liten filosofisk fråga

När blir man nöjd?

5 min

Snabbare idag.

Det finns

Krokar på toa.
Gott fika.
Goda visioner.
Trevliga kollegor.

Kanske blir bra.

Svininfluensa på Lidingö

Nu börjas det... Har ni laddat upp med alcogel?
Jag borde inte skriva det för när jag skrev om Mulderbosch tog den slut på Systemet. Jag visste inte att mina cirka 100 dagliga läsare var en sådan köpstark grupp... Nu rusar ni väl och länsar Apotekets förråd på alcogel också.

Första dagen

Första dagen på nya jobbet.

Det började med att jag åkte försent. Nackdelen med att byta jobb för ofta. Man blir avtrubbad och inte lika "ny på jobbet aktig". Jag kom i tid förstås men hann stressa upp mig lite på vägen. Det var ju inte bara jag som var på väg till jobbet.

Kom till min nya arbetsplats och dagen inleddes med fika. Träffade på flera trevliga kollegor. Sedan har det varit möten, möten och möten. Är lite förvirrad, lite undrande, lite trött och lite tveksam. Vi får se hur det här blir. Men kollegorna verkar bra, det bådar gott.

När jag kom hem fick mina prinsessor extra långa och extra hårda kramar. Fördelen med att vara ifrån varandra är att man hinner sakna. Dessutom fick jag som jag skrev i förra inlägget idag påminnelser om att man ska ta vara på varandra när man fortfarande kan.

Vilken jävla dag

Jag har återigen påmints av att man ska ta tillvara på dem man har, så länge man har dem. Tänk på det. Ofta.
I förmiddags fick jag en stark påminnelse om detta och nu på kvällen fick jag en till.
Kan inte gå in på detaljer av olika skäl. Men kramas lite extra ikväll hörni.

Kanske dumt

Att byta till ett jobb längre bort. Har åkt 29 min o har 5 kvar.

Jag går och sover nu

Nästa gång ni hör från mig så har jag börjat jobba.

Imorgon ska jag för tredje gången på ett år börja ett nytt jobb.

Jag ska presentera mig lite krystat, kort men utförligt.
Jag ska le intresserat.
Jag ska anpassa mig till vad som gäller på den här arbetsplatsen.
Jag ska försöka lära känna mina nya kollegor.
Jag ska försöka lära känna mina nya elever, lära mig deras namn, styrkor och svagheter.
Jag ska tvinga min man att vabba och hämta och lämna mest eftersom jag är ny på jobbet och provanställd. Som vanligt.

Jag ska framförallt försöka komma ihåg att ställa väckarklockan och gå upp och åka iväg. Det har jag inte gjort på över åtta veckor. Inte fan konstigt att jag har jobbångest.

Nästa gång ni hör från mig så har jag börjat jobba.

Friskisledaren

Kom nyss hem från Friskis. Jag känner att jag och ledaren inte alls förstod varandra idag.

Han sa "nu kan alla som vill göra armhävningar på tårna, inte bara på knäna." (Hör att den meningen låter helt sjuk men jag är säker på att ni fattar).

Han sa "snart kan man, om man vill, hoppa mellan stegen."

Han sa "nu kan alla som vill lägga på händer så blir det extra jobbigt."

Jag ville varken göra armhävningar på tårna, hoppa mellan stegen eller lägga på händer. Jag ville bara sitta där med benen i kors.

Om jag glömmer...

... att gå till jobbet imorgon, när tror ni att de ringer?

a) Efter en timme eller två?
b) På kvällen?
c) Efter några dagar?
d) Inte alls?

15 jag minns

Hittade det här hos Sandra och härmar. Skickar dock inte till någon, ni som känner er manade - häng på.

Rules: Don’t take too long to think about it. Fifteen books you’ve read that will always stick with you. First fifteen you can recall in no more than 15 minutes. Tag 15 friends.

Jag tycker att femton är lite väl. Tar de första jag kommer på rakt av bara.

The Lovely Bones av Alice Seabold. Hur kan man inte älska en bok som börjar såhär: "My name was Salmon, like the fish; first name, Susie. I was fourteen when I was murdered on December 6, 1973".

Alias Grace av Margaret Atwood. Baserad på en sann historia. Sådant är jag svag för. Och Margaret Atwood är Margaret Atwood. Har aldrig blivit besviken på hennes böcker. Den här boken finns verkligen kvar hos mig, vissa saker kommer tillbaka till mig då och då.

The Great Gatsby av F. Scott Fitzgerald. Inte konstigt att det är en klassiker. När man läser den är det som Ving säger "känslan sitter i länge". Jag känner alltid det som att jag är med på Long Island och även om jag kanske inte är hos Gatsby på fest så kanske jag är på granntomten och hör sorlet. Den känslan har jag när jag läser denna underbara bok. Just nu är jag lite ledsen, den har inte kommit fram efter flytten och jag undrar var den är.

Inser att jag är väldigt inriktiad på nordamerikanska författare. Kan ha att göra med att jag har läst 60 poäng engelska (på den tiden då 20 poäng var en termin) och bär med mig en hel del litteratur därifrån... Bara lite.

Svenska böcker som på något sätt har stannat hos mig:

Smuts av Katarina Wennstam. Det finns några riktigt ruskiga scener som jag aldrig glömmer. De griper tag och stannar kvar. Äckligt. Smutsigt.

Utvandrarserien av Vilhelm Moberg. Otroligt coolt att få följa deras vedermödor på så nära håll. En av de saker som jag minns bäst är när Karl-Oskar går och går och går i snön (?) och ska hämta ut ett brev från Sverige. Bara för att få veta att han måste betala porto. Och han är så fattig att han inte har ens för porto. Då får han vänta i några månader innan han kan lösa ut det. Det är något att tänka på i dessa uppkopplade tider.

Maskrosungen av Sandra Gustafsson. Ord överflödiga. Boken om Sandras uppväxt. Den stannar kvar. Och borde vara obligatorisk litteratur för socionomer, psykologer, poliser och all förskole- och skolpersonal. Med flera.

Och det finns många fler böcker som har stannat kvar hos mig men det känns lite överdrivet att skriva en avhandling om dem...

Lördag

Dan före dan före dan. Usch. Ångesten kryper i kroppen. Jag är så bra på att vara ledig att jag inte behöver ett jobb. Men tills jag är ekonomiskt oberoende så behöver jag ett ändå. Attans hur det ska hänga ihop. Och attans när min nya arbetsgivare hittar det här inlägget. Jag vill då passa på och ta tillfället i akt och säga att jag trots min inställning är en väldigt bra anställd. Mina goda referenser ljuger inte, de gillar vad jag gör. Jag tror att jag bara ger uttryck för vad de allra flesta känner inombords.

För att göra det bästa av situationen har jag idag fångat stunden. Stora E krävde att få leka med en kompis och maken skulle iväg till sina föräldrar i ärenden. Jag hade också ärenden men skulle först städa. När jag hade städat klart insåg jag att ärendena kunde vänta lite för det är inte alltid man är ensam hemma i sitt stora stiliga hus.

Jag slängde mig i bubbelpoolen och började på en bok. Det var helt underbart skönt att i lugn och ro ligga i värmen och titta på trädtopparna och läsa lite ord. Orden var Joyce Carol Oates i "Älskad Saknad." Vet inte vad jag tycker än. Den var inte "wow" i början i alla fall.

Nu har min mamma kommit hit från Halmstad fullastad med hemodlade grönsaker och saker till döttrarna. Bl.a. otroligt söta klänningar. Sydda av mamma.

Ekonomifråga

Är det mest ekonomiskt att köpa förköpshäfte för 180 kr och ta tunnelbanan eller att ta bilen hela vägen och betala parkering och trängselskatt? Parkering känns billigast eftersom jag betalar korträkningen senare. Logik a la Pernilla. 
Men nu står bilen halvvägs hemifrån och jag på tunnelbanan. Transportstyrelsen får inte en krona! Det känns bra. 
Nyklippt ska jag nu göra stan, först lunch med god vän.

Något är galet...

... när man drömmer om att blogga.

Jag har under några nätter drömt att jag ska bo i Spanien i ett halvår. Utan familjen. Jag har i drömmen grämt mig och mått rätt dåligt över detta. När jag vaknar fattar jag inte varifrån planen i drömmen har kommit, jag skulle aldrig åka utan dem så länge. Jag skulle däremot väldigt mycket kunna jobba för att hela familjen skulle åka iväg dit något år eller så. Inte just precis nu när vi är nyinflyttade i vårt nya hus men annars då.

Hur som helst. Inatt drömde jag att det var dagen innan avfärd. Och jag drömde att jag bloggade om det kvällen innan. Jag minns exakt vad jag skrev här i bloggen också.

Något är galet när man drömmer om att blogga. Get a life typ.

I ikeakön

Han: Har vi inte en sådan där vattenkanna?
Hon: Jo men det är bra med två för ibland räcker inte vattnet i den ena.
Han: Det är ju bara att fylla på.
Hon: Ja, men det är bara 9 spänn.
Han svarar inte. Är tyst.
Hon: De går att stapla i varandra så de tar ingen plats. Det blir bra det här serdu.
Han svarar inte. Är tyst.

Man kan undra varför jag lyssnade noga på den här konversationen. Det var inte bara det att jag stod där själv och var uttråkad i kön. Nej, något fick mig att lystra lite extra. Det kan ha varit något som kan liknas vid igenkänning... Är detta universalt? Tjejerna vill köpa och männen står och är tysta och tycker att det är jävligt onödiga pengar men säger inte det rent ut utan kör den tysta metoden. Fan, speak now or forever hold your peace.

Nu igen!

Nu är jag här igen...

Orättvist?

Stora E hade svårt att somna och körde alla trick i boken. På väg till toaletten såg hon mig i soffan framför tv:n:
-Mamma, varför får mammor och pappor vara uppe längre än barnen?
-För att vi ska hinna städa och diska. Godnatt!

Farmors födelsedag

Idag skulle min farmor fyllt år. I juli 2008 gick hon bort och vi hade begravning strax innan hennes födelsedag, för ett år sedan. Två födelsedagar har hon varit borta men ändå är dagen så självklart farmors.

Fastän de inte finns så lever de kvar.

Jag tänker på dig idag farmor, och firar dig ändå.

Smarta typer

som sätter eld på skolan. Jag gissar att de inbillar sig att de då slipper börja i skolan. Så lär det inte bli. Istället får hela skolan tränga in sig i något tillfälligt och allt blir extra jävligt. Smart. Väldigt smart.

Förlåt bloggen

Hej bloggen,

Jag har inte glömt dig.
Jag tänker mycket på dig.
Jag tänker att jag borde skriva mycket hos dig.
Tyvärr har du konkurrens av livet.
Livet som innehåller så mycket fix just nu. Organisering, inköp och gäster. Dagis- och fritidsinskolning.

Och dessutom har du konkurrens av den andra bloggen. Du vet den där andra som jag startade långt efter att jag hade startat dig. Du ligger mig ändå varmast om hjärtat men den andra bloggen är lite mer vad jag behöver just nu.

Kan du förlåta mig bloggen, för att jag inte är här så mycket som jag borde vara?
Kanske kan du försöka att acceptera den andra? Då blir det lite lättare för oss alla tre.
Snart blir allt som vanligt igen. Snart. Jag lovar.

Idag gick det bättre!

41 kilo lyfte jag in och den passade perfekt. Man lär sig.

The final countdown

Nu är det riktig countdown, en vecka kvar i frihet. Eftersom jag är mellan två jobb har jag inte ens haft jobbmail att kolla av, så skönt! Men nu är det endast 7 dagar kvar, sedan är det jävligt långt till jul.

Gonatt

Godnatt bloggen. Dags att sova.

Nödvändigt att jobba?

På riktigt, om det inte var för lönen så ser jag inte varför man överhuvudtaget skulle jobba?! Jag har fullt sjå med att få dagarna att räcka till utan ett jobb som stör.

Hittills idag:
Fick sovmorgon till 9:30. (Maken gick upp, barnen sov inte så länge).
Efter det har jag:
Möblerat om vardagsrummet.
Slösurfat på facebook.
Bakat tigerkaka med Lilla E.
Dammsugit två av tre våningar.
Torkat av lite skåp etc i köket.
Vikt lite tvätt.
Och håller nu på och lagar lunch.

Såhär kan jag hålla på hela dagen. Jag har inte tid att jobba! Jag vill ju hinna med att göra lite roliga saker också... Som att skriva och sådär. En vecka kvar...

M A D O N N A ! ! ! igen

Man kan följa konserten minut för minut på aftonbladet. Jag sa tidigare idag att hon kommer att ropa "Hello Sweden" och jag kommer inte att vara där och höra det. Och mycket riktigt. Hon ropade nyss "Hello Sweden". Och jag var inte där.

Fan C! Jag ångrar mig! Jag ville ju gå. Jag ville tydligen verkligen jättemycket gå.

M A D O N N A ! ! !

Jaha. Nu är hon på Ullevi men inte jag. Dock är majoriteten av mina facebookvänner där. Det är Madonna överallt i alla statusfält. Jag som älskade Madonna först av alla (heh) är inte där. Trots att jag i måndags fick ett sms från en god vän "om jag har en biljett över till Madonna på lördag, vill och kan du hänga med?"

Jag ville. Jag kunde. Men så blev jag realist och insåg att pengarna och tiden inte räcker till. Jag är fan kärring. En tråkig kärring som just ikväll är lite bitter och försöker trösta mig med RIX FM:s Madonnaweekend på radio men hur jävla bra hjälper det?!

Fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan. Men det var ståplats. Jag hade inte orkat stå hela kvällen. ;)

Mental note to self:

Beställa hem Beverly Hills 90210 box tills jag får svininfluensan. Något roligt ska man väl ha att trösta sig med då.

När hon får svininfluensan? tänker du och tänker att det var en jävligt pessimistisk typ.
Men seriöst. Lilla E går på dagis. Stora E börjar sexårs. Jag jobbar i skolan. Det behöver man inte vara Einstein för att räkna ut hur vi kommer att må i höst.

URK

En riktigt osmaklig blogg. Kan inte säga annat än urk. Och undra om det är på riktigt eller någon som "bara" hittar på? Otroligt vidrigt i alla fall.

Inför strandbesöket idag

När vi höll på och gjorde i ordning oss i förmiddags för att åka till stranden så utspelades följande konversation:

Maken, till mig: -Sjukt att man har badpremiär i augusti.
Lilla E: -Augusti bråkar med mig. Hon tog mina leksaker.

Maken, jag och Stora E tittade på varandra och log.
Stora E: -Hon vet inte att augusti är ett år!

Morgoninsikt

Alla jag möter som springer är smalisar. Alla jag möter som går är lite mindre smala. Slutsats: jag borde kuta fort som fan!

När alla vännerna gått hem...

En skön eftermiddag/kväll är till ända och det känns alltid lite speciellt när vänner går hem tycker jag. Man är oftast ganska glad i sinnet men ändå lite tom. Det finns alltid saker man inte hann prata om och man vill nästan alltid ha mer tid tillsammans. Man vet heller aldrig när man ska få möjlighet att ses igen. Just de här vännerna dröjer det ett tag innan vi ser igen, de bor utomlands.

Nya möblerna fungerade utmärkt. Barnen skulle promt leka där de inte får (tomten är långt ifrån barnsäker än) men blev lyckliga när de fick bubbla i poolen. Vi vuxna hann utbyta i alla fall några trevliga ord.

En bra kväll.

Min dotter - nya Amy?

Lagom till att Amy Diamond börjar tröttna så kommer min Stora E att ta över. Hon är helt galen när det kommer till musik. Igår shakade hon rejält till Allsång från Skansen trots att hon tyckte att de flesta låtarna var dåliga. (Hon gillade inte Silvia Vrethammar, Bosse Larsson, Lasse Berghagen och Björn Skifs men who can blame her?!).

När hon var bebis sov hon aldrig. Jag menar aldrig. Vi skämtade då om att hon nog blir nattklubbsdrottning. Det börjar mer och mer kännas som en ytterst trolig karriär för henne.

(Känner mig här tvungen att påpeka att tv:n står lite provisoriskt på vårt gamla vardagsrumsbord. Ifall någon undrade).

Här står våra nya trädgårdsmöbler

Och skäms med mig på parkeringen. De gick verkligen inte in i bilen. Maken i Gbg, pappa barnvakt utan bilbarnstolar. Men pappa fixar allt, hjälp på väg...

Kvällens tjuvlyssnat

Jag har slutat läsa nyheterna innan jag loggar ut, och börjat läsa Tjuvlyssnat.se istället. Det är så svårt att somna när det sista man läser är kris, svininfluensa och mord. Roligare på tjuvlyssnat.se.

Såhär vill jag att jag och maken ska vara när vi är gamla.

"Buss 2, Helsingborg
Busschauffören ska precis stänga dörrarna när en dam ~75 kliver in och ber honom att vänta tre minuter på hennes man som går oerhört långsamt. Busschauffören går motvilligt med på detta. Damen ställer sig med ryggen mot utgången och väntar.

Damen (försöker starta en konversation med chauffören): Egon går som en sköldpadda sedan förra hösten då han bröt benet.

En herre ~80 (kommer in på bussen och knackar damen på axeln): Padda kan du vara själv, hade det inte varit för alla jumprar du tvunget skulle köpa så hade jag varit här före dig…Småfniss sprider sig i bussen. Damen tittar sig generat omkring, sätter sig ned och är tyst under resten av resan".

Och varför vill jag att maken och jag i våra äldre år ska förolämpa varandra offentligt sådär? Njae. Det kanske jag inte vill men jag tyckte att de verkade söta. Trygga ihop på något sätt. Det är du och jag gumman, så padda kan du vara själv.

Jag jobbar också hårt

Det var jag och tjejerna mot världen idag. Maken jobbar två dagar fast det egentligen är semester. Jag tycker sådär om det. Speciellt när det är superväder och vi har börjat få acceptabel ordning i huset, så att vi kanske kunde ha hittat på något mysigt istället för att bara röja, röja och röja. Men viktiga kunder, blaha, pengar, blaha. Jag tycker ändå att det suger!

Dagen har bestått av att servera måltider och röja efter dessa. Dessutom övertalade barnen mig till att vi skulle bada i bubbelpoolen. Den hade stått ett tag i solen och det var 39 grader i den. Lite för varmt.
Vi var dock iväg till ett av våra favoritställen och åt glass. Mysigt.

Nu ska jag röja lite till för mäklaren kommer och värderar huset imorgon och jag är så korkad att jag tror att vi får en högre värdering om det är lite mer städat än stökigt.

Om två veckor...

... är semestern slut.

Jag har ångest redan! Trots att jag ska börja på ett nytt jobb. Eller är det kanske därför? För att jag har gjort det så många gånger under det senaste året? Känns så meckigt att bära dit alla saker, installera sig på en arbetsplats, försöka pejla av arbetsplatsen, lära känna trevliga kollegor, hoppas att de förstår att jag är bra folk, lära mig runt 100 elevnamn, lära känna mina nya chefer osv osv osv.

Jag orkar inte. Jag vill bara sitta här i mitt fina hus och njuta.

Amy jobbar hårt

Jag blir lite ledsen när jag går in och tittar på Amys hemsida. Igår var hon i Skara. Idag i Stockholm klockan 13 och klockan 19 ska hon vara i Gränna.

Om några veckor ska hon vara i Insjön på lördagen och i Malmö dagen efter.

Tjejen är 17 år. Och sliter. Undrar om hon inte väldigt väldigt gärna skulle vilja vara hemma med polarna, träffa någon fin kille och kanske bara hänga lite.

Hoppas att det är värt det. Proffsig är hon i alla fall.

Jag när en groupie vid min barm

Idag var vi på Skansen. Barnens Allsång och Amy Diamond var gästartist. Maken och jag la in påminnelser i mobilerna om detta redan i juni...

Vi kom tidigt och lyckades pricka repetitionen, just när Amy skulle sjunga. Stora E lyssnade andäktigt, se ovan. Hon hade i vanlig ordning ritat en teckning och dessutom skrivit "jag tycker du är en jättebra tjej på att sjunga" på den.

När Amy var klar tänkte vi ropa lite vid scenkanten för att lämna teckningen men hon var snabb (rutinerad) av scenen. Men jag har ju stalkat både Carola och Pernilla W när det begav sig så jag vet nog hur man gör. Backstagedörren var öppen så jag tog med mig min förstfödda och smet in.

Vi såg Amy. Vi pratade med Amy. Vi lämnade teckningen, fick kram och fick ta foto. Lyckan är total! Fotot hänger redan på väggen i Stora E:s rum.

Och jag är fortfarande full av beundran över hur proffsig Amy är. Hon ser till att ta sig tid med sina små fans och var noga med att säga tack och hej då innan vi gick, trots att fler drog i henne. (De hade dock backstagepass...)

Och Allsången då? Den var bra den med men jag tror att höjdpunkten var just det där mötet...

Syskonkärlek

Igår mitt på dagen höll jag på och röjde i vårt sovrum och Lilla E var trött och somnade mitt i vår säng som var utan lakan då det pågick byte. Hon sov och sov medan jag organiserade garderob och sovrum. När jag var klar fick hon fortsätta sova, jag gick upp en trappa och röjde med något annat.

Till slut saknade Stora E sin lillasyster och gick ner för att "titta lite" och jag lät henne göra det då det inte gjorde något om lillasyster vaknade. (Hon ska egentligen inte sova middag längre).

Det var tyst och storasyster var kvar där väldigt länge. Både jag och maken smög ner för att kolla vad det var för bus som pågick.




Bara ren och fin syskonkärlek. Lilla E toksov och Stora E låg och tittade på henne och höll henne i händerna.

Det finns underbara stunder.

Segisdag

Igår var det vin och middag med goda vänner. Och bubbelpool med bubbel. Det blev sent, vi blev trötta. Inte fick vi sova ut direkt då Stora E vaknar ungefär 5:58 och börjar bygga städer av lego så det låter i hela huset.

Idag har fikabesöken avlöst varandra och efter det har vi försökt få lite gjort. Fast mitt i allt somnade jag på soffan. Men jag har i alla fall putsat lite fönster (måste göras om såg jag när solen började skina) och fixat gardiner till vårt sovrum. Dessa finns att beskåda i husbloggen. Kika där.

Nu ska jag röja efter vår urgoda middag bestående av grillade hamburgare med potatisklyftor i ugn och coleslaw. Allt från scratch och med ekologiska ingredienser. Det var MUMS. Till det en god årgång cola light som sig bör dagen efter...

Yippiee...

Maken ha satt i batterier i barnens lekpiano. Jag har verkligen saknat den ljuva musiken som har pausat i cirka 8-10 månader. Det tar så lång tid att köpa batterier nämligen. Men nu är ordningen återställd så nu kommer de att uträtta storverk.

Gamla böcker

Jag försöker organisera arbetsrummet och försöker få upp böckerna i bokhyllan. Stora E hittar en bok som jag läste när jag var liten. Jag berättar att det var den första bok jag läste när jag hade lärt mig att läsa och att det var morfars bok.

"Morfars?!!! Tänk att böcker kan bli så gamla!"

Att ångra ett namn

När man namnger sitt barn så gör man ju det inte helt utan tanke innan. De allra flesta i alla fall.

Med Stora E var det lätt. Hon fick sitt namn direkt när hon kom ut, favoritnamnet från listan passade henne perfekt. Sedan fick hon även ett andranamn med direkt anknytning till listan, det får bli ett eget inlägg en annan gång.

Med Lilla E var det svårt. Det tog en vecka av namntestande och när vi hade bestämt oss sa vi "nu tar vi det innan vi ändrar oss igen!"

Det fanns dock ett namn som jag ville hela tiden, som maken tyckte var fint och som vi pratade mycket om. Men vi tog det inte. Det var någonting som gjorde att vi inte tog det, jag tror att maken inte var lika på som jag. Och jag var lite osäker på om jag ville döpa mitt barn till ett så ovanligt namn.

Jag ville att hon skulle heta Fideli. Istället fick hon ett helt vanligt tjejnamn på E. Ett fint tjejnamn på E men inte som Fideli.

Ju äldre hon blir, ju säkrare blir jag på att Fideli skulle ha passat henne perfekt.

Jag tror att min lilla fina E ska få ett tredje namn. Måste nog lägga till det så att jag i smyg kan börja kalla henne det och sedan helt plötsligt har vi liksom bytt.

Byteshandel?

Finnes: Våningssäng Mydal från Ikea utan madrasser men med lite barnteckningar på.
Sökes: En 120-säng.

Läs mer i byggbloggen.

Anyone? Maila i så fall till: skrivarmamma@gmail.com

Sund förälder

Gick in på Facebook och såg att en vän hade gjort testet "hur är du som förälder?". Var ju tvugnen att göra det, med tanke på gårdagen. Jag kan nu meddela er alla att det är vetenskapligt bevisat att jag är:

"DEN SUNDA FÖRÄLDERN

Du är en balanserad och sund förälder som visserligen oroar dig en del, men inte går till överdrift. Fortsätt så!”

Besök från socialen nästa?

Idag var jag på ICA. Hörde en mamma sucka och stöna över sina barn som var som barn är mest. En pain i affären. Hon försökte prata med en bekant och ungarna stod inte still. Såklart. Till slut ramlade ena killen i golvet och tokgrät. Då suckade hon.

Jag förstod henne men samtidigt dömde jag henne. Jag tyckte att hon var en dålig mor som var så irriterad på dem och att hon suckade när ungen ramlade var riktigt upprörande.

MEN. Jag har haft sommarlov i ? antal veckor med barnen så jag vet. Jag vet att man kan känna sådär, jag är hyfsat säker på att hon älskar sina barn men bara är rätt trött på att tjata, gnata, laga mat, diska och städa. Jag känner igen mig. Ändå ville jag ge henne onda ögat. Fy mig!

Så kommer vi hem (familjen var i bilen när jag handlade) och Stora E säger "är det okej om jag byter skiva?" Vi säger nej, du får spela i ditt rum.

Då blir hon galen. Skogstokig. Helt komplett hysterisk. Hon skriker så hon skakar. Hon stampar, hon skriker. Hon drämmer dörrar. Hon lyssnar inte alls. Allt för att vi sa att hon fick lyssna på musik i sitt rum.

Till slut bär jag upp henne till hennes rum. Hon gallskriker. Maken skriker på henne. Jag skriker på henne. Maken konfiskerar hennes skivor och hon blir än mer galen. Drämmer runt saker i sitt (nya) rum. Jag ilsknar till ännu mer. Går upp till hennes rum och säger till henne. Hon försöker stänga dörren när jag står där så jag får dörren på mig. Tre, fyra gånger. Sedan blir jag så arg att jag lyfter upp henne och lägger henne på sängen. Hon blir ännu mer arg och börjar sparka. Sparkar mig i magen. Jag går därifrån.

Jag vet inte vad man ska göra. Varför får hon sådana här utbrott? Maken och jag mår skit för att vi har skrikit. Vi har till och med ont i halsen. Och mitt i allt tänker jag att våra nya grannar måste undra vad vi är för galningar. De kanske redan har ringt soc. OM jag kunde döma mamman i affären trots att jag är i hennes situation ungefär 20 gånger i veckan, då kan nog våra grannar döma mig/oss rätt rejält.

Nu är vi sams. Hon bad om ursäkt femton gånger. Fjorton gånger för att försöka få skivorna igen. När hon väl hade förstått att hon inte kommer att få dem förrän om några dagar så kom en äkta ursäkt.

Vi känner oss som underbara föräldrar.

Nog petat!

Okej. Nu får det vara bra. Jag har skickat in mitt bidrag. Jag har petat, jag har ändrat och jag har petat mer. Hur många gånger som helst. Och ena stunden känns det superbra och nästa känns allt som ett jäkla slöseri med tid. Jag menar, som om det ens fanns en liten chans...

Hbt-lärare

Läser en debattartikel på aftonbladet.se om att intoleransen mot hbt-lärare är stor, och främst på högstadiet. När jag ögnar igenom kommentarerna blir jag rätt chockad. Folk menar att lärare inte ska prata om sitt sexliv på jobbet. KLART SOM FAN ATT MAN INTE GÖR. Varken hetero- eller hbt-lärare. Det handlar inte om sexliv, det handlar om sexuell läggning.

Det glädjer mig dock att bland kommentarerna läsa en från en (homosexuell) högstadielärare som menade att eleverna på hans skola inte har fördomar. Jag misstänker att det ligger till på det sättet på många skolor. Det är inte eleverna som sitter på fördomarna ...

Kära transportstyrelsen

Det är med glädje jag idag betalar in 2X500 kronor i straffavgift för att jag mitt i kräksjukor, gipsade ben och husbygge betalade in 65 respektive 45 kronor i trängselskatt två dagar försent.

Jag ber om ursäkt för mitt slarv och ni kan lita på att det ALDRIG KOMMER ATT SKE IGEN. Däremot ska jag under de återstående dagarna i juli åka in och ut ur stan så många gånger jag bara kan eftersom det just nu är gratis. Up yours!

Att lita på sig själv och sin förmåga

Jag skriver på en sak.
Jag skriver, jag ändrar, jag läser, jag ändrar, jag skriver, jag läser, jag ändrar. Jag skriver.
Jag tycker att det är ganska bra.

Så tänker jag.
"Är det bra?"
"Är det bara jag som tycker att det är bra?"

Och så fort jag tänker att någon ska läsa så känns texten inte bra.
"Säkert är det bara jag som tycker att det är bra."

Hur gör man för att lita på sin förmåga och inte tänka och bara skriva? Vad fan spelar det egentligen för roll? Om jag tycker att det är bra så borde väl det räcka för mig?

Om det bara inte var för den där drömmen. Drömmen om publiceringen. Drömmen om de egna böckerna i bokhyllan. Om det bara inte var för den drömmen. Då spelade det ju faktiskt ingen roll.

Så sött

En femåring skrev till statsministern och bad om godisförbud.

Jag tror

att jag har lite för mycket jobbsaker. Jag måste nog rensa lite.

Hej nya arbetsplatsen, här kommer jag och mina fyra fullpackade kartonger. Jag och mina fullpackade så tunga att jag inte orkar lyfta dem själv kartonger. Vi ska nog trivas ihop, ni, jag och mina saker. Kan ni maka på er lite bara så att jag får plats?

Tid att skriva

Det finns ett nybyggt hus.
Det finns ett arbetsrum med nyuppsatta skrivbord, bokhyllor och hurtsar.
Det finns en dator.
Det finns barn och make som är på utflykt.

Det finns en skrivarmamma som helt plötsligt har både tid, plats och tyst omkring sig.

I ett hus i ett rum vid en dator sitter en människa och skriver. Äntligen!

Bubbelpoolen lagad!

Helt slut i kroppen, helt slut i knoppen.

Målet för ikväll är att bubbelpoolen tar sig upp till önskade 38 grader och så blir det premiär! Får se om vi orkar hålla oss vakna bara. Flyttstöket har börjat ta ut sin rätt - vi är slut!

Vi flyttar in nu inatt

Datorn, bredbandet och våra 40 tusen böcker. Bredbandet igång! Kontoret på G. Det börjar likna kärlek banne mig!

En blivande vegetarian?

Ikväll gjorde maken och svärfar klart den delen av altanen där vi ska ha matbord. Vi firade med improviserad invigningsmiddag bestående av räkmackor för de vuxna och köttbullar med makaroner för de små.

Stora E: Jag tycker synd om räkorna.
Svärmor: Tycker du inte synd om köttbullarna?
Stora E: Men de har ju inte levat!

En tystnad bredde ut sig bland oss vuxna. Vi tänkte att vi tar nog det där någon annan gång.

Saker!

Hur &%¤# många saker kan en familj ha? Hur &%¤# lådor ryms de i? Hur "#¤%& dagar ska det ta att packa upp en flytt från 80 kvadrat till 192? Sakerna borde rimligtvis få plats!

Jag ger snart upp!

Svininfluensavaccin

Okej. Det är bara att inse att vi kommer att få svininfluensan en masse i höst. Ja, jag vet att det inte heter så men jag gör som Aftonbladet och skriver det ändå. Det känns som att om man har barn på dagis (som man ju har) så går man allt annat än säker. Och jobbar man dessutom i skola (som man ju gör) så har man ju ökat risken rejält.

Det ska inte vara så farligt tydligen men ändå utlovas massvaccinationer och vissa får förtur. Men... Är det bara jag som är tveksam till att tjonga i sina barn (och sig själv) ett helt nytt vaccin som man inte vet något om? Jag tar inte ens vanliga influensavaccin men hur ska man tänka nu? Pest eller kolera typ?

Frank McCourt död

Känner mig lite sorgsen när jag läser att Frank McCourt har dött i sviterna av sin hudcancer. Han var ju så fin. Hans skildring av livet på Irland i "Ängeln på sjunde trappsteget" kommer jag alltid bära med mig. Jag gillade aldrig filmen men jag älskade boken.

På friskis

Ikväll tog jag mig till Friskis. Det var skönt! Kan ju inte säga att jag har legat på latsidan de senaste dagarna men det var skönt att få röra sig och använda musklerna på ett bra sätt.

Eftersom jag förmodligen har någon slags bokstavskombination och borde få diagnos så kan jag inte bara jympa. Jag måste sysselsätta hjärnan med att antingen sjunga med i låtarna eller tänka på annat. Idag tänkte jag på annat.

Jag roade mig med att låtsas att alla motionärer var lärare. Jag bestämde sedan vilka sorts lärare de var.

Den mulliga mörklockiga kvinnan i urtvättad t-shirt och grå mjukisbrallorna var en solklar bildlärare. Hon såg sådär halvflummig och bohemisk ut.

Kvinnan i slingat blont hår, också lite mullig men mer kurvig, som jympade med bestämda rörelser - hon var en matte/no-lärare. (Naturorienterade ämnen). Hon verkade van att ta för sig.

Medelålders lagom-över-magen-tjocka kortklippta kvinnan var såklart hemkunskapslärare. Hon såg ut som en sådan som gärna toppar det mesta med lite vispgrädde men skenheligt står i klassrummet och låtsas att råkost är det godaste i världen.

Kortklippte, välansade, vältränade mannen i sina bästa år var förstås rektor. Det brukar ju vara sysselsättningen för män i skolor.

Det fanns också en skäggig man som såg rejäl och sympatisk ut. Träslöjdslärare. Utan tvivel.

Kvinnan runt 40 med lite runt ansikte såg precis ut som en so-lärare. (Samhällsorienterade ämnen). Hon såg lite halvtråkig, rejäl och allmänbildad ut.

Superatlettjejen med noll fett, kortklippt hår och tvättbrädsmage hade jag önskat att hon var idrottslärare men de ser faktiskt väldigt sällan så ut. De är rätt normala, som tur är. Hade hon varit någon slags lärare så var det nog inte i en vanlig skola utan kanske yogainstruktör. Eller personlig tränare.

Tjejen med lockigt långt hår och snällt leende, hon måste vara förskolelärare. Det är sådana som hon som jag vill ska ta hand om mina barn.

Den enda kategorin jag inte riktigt kunde hitta var språklärare. Ingen såg cool nog ut. ;)

El bubbelpoolo

...är nu inkopplad tack vare Monas förtjänst. Och elektrikern hon känner förstås. Nu är det bara att börja fylla med vatten och vad mer man nu gör.

Jag känner att bubblorna kommer närmare!

Kinesiskt ordspråk

Det finns ju ett kinesiskt ordspråk som säger att man ska göra tre saker innan man dör.
Man ska föda ett barn, man ska bygga ett hus och man ska skriva en bok.

Hmmmm... Det är väl bara det kvar då. Boken. Ska bara fixa arbetsrummet först. Sedan blir det skriva av!

Blåbärspaj

Det är otroligt lyxigt att bo här! Inte bara för att vi älskar huset, läget är kanon. Tre steg från oss finns en liten skog - en allmänning. Där finns det massor av blåbär. Eller fanns... Jag och mina två sötnosar gick ut och plockade ett gäng idag. Lilla E stoppade nog mest i munnen dock.

Det blev en blåbärspaj, slängde även i lite hallon plockade i frysdisken. Det blev sååå gott! Dock var kombinationen barn, blåbär och nytt hus lite halvjobbig...

Typiskt

Vi har ett hus.
Vi har en halv altan.
På altanen finns en bubbelpool. Som ska kopplas in.

Elektrikern som har fixat all el i huset är på semester.
Min gudfar, som är elektriker, har semester.
Makens kusin är nyutbildad elektriker och tittade på det men kände sig inte mogen. Bra att han avstod då.

Så. Här finns vi och här finns poolen men vi kan inte börja använda den.

Någon som har en elektriker i bakfickan?

Den piper

Piper

Hmm

Det är inte lite saker att ta hand om... Pust!

05.20

Vaknade av ljuset. Konstaterade att vi har riktigt mysig utsikt i vårt sovrum. Alla har sovit gott första natten hemma.

Hmm

Vi får nog städa några gånger till... Urk!

Vackra blommor

Stod vid vår dörr när vi kom hem med sista flyttlasset. Vi blev så glada! Tack mamma, d, p, e och k!

Vi är tokslut! Det är kaos med saker överallt men helt underbart!

Snart

Flyttar sakerna in. Jag njuter av ytorna så länge.

Hon är vår nu.

Helt overkligt! Nu ska här städas o flyttas!

Dags att lägga ner?

Skulle häfta ihop papprena för jag behövde gemet. Hur lyckas man?!

Kanske lite blogglov?

Imorgon är det tänkt att jag ska flytta.
Idag är det tänkt att jag ska packa.

Jag gissar att bloggen blir lite lidande men kanske kommer det spännande mobilblogginlägg från flyttkartongernas mecka.

Imorgon ska vi flytta!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Wahooooooooooooooooooo!!!!!!!!!!!

Tjuvlyssnat

Det här är bara för härligt! Från Tjuvlyssnat.se.

Två fjortistjejer sitter på bussen och diskuterar en kille.
Tjej 1: Asså, typ igår kväll när jag pratade med Jesper på MSN så skrev han värsta weird!
Tjej 2: Asså, typ som på bilddagboken då eller?
Tjej 1: Ah! Han skriver som värsta läraren! Han skrev med stor bokstav i början på varje ord! Typ: Hej Jessika. Asså! Han skrev hej med stort H och Jessika med stort J! Så jäkla störande, kändes som om det var ett jävla prov.

En vanlig tisdagkväll

Det känns lite första hemmet över det här. Dock med en stor skillnad; Maken har suckat och stånkat, det var inte lika mycket sådant när vi handlade till det som var vårt första hem.

Kat Janouch

Jag har lämnat barnen hos farmor och farfar.
Hällt upp min cola (i en kaffekopp, så känns det bättre - mer vuxet sådär).
Tagit fram gardinerna som ska sys.
Satt på radion för det är Katerina Janouch som sommarpratar.

Nu så. Bara att njuta av den lugna stunden.

Avlastning

Idag inleddes den tredje veckan som jag är ensam med barnen medan maken jobbar.
Idag kom svärföräldrarna äntligen hem från sin semester i Danmark.

Imorgon ska barnen sova över hos svärföräldrarna för maken och jag ska shoppa viktiga saker på Ikea. När man ska shoppa viktiga saker på Ikea efter jobbet så har man lite lite tid på sig och då är det en dålig idé att ta med barnen. Så svärisarna gör en insats.

Ikväll ringde jag svärmor:
-Hej!
-Hej.
-Hur tidigt kan de komma imorgon?

Klockan 13:00 imorgon kommer det att stå tre förväntansfulla damer utanför svärmors dörr. Två kommer att springa in, krama farmor och farfar och röja järnet. En kommer att försöka sno åt sig några hejdåkramar och kanske någon puss, sedan kommer hon förväntansfullt att gå därifrån.

Obs! Känsliga läsare bör göras uppmärksamma på att jag älskar mina barn och jag älskar att vara med dem men just nu har jag lite mycket jag behöver göra. Vi flyttar på torsdag. PÅ TORSDAG! Jag har inte ens börjat packa...

Och okej då. Jag pratade lite mer med svärmor, jag var inte sådär burdus. Men det såg lite rappare ut än jada jada jada Danmark, jada jada barnen, jada jada jada hemvägen, jada jada huset och så vidare. Ni hade ju loggat ut och aldrig kommit igen om ni hade behövt läsa vad vi sa ordagrant. Ni fick höjdpunkterna.

Maken fixar i huset

Tror ni han kommer hem om jag ringer och berättar att det ligger fyra nakna tjejer i hans säng?

Goda vanor

Ska man grundlägga tidigt.

Här städar vi inte för ofta

Stora E: -Ska vi ha fest här hemma idag mamma?
Jag: -Nej.
Stora E: -Varför skurar du då?

YES!

Den här månaden ska jag inte betala för ett bokpaket jag har glömt att avbeställa. Tjohoo!

Eh?

Nödvändig tidning? Nu har det gått liite långt tycker jag.

Jag har fått mitt betyg

Stora E när vi vaknade idag:

-Varför måste pappa bara jobba hela tiden?

Say no more. Jag förstår.

Användbara ord

KOM!
NEJ!
KOM HIT SA JAG!
LÅT BLI!
MEN KOM NU!
NEJ. KLÄTTRA INTE DÄR, KOM NU.
SLUTA.
TJAFSA INTE.
SLUTA BRÅKA.
...ANNARS FÅR NI INTE... (fyll i med lämpliga ord innan och efter).


Sa jag att det här är andra veckan jag är ensam med barnen på dagarna? Sa jag att jag börjar känna mig lite trött, frusterad, skrikig och tjatig? Sa jag att detta sommar"lov" har dålig inverkan på mitt bloggande? Jag har inte tid. Jag har barn.

Nästa vecka flyttar vi in i vårt hus. Då börjar även makens semester. Jag vet inte riktigt vilket jag längtar mest efter. Jo. Det vet jag. :)

En vecka kvar!

Om en vecka går flyttlasset! Jag insåg igår att det är en hel del kvar att fixa och göra.

-Bygga klart altanen (kommer inte gå).
-Få dit bubbelpoolen (borde gå).
-Handla lite halvnödvändiga möbler (sängar till barnen - ska fixas).
-Handla städsaker (kommer att göras).
-Sätta upp lampor (måste göras).
-Skicka flyttkort (fixas kanske enklast via mail).
-Packa ihop allt vi använder varje dag, när gör man det egentligen?
-Få tag i någon som kan hjälpa till och bära. Det är för mycket semester och för många skador omkring oss.

Och så vidare. Detta är härliga problem!

Ingen idé att gråta över spilld mjölk

Stora E spillde ut mitt (kalla) té för hon skulle se om det var något i koppen...
Jag suckade lite och hon sa "men mamma, det har inte hänt så mycket idag."

Hmmm. Klockan är 9:30. Jag misstänker att det inte riktigt är över än.

(Okej, jag håller med. Rubriken kanske inte var super).

Dagen har börjat

Lilla E: Jag ska ha alla!

Och då kan Stora E inte vara sämre...

Varför vårt hus aldrig kommer att hamna i Residence

...kan du läsa om i min byggblogg.