Barnarbete

Ja men vadå? Någon nytta ska man väl ha av dem?

Post

Idag sa det tjitjing i brevlådan. Vet inte riktigt var jag ska börja....

Du ser Pia, jag är redan prenumerant på "Driva eget". Har faktiskt ett registrerat företag också. Dock vilande...

En liten dikt

Måndag
Tisdag
Onsdag
Utan Cola.

Torsdag
Vill åka och köpa
Cola-light
NU.

Älskade halvlitersflaska
Pyser vackert
Kittlar min hals.

(Ngn som är intresserad av att ge ut en diktsamling av mig tro?)

Språkpolis i datorn

Jag skriver dialog och har med ordet "herregud." Får upp en grön liten besserwisserlinje och högerklickar för att få veta vad den vill säga mig:

"Beakta ordformen Herregud. Det kan ge ett talspråkligt eller vardagligt intryck i skriven text".

Det får vi hoppas. Det var det jag ville åt.

Skrivproblem

Har fastnat på en sak i mitt skrivande.

I min bok förekommer en förort till Stockholm och en mindre stad. Nu resonerar jag fram och tillbaka om jag ska ta en befintlig förort och stad eller om jag ska hitta på dessa?

Vilka är för- och nackdelarna tycker ni?

Jag går in på 75.

Om du är småbarnförälder så förstår du direkt vad det handlar om. Igår var jag på ett trevligt möte i stan och passade på att slinka in på H&M som låg där så påpassligt. För som småbarnsmamma är man väldigt effektiv och är bra på det där med flera flugor i en smäll.

Jag tittade på kläder bredvid två mammor som stod och pratade över sina barnvagnar. Återigen fick jag det där helikopterperspektivet som jag lättast får när jag går själv, utan mina barn.

-Ja, jag går in på 75.
-Vad skönt!
-Ja, det är ju så mycket man ska hinna.
-Ja, man vill ju inte komma hem jättesent heller, då är de trötta och man vill ju hinna ses lite.
-Ja, det är ett jäkla race att hämta, lämna och jobba.
-De blir ju så trötta på eftermiddagarna också.

Och så vidare. Jag gick en sväng i affären och på väg ut hörde jag att de fortfarande diskuterade arbets- och dagistider. Med djupa suckar.

Den här konversationen har jag hört hur många gånger som helst, i olika varianter. Jag har deltagit i den, jag har också låtit sådär logisk och engagerad. När jag står bredvid och lyssnar samtidigt som jag tittar på fula kläder blir jag mest irriterad och upprörd.

Jag har hittills jobbat heltid sedan jag fick barn, men det var som lärare som visserligen har 45-timmars vecka men tio av de 45 timmarna kan jobbas hemifrån. Plus 12 veckors lov. (Därför 45-timmars vecka vill jag understryka, loven fås inte gratis). Men nu ska jag jobba 8-17. Det hör man ju själv. Jag får åka klockan 7:15 och kommer hem 17:30. Det går ju inte. Nu kommer jag förhoppningsvis kunna flexa och jobba hemifrån och dona men jag kommer inte att få mycket tid över till annat än att jobba och hinna tjata på mina barn att de ska klä på sig på morgonen och klä av sig på kvällen.

Är det bara jag eller är det någon annan som kan tycka att det här inte borde ligga på mammornas (och i vissa fall pappornas) axlar? Varför ska vi behöva få lägre pension, lägre lön och mer skuldkänsla för att vi smiter från jobbet? Varför kan vi inte korta arbetsdagen?

Är det helt galet ur ett samhällsekonomiskt perspektiv? Om alla fick loss fler timmar per dag till annat än att jobba, då skulle nog samhället se bättre ut. Tonårsföräldrar kunde finnas hemma när deras barn kom hem från skolan. De kunde faktiskt hjälpa sina barn med läxorna. Folk kunde städa sina egna hem, lära sina barn att man tar hand om sin egen skit. Folk utan barn skulle slippa känna att de minsann får slita hela tiden när de där slöhögarna går hemma och latar sig och skyller på barnen. Folk med intressen skulle ha tid att utveckla dem. Personer med äldre föräldrar kunde kanske hinna hälsa på dem någon eftermiddag och ta med dem ut på en promenad så att de slapp sitta i sina äldreboenden och tyna bort. Är det så fel? Är det helt omöjligt? Att korta arbetsdagen två timmar för alla?

Jag går in på 100. Jag blir provanställd i ett halvår. Det är lågkonjunktur på G. Jag vill gärna inte bli arbetslös när vi ska bygga ett dyrt hus. Jag går in på 100. Maken får gå in på något annat. Mig kommer de inte att se skymten av här hemma.

Låg aktivitet

på mig idag. På bloggen. Det betyder hög aktivitet på annat håll.

Hörde en liten sak på stan idag som jag ska utveckla imorgon. Inget skvaller, bara en konversation jag tjuvlyssnade på. Som jag har åsikter om. Men det får bli imorgon.

Varför jag ÄLSKAR att baka med mina barn...

Bloggkoll

Varje dag har jag ungefär 70-90 unika besökare. Ändå har jag bara tio prenumeranter på bloggkoll.
Hur ska jag tolka det här? Hittar 70-90 NYA personer in hit varje dag och avskyr det de hittar och kommer aldrig igen? Eller är ni 70-90 trogna som ännu inte har upptäckt bloggkoll?

Titta ute till höger, scrolla ner en bit och klicka på "10 prenumeranter". Då lägger du till mig lätt som sjutton.

Prestationsångest

Ooops!
Skulle aldrig ha skrivit sådär som jag skrev i mitt förra inlägg. Nu känner jag bara prestationsångesten komma krypande. :) Ugh!

Tack för söta kommentarer!

Stort steg framåt

Innan jag gick upp imorse fick jag en slags ingivelse.

Jag kom på vad temat för min roman ska vara.

Kändes skönt att få det formulerat, har hittills gått runt och inte exakt vetat. Jag har vetat ungefär vad jag vill skriva, ungefär hur det ska göras och ungefär om vad. Jag har personerna klara och många händelser på vägen klara. Men idag knäckte jag temat. Det jag ska fokusera på. Det känns som ett stort steg framåt.

Sammanfattning träningsveckan

Tyckte att jag inte hann få in någon träning under förra veckan men lite blev det i alla fall.

Lördag: Ingenting
Fredag: Promenad 40 min
Torsdag: Baspass
Onsdag: Ingenting
Tisdag: 20 min promenad
Måndag: Ingenting
Söndag: Medelpass
Söndag: 1,5 h promenad
Lördag: Medelpass

Nu i helgen blev det dåligt med träning men just nu laddar jag för ett intensivpass på Friskis ikväll. Har bestämt med en kompis - bra sätt att komma iväg. Var även ute på promenad imorse.

Om ni inte gillar bloggfrekvensen idag så beror den på att jag faktiskt har skrivit lite i min bok. Men jag vete f-n. Undrar om det kan bli något av det där...

Utmanad av Frida

Har helt missat att Frida har utmanat mig. Här kommer svaren, bättre sent än aldrig...

Utmanar i min tur Jenny skriver, Perny leker vuxen, och Enda bloggen i byn.

1. Har du någonsin fått något du skrivit publicerat?
Jag har nog inte riktigt försökt få något publicerat... Jag har skrivit lite olika insändare genom åren och många av dem har kommit in. I tidningar som Okej, Kamratposten och min lokaltidning. Jag har svårt att vara tyst när jag tycker något...

2. Vad skriver du på just nu/vad skulle du skriva på just nu om du hade tid?
Jag har precis skrivit första uppgiften i en skrivarkurs jag läser på distans. En text om en sak i mitt hem som vaknar mitt i natten och ger läsaren en bild av vem jag är. Jag väckte min dator...

Jag skriver också på min bok. Den har inget arbetsnamn och jag vill inte säga vad den handlar om. Det är i alla fall inte en deckare.

Jag skriver också på en barnbok som min syster ska illustrera. Den tror jag stort på, väntar bara på fina bilder så vi kan kontakta ett förlag.


3. Har du någonsin skickat in ett manus till ett förlag? I så fall, vad hette det, när skickades det in, till vilket förlag och vad sa de?
Jag och en lärarkollega skickade in en idé om en bok till flera olika förlag. Några hörde av sig och tackade nej, några sa att de snart skulle höra av sig, vilket de aldrig gjorde, och några hörde inte av sig alls. Det var väl ingen bra idé helt enkelt. Nu känns den lite passé för mig eftersom jag just har lämnat lärarbanan.

4. I vilken genre skriver du?
Vanlig hederlig skönlitteratur. Om det finns någon annan titel på det jag skriver lär jag väl få veta det sedan.

5. I vilken genre önskade du att du kunde skriva?
Vanlig hederlig skönlitteratur.


6. Vilken är din svenska favoritförfattare?
Hmmm. Ska jag komma ihåg alla nu? Har alltid älskat Johanna Nilssons böcker då de alltid verkar tala direkt till mig. Jag är ju ingen deckarfantast men Mari Jungstedt lyckas få mig att vända blad hela tiden.
Storgillade Anna-Karin Palms Målarens dotter. Trogna läsare av bloggen förstår förstås att Denise Rudberg ligger på min lista, älskar hur hon bjuder på glamour och relationstrassel förpackat till schysst underhållning. Barbara Voors skriver också böcker som fastnar hos mig. Känns som att jag missar någon här. Sandra Gustafssons Maskrosungen. Fast nu snöar jag in på böcker jag gillar men det går väl hand i hand kan man säga...

7. Vilken är din icke-svenska favoritförfattare?
Uh uh. Nu kommer det aldrig ta stopp.... Anita Shreve, Alice Sebold, Audrey Niffenegger, Margaret Atwood, F. Scott Fitzgerald (the Great Gatsby), Douglas Kennedy, Jane Austen, Chitra Banerjee Divakaruni, Nick Hornby, Douglas Coupland, Marian Keyes och Maeve Binchy. Jennifer Lauck, Herman Melville, särskilt hans "Bartleby the Scrivener", John Steinbeck, Willa Cather... Glömmer förstås massor här med.


8. Vilken är din skämsförfattare (dvs en författare vars böcker du skäms lite för att du gillar)?
Efter att ha börjat försöka tota ihop en bok kan jag inte skämmas för någon som har lyckats bli utgiven. Det är en bedrift och det där "kan hon så kan jag" - det är B.S..... Men lite pinsamt känns det ibland med Maeve Binchy i bokhyllan, det känns som att jag är lite för ung för att ha hennes böcker... Men jag gillar stämningen i hennes romaner även om det blir lite tjatigt med de irländska byarna efter ett tag...

9. Vilken genre läser du helst?
Har lite svårt för fack sådär. Jag gillar bra böcker och vad som är bra varierar med mitt humör. Men mer skönlitteratur än facklitteratur, helt klart.

10. Vilken författare skulle du helst vilja träffa?
Just nu - Denise R. Hur går det med den där vinaren? ;)

11. Vem skulle du helst vilja skrev en blurb på din bok?
Ellen Key. Vilket ju inte går så jag kan nöja mig med Margaret Atwood. Eller varför inte Madonna? Äsch. Vem som helst bara jag får till en bok som någon vill ge ut. Jag är inte kinkig.

Jag måste göra något fel

Blondinbella (nej, jag tänker inte länka, hon har för många läsare redan) är på Extra Extra på TV3 och berättar att hon tjänar 15-20 000 i månaden på sin blogg. Tjena. Varför har inte jag en sådan inkomst på min blogg?

Jag har ju den lilla google-ad grejen och jag kan säga att sedan jag la upp den i typ januari så har det inte direkt klirrat dödsskönt i kassalådan...
Så Blondinbella, vad gör jag för fel?

Men bloglovers, om jag postar mitt kontonummer här så kan ni väl sätta in en summa som ni tycker passar, typ inlägg till självkostnadspris.
"Idag har Pernilla skrivit ett inlägg som verkar genomtänkt och hon har nog putsat bort några upprepningar och så, det kan väl vara värt en.... hmmm... tja, hundring kanske".
Eller
"nej, idag har hon fan bara babblat och knappt uppdaterat, hon kan glömma att jag pröjsar en spänn".

Drömmer

Drömmer mig bort lite. Jag och familjen på något av de här ställena. De har fattat läget.

Småbarnsföräldrar

Jag funderar ofta över hur det kommer sig att vi småbarnsföräldrar inte blir komplett galna. Att vi inte står på en bergskant och skriker ut vår frustration och överväger att hoppa av.

Vi får aldrig tänka en tanke klar, vi får aldrig prata när vi vill, inte heller med vem vi vill och definitivt inte hur länge vi vill. Att få gå på toaletten ifred är svårare för en småbarnsförälder än vad en bestigning av världens alla berg samtidigt skulle ha varit för Göran Kropp. Vi kan köra femtio mil och tvingas lyssna på samma låt hela vägen.

Vi får dessutom skäll från många håll, vi smittar hela samhället med konstiga virus, vi tar för mycket plats på gatorna med våra barnvagnar, vi kladdar ner för mycket på kaféerna (att vi betalar bra för vårt fika är det ingen som reflekterar över), vi låter för mycket på allmänna färdmedel, vi fuskar med vabben och männen tar för lite pappaledighet och för lite ansvar.

Dessutom får vi höra vilket helvete det är att jobba med oss, om vi ens är på jobbet så smiter vi så fort klockan börjar närma sig femton. Vågar vi någon gång klaga så ska vi vara tacksamma för att vi har barn, det är nämligen inte alla förunnat.

Jag imponeras över att de flesta av oss trots allt det här, och dessutom med konstant sömnbrist, lyckas sköta våra jobb hyfsat, ta hand om våra barn, våra hem och våra relationer.

Den som ställer upp som barnvakt åt småbarnsföräldrar bör få en plats i himlens VIP-rum reserverad direkt. Den som ställer upp som barnvakt åt småbarnsföräldrar gör en riktigt god gärning. Småbarnsföräldrar behöver få prata med varandra och de behöver få gå och lägga sig och veta att ingen kommer att störa dem inatt. De behöver få andas.

Idag såg jag en familj som inte klarar av det. Pappan stupfull. Mamman frånvarande. Barnen vind för våg. Häromveckan läste jag om en mamma i USA som hade lagt sin bebis i mikrovågsugnen och bränt ihjäl barnet. För en tid sedan såg jag en mamma skrika hysteriskt på sitt barn i ett köpcentrum och trots att barnet var ledset kunde hon inte förmå sig till att lämna sitt hysteriska tillstånd och ta hand om sin son.
Och så vidare.

Det finns de som inte klarar det. Hur hjälper vi dem?

Teletubbies heromix

Vi vilar mellan dagens aktiviteter just nu.

Lilla E tittar på Teletubbies.
Stora E spelar Charlotte Perellis Hero och bygger med lego.
Jag gör research på nätet. (Okej, jag slösurfar).
I samma rum.

Om man bortser från den uppenbara lätt stressande ljudkrocken så är det riktigt mysigt.

Leka restaurang

-Mamma, vi leker att det här är en restaurang och du är kocken och servitrisen.
-Ja, vilken bra idé!

Mamman svarar glatt men tänker inombords:

-Ja, vi leker att det här är en all inclusive anläggning och jag är kocken, servitrisen, hovmästaren, bartendern, städerskan, tvätteriet, receptionisten, piccolon, dörrvakten, leverantören av varorna ekonomi- och eventansvarige.

UgglaRheborgUlveson

Klagade ju lite över fredagsstatusen här hemma igår. Men vi hade fredagsmys inplanerat, barnen var hos de högt skattade, snart utarbetade barnvakterna och vi gick på Cirkus.

Vi var på genrepet till UgglaRheborgUlveson. Om de inte skriver om typ hela showen, kortar ner de olika numren och hittar en röd tråd så behöver man absolut inte gå och se dem. Jag tror att jag skrattade två gånger på 1,5 timmar. Trodde först att det var mig det var fel på, att jag var för trött. Men tyvärr inte. Några gick mitt i. (Tycker inte jag att man gör men men). Vi gick i pausen. Några saker var okej, några saker var roliga men det mesta var segt och bara trist. Men vad vet väl jag, det kanske blev skoj efter pausen.

Jag undrar ibland hur det går till när det blir sådär tråkigt. Finns det ingen längs vägen som säger "hallå, stopp ett tag, är det här verkligen roligt?" (Känner ibland att jag skulle behöva en sådan när jag skriver mina inlägg, så de inte blir såhär babbliga).

Vi hade i alla fall en trevlig kväll tillsammans med mat på lokal. Nu ska jag hämta mina barn medan maken drar runt på svensexa...

TGIF

Det känns verkligen så idag. TGIF! (Thank God it's Friday).

Jag är med i ett inofficiellt internetnätverk och en av medlemmarna brukar alltid posta ett TGIF-inlägg. Hittills har det inte kommit och jag tror att alla medlemmar väntar med spänning. (M, take a hint!)

Under tiden får jag försöka sprida lite fredagskänsla här!

I köket står frukostdisken kvar. I hallen står en tvättställning med torr tvätt. I vårt sovrum står en tvättställning med torr tvätt. I maskinen finns massor av tvätt som nog snart är torr. Om ni förstår vad jag menar. Huset är belamrat med leksaker och barnen har massor av energi som de använder till att sprida ut ännu fler. Kylen ekar rätt tom.

Så - rejält fredagsmys blir det här! Trevlig helg på er!

Busted

Jag kommer in i badrummet och Lilla E (som får vara hemma idag och återhämta sig) står och gnäller vid tvättmaskinen. Hör hur hon mumlar vovven, vovven, vovven. Kommer då på att hennes gosevovve tvättades inatt. Nu hade hon fått syn på hans ihopskrynklade nuna i tvättmaskinsfönstret... Jag introducerade idén att vovven hade badat och nu behövdes torkas. Hon köpte det.

Ekonomi enligt Pernilla

Vet inte om ni minns men för några veckor sedan skulle jag boka tågbiljetter Sthlm-Gbg. Satt och våndades och valde mellan intercity och X2000. Blev så glad när jag kom på att jag med studentrabatt skulle få hela 300 kronor billigare resa. Eller vad det var.

Tittade noga på SJ:s regler och läste ordentligt om att man måste ha giltigt studentkort med SJ:s logotype. Fint så. Det hade jag ju på mitt förra kort, det som går ut i mitten av september. Precis innan min resa.

Så. Registrerade mig på min skrivarkurs och betalade in 250 kronor i kåravgift. Fortfarande ligger jag ändå plus. Jag kan ju även få mer nytta av kortet, rabatt på museum, tidningar och allt vad det är.

I förrgår kom kortet. Och det saknar en SJ logotype.

Detta innebär att jag inte är berättigad till rabatt hos SJ. Jag läser för få poäng. Och tåbiljetten är ej ombokningsbar.

Har idag snabbt som attan registrerat mig på min andra kurs. Som jag hade bestämt att jag inte har tid med i höst. Ringde Studentkortet för att be dem fixa ett nytt kort. Men se det går inte. Jag måste få registreringsintyg från båda högskolorna och skicka in. Så nu ringde jag de två skolorna. Där ingen som har hand om detta arbetar just nu. Imorgon förmiddag finns de på plats för att hjälpa mig.

Så för att tjäna 300 kronor kommer jag att ha fått betala 250 + 250 + otaliga telefonsamtal.

Mycket bra jobbat. Känns ekonomiskt åt alla håll.

Svensk sjukvård

Igår kväll fick vi åka till barnakuten med Lilla E som hade svullnat upp i ansiktet på bara någon timme. Jag var ute med nya jobbet och mötte maken och lillan på akuten dit de åkte så fort farmor och farfar kommit hem till oss för att passa en sovande Stora E.

Svensk sjukvård rocks! Proffsig och trevlig personal tog snabbt emot oss. Trots glassmutor blev lillfröken sur på dem och när vi gick förbi sjuksköterskestationen sa hon högt till dem "DUMMA"... Medicin och undersökning var ej poppis. Hon är fortfarande svullen men det har lagt sig en aning. Jag tycker inte att de var dumma.

På kurs med Kurt

Näe, bättre än så får jag lov att säga att kurserna jag går är. Eller kurs och kurs, det är mest information om mitt nya jobb, om företaget och om hur det är att jobba där. Långa dagar, men mycket intressanta saker. Men under tiden är jag en dålig bloggare.

Har i dagarna påbörjat en skrivarkurs på distans men är inte helt nöjd med upplägget. Det är 7,5 poäng på en termin så det blir väl ungefär trekvartsfart men de har väldigt kort tid mellan uppgifterna. Det är klassikern, hur mycket man får jobba för olika poäng skiljer sig från kurs till kurs. Jag tycker att det är irriterande och det är inte direkt det som utlovats. Får se om jag orkar gå kvar eller om jag skippar.

Dags igen

Just another manic Monday.

Bilder från tomten

Bilder från tomten finns nu i min andra blogg.

Ensamstående ensamhet

Tilde de Paula skriver fint, men sorgligt, om ensamheten som ensamstående.

Det där är något jag har funderat på. Om min man och jag inte längre delade vardagen, vem skulle då förstå mig när jag pratade om det våra barn hade gjort? Det finns ingen som skulle kunna vara exakt lika intresserad som han alltid är. Folk skulle le lite artigt och inombords tycka att man var rätt jobbig som redovisade varenda ord som Lilla E lärt sig bemästra och hur engagerade skulle de vara i Stora E:s fascinerande tankegångar? Inte mycket.

Det var väl en av anledningarna till att Christina startade Tonårsbloggen, plötsligt fanns ingen som ville lyssna.

Varför dödar du min kompis?

Stora E sitter och leker med barbisar och jag sitter och pluggar (ny distanskurs). Jag sitter och hör när hon pratar:

"Varför dödar du min kompis, mamma?Nu får det vara nog!"
"Nu ska du vara sjörövare hela ditt liv, förstår du det?"
"Nu ska du sluta skärpa dig!"

Hmmm. Man kan ju undra om hon fortfarande är sur för att jag sa att vi inte får gå på kräftskiva med alla kompisarna eftersom hon har spytt idag.

Den roliga lördagen blev som förbytt

Idag skulle Stora E börja på bollskola med en kompis.
På kvällen skulle vi på kräftskiva med vår gamla hederliga mammagrupp (vi har fortfarande kontakt och flera av barnen går på samma dagis).

Bara det att nyss spydde Stora E upp hela frukosten över hela soffan. Vet inte om det är en engångsgrej eller om vi ligger i farozonen allihopa. Har nu bokat av både bollskola och kräftskiva.

Så här sitter vi nu. Vi kanske får hitta på någon slags utflykt. Kanske till något trevligt ställe i närheten?

Och så blev det fredag...

och helt plötsligt var det ingen organisation, mest kaos:

Refusering

Det här är för roligt. Och ger mig hopp. Till den dag då min bok är klar och refuseras...

Nytt mål uppnått

Nu äger vi en tomt. Eller, när vi har betalat handpenning, resten av beloppet och när det &%¤#" pantbrevet är dödat, då äger vi en tomt på riktigt. Än så länge har vi ett undertecknat köpekontrakt. Läs mer i husbyggarbloggen. Jag är inte helt nöjd. Men jag tog ändå chansen att få dricka lite bubblor.

Projektledning är inte en generationsfråga

Idag på kursen var det många intressanta föreläsningar och en handlade om arbetsmiljö och hälsa. På företaget jag numera är anställd på är det 30% kvinnor och således 70% män. (Inte illa räknat för en humanist som jag, eller hur!) Men de som är mest sjukskrivna är kvinnorna. Vi fick frågan "vad tror vi att detta beror på?"

Jag tänkte direkt på detta med kvinnors dubbelarbetande och den där projektledningshistorien som våra män inte orkar höra ett ord till om. Och mycket riktigt. Företagets kartläggning visade att detta var den vanligaste orsaken. Vi kvinnor räcker inte till, vi har för mycket.

Då räcker en kille i trettioårsåldern upp handen och menar att "i vår generation är det ju inte så".

Hmmmm. Tror ni att Fru Skrivarmamma satt tyst då? Ut kom en lång harang om vem som generellt har kollen hemma, vem som packar barnens saker, vem som vet när toalettpappret är slut och vem som har det övergripande ansvaret? Såklart gjorde jag även reklam för boken. Som jag faktiskt inte ens har läst än...

Inte bara jag reagerar. Belinda har också gjort det. De finns. Det kryllar av dem. När fan ska de fatta? Och när ska vi tjejer sluta vara Miss fix a lot?

Byggare Bob möblerar om

Idag kom senaste Residence i brevlådan. Medan barnen badade satt jag bredvid och läste en krönika av Jan Gradvall. Han är inne på samma linje som jag var för ett par dagar sedan.

Ur krönikan:
"Ta de snyggaste och mest rofyllda uppslagen ur detta nummer av Residence. Plocka sedan fram en leksakskatalog, klipp ut de mest färgstarka leksakerna och sprid sedan ut dem över uppslaget. Precis så ser det ut i svenska småbarnshem idag, fram till den vapenvila som inträder efter Bolibompa och pågår fram till gryningen. Även om Claesson Koivisto Rune stått för ritningen så ser det ut som om Byggare Bob varit byggledare."

I second that!

Kära bloggen

Just nu är det lite mycket i mitt liv. Jag går kurs på mitt nya jobb och sitter i föreläsningar nästan hela tiden.
Jag har inte helt fått ordning på mitt log-in men även om jag hade det så skulle jag inte kunna blogga där jag sitter. Idag fick jag min nya telefon. Jag tror att det går att blogga från den men jag är inte säker. Jag har dock inte fått något abonnemang än.

Så fort det är lite lugnare och jag har alla tekniska hjälpmedel jag behöver, då lovar jag att bry mig om dig igen. Jag gillar dig nästan lika mycket som mina barn och jag saknar att kunna titta på dig lite då och då under dagen. Men snart är jag tillbaka, då ska vi ha massor av mystid. Du och jag bloggen.

En fin present

Idag kom jag hem senare än beräknat. Maken hade haft en överjävlig dag p.g.a. av alla turer runt tomtköpet, han har haft ett möte med arkitekten och ett möte med byggaren tillsammans med mäklaren. Han försöker dessutom sköta sitt jobb. Och våra barn. Eftersom jag är på kurs med Kurt och avskärmad från verkligheten. Har inte fått tillgång till varken mobil eller log in för datoranvändande än. Inte för att jag har tid att använda något av det heller.

Maken har med griniga barn lyckats laga mat och någonstans efter det sjuhundraelfte samtalet som skrek efter hans tjänster samtidigt som barnen skrek så tröt hans tålamod. Hans företag är nu en mobiltelefon kort. Om man uttrycker det så.

I alla fall. Så kommer jag hem senare än beräknat. Och har fått en present. Den kom verkligen på rätt dag! Jättetack gulliga, fina Linda! Har minsann stått och tummat på den på Designtorget och tänkt att jag nog ska skaffa en sån där fin bok. TACK!!! Och tack för det gulliga kortet!

Arbetsförmedlingen

Här är ett jobb som jag skulle sökt om jag inte just hade börjat på stora IT-företaget. Och om jag hade haft adekvat bakgrund...

Patrik 1,5

Måste man gå och se! Mest för att min systers namn finns i eftertexterna men också för att filmen är superbra!

Jag och min bror vikarierade för syrran på galapremiären ikväll och frotterade oss lite med skådespelareliten. Eller så stod vi bara och tittade lite på dem när de minglade...

Filmen handlar om ett bögpar som ska adoptera ett barn. Det blir ett fel på ett kommatecken och Patrik ett och ett halvt, visar sig vara femton år. Ligist och homofob. Själva plotten är egentligen lite orealistisk men det gör ingenting, reaktionerna i filmen är mycket realistiska. En fin, rolig och allvarsam film. Måste ses!

Bjud in barnen i inredningen

Läser i senaste Mama ett reportage om en familj som bor i ett "ursnyggt tegelhus i sann 70-talsanda" Bla bla bla, de har gjort si, de har gjort så. Bla bla. Bla bla. Fint och trevligt, visst. Det som jag hakar upp mig på är följande citat:

"Låt barnens leksaker ta plats! Leksaker är fina och coola, de behöver inte städas undan hela tiden", säger Maria.

Hmmm. Jovars. Skitcoola där de ligger överallt och inte städas undan. Verkligen supercoola. Vet inte jag. Tror att jag och Maria har helt olika leksaker hemma. Eller bara olika uppfattning.

Här samsas de coola leksakerna i ett oorganiserat kaos över hela vardagsrumsgolvet. Notera särskilt hur väl de olika färgerna på smågrodorna blandas och ger en harmoni till rummet. Och bilen lite nochalant slängd upp och ner.

Nedan ett exempel på fina soffbordsdekorationer. Inredningsmagasin och värmande ljus är ute, satsa på coola leksaker istället:

Snart måndag!

Brukar gilla måndagar. När jag är mammaledig och lugnet lägger sig i huset på måndagförmiddagen. Alltså, när Lilla E var lite mindre och vi blev kvar hemma och såsade lite. Nu är det annat. Har lite lätt ångest inför morgondagen.

Vi är inne i racet. Imorgon ska jag på kurs på mitt nya jobb. Innan kursen ska jag lämna på dagis för sedan måste maken lämna + hämta de resterande sju kursdagarna. Nu börjar logistikproblemen och planeringen.

Vissa har problem att få till det. ;) Jag säger bara:

-Morgondagens kläder framplockade till både barn och mor.
-Väskor packade till både barn och mor.
-Varma skor inhandlades i fredags åt båda barnen. Inga åt mor för fyraåringen gick inte med på det.
-Varmare kläder togs fram ur klädkammaren och tvättades. I fredags. Lilla E får finna sig i att ärva utomordentligt bra P.O.P. kläder från very very last season. Har tröttnat på att pröjsa dyrt för saker som knappt används. Helt klart roligare att vara bebis nummer ett...
-Frukost finns i kylen.

Jag vet. Jag är äckligt förberedd och ordningssam. Ändå går "allt" åt fanders just nu.

För fem år sedan...

Jenny undrar vad vi gjorde för fem år sedan och vill ha bildbevis. En som läser hennes blogg var i London och partajade. Själv var jag på ett helt annat ställe i livet just då.

För fem år sedan var jag gravid med Stora E. Jag var i vecka 25 och hade nyligen slutat spy. Magen växte och jag laddade allt jag kunde för att bli mamma. Läste alla böcker, skrev en omfattande graviditetsdagbok åt "Gubban" som vi kallade magen. Jag var säker på att hon var en pojke och skulle heta Hugo. Maken var säker på att det var en tjej. Jag och mina gravida nätkompisar undersökte marknaden grundligt och bestämde gemensamt vilken vagn, bilstol och spjälsäng som var bäst.

Det pysslade jag med för fem år sedan. Och du?

Nya tag

Ni som är trogna bloggläsare vet att jag hade en uppsjö av mål att nå under våren 2008. Jag nådde de flesta men två irriterande mål finns kvar.

1) Köpa tomt. Denna punkt var ju nästan helt i hamn men nu är det ju mycket tveksamt hur det blir. Mer info under veckan.

2) Gå ner fem kilo. De sitter envist fast. Jag har gjort hårda ansträngningar, gett upp. Gått upp det jag gått ner. Hårda ansträngningar. Gett upp. Gått upp. Jag har gått ner två av de där fem kilona hur många gånger som helst - det känns ju lite onödigt.

Men nu. De måste bort! I oktober börjar jag på mitt nya jobb och då krävs en ny garderob. Jag tänker INTE köpa fina kläder i en storlek för mycket. Nix! Så nu måste degmagen bort.

För att sätta press på mig tänker jag redovisa mina resultat här i bloggen. Jag är inte lika modig som Belinda som faktiskt skriver ut både vikt och midjemått. Hon är grym! Nä. Jag gör fegversionen och talar bara om upp- eller nedgång. För det vore ju hemskt om någon fick veta vad jag väger. Verkligen jättehemskt.

Åtgärder:
Inga fler kvällsmackor. Inte hur hungrig jag än är. Banan går lika bra. Kan man ju inbilla sig. Men det får vara nog.

Jag gör liksom Belinda slut med naturgodiset. Jag är trött på att vara naturgodisets slav klockan 15:00 dagligen. Det får vara bra nu. Jag ska inte längre gå på deras slogan "bättre än godis". Jag borde inte gå på den, jag är språklärare. Men jag låter mig luras ändå.

Och så är det ju colan... Det är ju light så det är inga kalorier MEN jag har av erfarenhet märkt att man blir mer hungrig, och mer sugen på onyttigt, av cola. Dessutom är det skrattretande hur noga jag är med ekologisk mat och inga äckliga tillsatser, när jag lätt häller i mig cola flera gånger om dagen. Eh - exakt VAD finns det som är naturligt och bra för kroppen i en cola?

Så ska jag komma igång ordentligt med träningen igen. Det har legat lite i träda undera sommaren. I våras var jag ju på Friskis 3-4 gånger i veckan, plus alla barnvagnspromenader.

Sådär ja. En liten nätt lista på åtgärder. Åtgärdsprogram upprättat. Nu ska vi bara se till att det efterföljs. Jag skulle behöva en Blossom. Skulle aldrig fixa en Anna Skipper men en Blossom verkar bra. Och en privat kock.

Tungt gung

Det känns lite tungt just nu.
Men det här livar upp lite. I några sekunder.

Härlig start på dagen

I sängen, väldigt tidigt imorse:
-Mamma. Ingen annan har en så söt mamma som jag.

Vadå spydde jag i 21 veckor när jag väntade henne? Höll hon mig vaken flera timmar varje natt i tre år? Har hon ett jäkla temperament? Har hon diktatortendenser? Det vet jag ingenting om. Jag vet bara att hon är en av de klokaste och smartaste personerna jag känner. Och idag ska vi umgås hela dagen, Stora E och jag!

You're a superstar - yes that's what you are

Hur gör man för att få vara med i den här?! Moviesyrran, kan du fixa in mig? Kan du fixa in dig? Kan du skaffa det där jobbet?! Åt oss?

Tell me you love me

Efter att ha läst avtalen inför imorgon dog vi i soffan framför Tell me you love me, ny serie på ettan.

Tror den har potential. Första avsnitten är alltid svåra, man ska introduceras för alla medverkande och man ska hänga med. De borde ha haft ett dubbelavsnitt.

Läste i DN imorse att de har upprörts i U.S.A. av alla lättklädda scener. Jag är inte förvånad. U.S.A. är så lättupprört. Men jag förstår dem lite i det här fallet, jag var lite generad ibland och var nöjd med att gardinerna ut mot gatan var fördragna. Intressant med de avklädda scenerna var att de verkligen var avklädda och intima. Och det var inte bara damerna som fick visa upp sig, nä - för ovanlighetens skull fick man även se nakna män.

Som en till mig närstående person uttryckte det via sms under programmet:
"Kul att man fick se en pung!"

KAOS

Nu börjar det bli allvar. Under tiden är det kaos hemma.
Riktigt såhär presenterades inte vårt hem på hemnet häromveckan...

Välkommen till ett hus som erbjuder en matplats där barnen kan kladda ordentligt.
Det tåliga klinkergolvet har inget emot fläckar från både frukost och middag.
Det finns gott om plats för ett bord där man gärna trängs med både leksaker,
viktiga papper och övrigt bråte:

Avsaknaden av tvättstuga i fastigheten märks knappt
då det ändå finns goda torkmöjligheter:

Som sagt, goda torkmöjligheter:

Den gedigna badrumsbänken av ek erbjuder bra förvaring. T.ex. morgonens tekopp, superlim och ett och annat smycke.

Vad tror ni, kan mäklare vara en alternativ karriär för mig? Om nya jobbet inte funkar alltså.

Skrämselpropaganda

Igår på väg ut från ICA mötte vi en man med amputerat ben. Han körde med kryckor, ej rullstol. Stora E gjorde stora ögon och frågade såklart om det hela.

Jag: Han har förlorat sitt ben.
Stora E: Varför då?
Jag: Ibland blir benet jättesjukt och då måste man ta bort det. Min farfar hade bara ett ben.
Stora E: Varför blev hans ben jättesjuk?
Jag: Min farfar rökte jättemånga cigarrer och då blev hans ben sjukt.
Stora E: (ledset) Jag vill inte bara ha ett ben!
Jag: Om du inte röker så får du inte det. (Eh...)
Stora E: (fundersamt) Kim röker. Du måste säga till Kim att hon inte får röka för hon inte ska ha ett ben. Du måste säga det mamma!

(Kim = min amerikanska kompis som bor i Korea och var här i våras och helt riktigt röker som en borstbindare).

Synopsis

Idag berättar Denise hur man skriver en synopsis. Kanske var det inte bara jag som ville veta.

Isn't it ironic

Jag för tre dagar sedan i samtal med annan mamma om barnens toalettbestyr nattetid:
-Det var jättelänge sedan det hände med Stora E, vet inte ens när det var.

Inatt klockan 05:13:
-Mamma! Pappa! Jag har kissat i sängen!

En dag på Skansen

Hur man lyckas få fyraåringen att acceptera Skansen istället för att höra sin idol Amy Diamond på Gröna Lund:

Ett näringsriktigt mellanmål intogs under lugna och stillsamma former. (Det fanns inga getingar och 1,5-åringen hade inte alls problem att sitta still):

-Mamma de slåss!
-Nej, de leker bara.
-Nej mamma, de slåss.


Systrarna E:

Min häst

Igår hade vi möhippa för en vän. En av aktiviteterna var turridning på islandshästar. Jag var med och planerade hela dagen, jag var med och ringde runt till turridningsställen och jag var helt med på noterna. Islandshästar är ju små, hur svårt kan det vara? Glatt fyllde jag i "ingen ridvana" eftersom sist jag red var jag runt 7 år och blev avkastad av ponnyn jag red.

Detta verkar ha satt sina spår.

Vi fick en väldigt kort instruktion om hur vi skulle ta ut hästarna ur deras.....????..... boxar ????? Vad heter det?! Man skulle helt sonika gå in där, ta ut hästen och hålla höger hand under hakan och vänster hand i ????? Vad heter det???? Tömmarna? Sedan skulle man bara leda ut hästen.

Tjena. Först hittade jag inte min häst som skulle heta Rosen.
Sedan fick jag en chock.
Islandshästar är inte små. De är stora. Jättestora.
Det var alltså meningen att jag skulle leda ut denna bjässe som stirrade på mig och såg lite sur ut. Jag såg genast hur hästen skulle bli galen, sparka bakut och löpa amok i stallet, med mig på släp efter.

En ridvan tjej i möhippegänget hjälpte mig och så fick vi ut hästen. Vi skulle stå på gården i ett led för vidare instruktioner. Jag stod där och höll bäst jag kunde.

Jag började då ana att Rosen och Lilla E har vissa likheter. De gör på sitt eget sätt. Inte på mitt sätt.

Rosen stod inte still. Alla andras hästar stod fint men inte hon. Hon skulle ner och böka på marken och inte visste jag vad jag skulle göra. Sedan skulle hon backa hela tiden. När de andra stod kvar så stod vi helt plötsligt två meter bakom. Jag kände att jag inte alls hade kontroll. Lilla E kan man ju alltid lyfta upp, hon väger ju bara 11 kilo. Men Rosen, njae. Henne visste jag inte riktigt hur jag skulle hantera. Jag försökte mig på ett trevligt "stå still" men det gav absolut ingen effekt.

Rosen och jag, bakom alla andra... Ser ni vilka bjässar hästarna är?

Efter en evighet kom ridskoletjejen för att visa oss hur vi skulle sitta upp. Vid det här laget hade jag redan börjat ångra mig. Ville nästan be dem att ta in Rosen igen, jag kunde göra sällskap med barnvakterna (möhippan innehöll två småherrar på 2 månader vardera) och skippa det hela.

Så fick vi sitta upp. Och gissa om Rosen ville stå still?. Nä. Jag fick veta att hon testar mig. Nähä? Det hade jag ingen aaaaaaaaaaaning om. Småbarnsmamma + lärare på högstadiet, jag kan ALLT om testning. Däremot vet jag inte hur man hanterar när en islandshäst testar en.

Till slut fick jag grepp om hur jag skulle dra och släppa tömmarna för att få önskvärd effekt. Det fungerade en gång av sju försök där i början. Rosen backade och backade. Dessutom stod vi till slut med ansiktena åt motsatt håll jämfört med de andra.

Väldigt få instruktioner senare skumpade vi iväg. Hästarna gick på och det vara bara att sitta med. Ibland ville de äta men jag lyckades lära mig hur man skulle avstyra detta. Det kändes bra, Rosen och jag hade det soft. Det skumpade på och där satt jag och stirrade in i hästen framförs rumpa. (Rosen har inte gått kursen i avstånd i trafiken).

Så långt allt väl. Tills ledaren tyckte att vi skulle tölta. Korta instruktioner och så iväg. Bara det att Rosen inte töltade, hon travade. Jag hade noll kontroll och hon kastade med huvudet åt olika håll. För att jag drog åt olika håll. Jag förstår Rosen, hon hade ingen bra ledare. Jag fick be om hjälp och ledaren fick stanna alla. Jag hade inte heller någon bra ledare. Hon var kort med instruktionerna och trots att jag var väldigt tydlig med att jag tyckte att det här var läskigt, att jag inte hade kontroll över situationen osv så ville hon att vi skulle fortsätta. Tills hon märkte att det inte gick. Då delade hon äntligen upp gruppen!

Fyra av oss valde att rida med den manliga ledaren som red i långsam takt. De andra red med den kvinnliga och fick sätta lite fart. Alla nöjda. Vi skumpade på skogen och det var trevligt. Just som jag började tänka att jag och Rosen nog var polare ändå så skrek hon till och hoppade med bakdelen. Jag blev livrädd och såg återigen hur hon skulle löpa amok och ha mig på släp efter.
Så skedde inte. Hon hade nog bara trampat på en sten.

Vi skumpade hemåt i sakta mak och jag började känna lycka över att ha överlevt. Jag började känna att kanske var det okej att rida ändå. Jag började känna mig som en tönt som inte vågade lite fart tidigare. Jag började känna att nu på hemvägen om det blir snabbare tempo, då ska jag. Jag började känna att jag gillade Rosen.
Då trampade hon på något som gjorde ont. Igen. Och hoppade till. Igen. Tjejen bakom skrek till eftersom hennes häst (de trycker upp sig i varandras bakdelar så avståndet är minimalt) fick väja och också hoppa till lite. Magin var borta.

Resten av hemvägen var bara läskig. Sedan skulle jag återigen stå och hålla Rosen. Som inte ville stå still. Till slut var jag så nervös och svettig att en väldigt snäll möhippedeltagare förbarmade sig och tog Rosen. Puh!

Och för övrigt är hästägare precis som hundägare. "Å han är så snäll så snäll, inte kan du väl vara rädd för honom!"

Nu kommer familjen hem (jag har sovit själv hemma yippiee) och vi ska åka till det här. Mäklaren ska stå hemma hos oss och mota bort alla som hade tänkt att buda på vårt hus. Vi vill inte veta.

Dumma

Lilla E säger "dumma" om allt som inte fungerar som hon vill. Jag är benägen att hålla med.

Glad i hågen går jag in på www.sj.se för att boka resa till bokmässan i Göteborg, sent i september. Så långt allt väl. Det visar sig att alla X2000 avgångar är dyrare än vad jag tycker att de ska vara.
Dumma.

Jag börjar titta på intercitytågen som har mycket bättre priser. Men som maken uttrycker det "det är som att åka pendeltåg i fem timmar".
Dumma.

Jag är inte sugen på intercitytåg. Maken tycker att jag ska boka med X2000, han tycker inte att vi är sååå fattiga. Jag känner mig snål och tycker att det låter dyrt, det kostar lika mycket som om jag och maken tog Ryan skrutt Air till Barcelona. (Ja, jag har just kollat och nosat lite ditåt).

Men jag vill åka. Och jag vill inte åka intercity, oavsett hur många egna timmar det betyder, med goda böcker eller eget skrivande. Jag vill åka X2000.

Så bestämmer jag mig för att boka X2000. Men innan jag har klickat klart gör jag ett överslag i huvudet. Det blir billigare för mig att åka bil. Själv. Till Göteborg och hem.
Dumma. Verkligen dumma.

Jag har ändå inte lust att köra hela vägen så jag klickar fram till totalsumman och till steget innan betalning. Då får jag upp val. Om jag vill ha ombokningsbar resa så kostar det 204 kronor till. Och om jag vill kunna avboka och få pengarna tillbaka så kostar det 535 kronor till. Eller så. Inte visste jag att SJ inte bara hade anammat Ryan Airs priser, de har även anammat deras tillägg. Vill du ha med dig en väska - betala 87 kronor till. Vill du ha med dig en vän, betala en krona.
Dumma.

Så nu sitter jag här. Och stirrar på skärmen. Och blir ideligen utloggad från sj.se för att jag inte kan bestämma mig. Kanske ska jag för en gångs skull gambla lite. Har hört att de auktionerar ut biljetter på tradera. Kanske kan jag få högst lägsta bud.
Inte så dumma.

Tre hemligheter

Eller, tre saker inte så många vet. Om mig.

1) Jag vet inte i vilken tunna man ska lägga vad när man återvinner saker. T.ex. får papperspåsarna alltid följa med hem för jag vet inte var de ska läggas. Om jag säger att min make vet exakt så förstår ni hur många gånger jag återvinner, jämfört med hur många gånger han gör det.

2) Jag vet inte hur man äter sushi. Jag kan inte äta med pinnar. Har försökt lära mig men det går inte. Dessutom går det ju aldrig att bita av de där sjögräsrullarna och en hel får inte plats i min lilla mun. Kniv och gaffel känns helt befängt och fingrarna känns inte helt okej.

3) Jag börjar misstänka att jag är arbetsskygg. Kan man inte få jobba som professional blogger eller så?

Nu utmanar jag Millimu, Frida , Linda och alla som känner sig (ut)manade.

Det pågår något märkligt

Jag är hemma.
Det är tyst.
Det är inget som pågår i något annat rum.
Det är ingen som drar i mitt ben när jag sitter här vid datorn.
Det är heller ingen som drar någon i håret.
Ingen skriker.
Ingen säger mamma, mamma, mamma, mamma, mamma.
Det är jag och tystnaden. Mycket märkligt.

Jag, tystnaden och min långa "att fixa lista".

Betala dagisavgift som jag hade glömt eftersom kommunen skickade ut två fakturor på en månad. Trodde jag hade betalat då jag hade betalat en.
Maila lite olika saker och frågor om byggplanerna.
Inhandla saker till en stor aktivitet imorgon.
Inhandla vin till ikväll, eller hur ska vi ha vin ikväll käre make?
Ringa LR (lärarnas riksförbund) och undersöka om jag nu ska byta fackförbund (a-kassa) etc.
Ringa banken om våra bolån och byggkreditiv.
Hjälpa pappa med farmors lägenhet.
Hitta någon lunch.
Hämta barn.

Om jag inte hade haft min långa "att fixa lista" så hade det varit ultimat. Nu väljer jag dock att se på det hela positivt ändå och inser att jag kan ringa alla samtal UTAN att bli avbruten. Bara en sådan sak.

Dagisinskolning är underbart!

Blocket - lika bra som familjeterapi

Man har ju hört att semestertider tar kål på folks förhållanden. Det är nog inte den enda fallgropen för äkta makar. Det där med renoveringar och ommöbleringar ska man inte underskatta. Den här mannen har tröttnat, kan man säga.

Det blev ingen skrivro idag. Det blev jympa, panikshopping av lunch, ikastning av mat, snabbdusch och iväg till dagis. Sedan hade vi leksällskap hemma på eftermiddagen. Och husplanering på kvällen.

Oj vad livet är jobbigt

Jag skolar in Lilla E på dagis. Jag har kommit loss två dagar från jobbet och då har jag avlöst maken som redan har skolat in henne i en vecka. Efter ett utdraget utbrott från Stora E kom jag med Lilla E 20 minuter försent till hennes avdelning. Efter ungefär 10 minuter skickade de hem mig. Jag ska återvända 13:30. Det här med dagisinskolning är ju jättejobbigt. Käre make. Jag förstår inte varför du klagar så. Det är ju inte ett dugg jobbigt.

Todeloo. Nu drar jag till Friskis & Svettis på lunchpass. (Frågade dagis om lov och jag fick).

And the winner is...

Japp! Helena hade rätt! Huset är sålt. Läs mer i min husbyggarblogg.

Nu ska jag lägga mig i soffan och kontemplera lite över veckans händelser. Det känns inte som tre dagar, mer som tre veckor. Living la vida loca...

Imorgon kan det hända att skrivarmamman har lite skrivro. För första gången på ett långt tag.

Funderingar

Ibland ger livet en lite saker att fundera över.
Ibland måste man lita på sig själv.
Ibland måste man känna efter hur man verkligen vill ha det.
Ibland måste man ta snabba beslut och känna sig bekväm med dem.

Idag har vi förhoppningsvis gjort en sak rätt.
Förhoppningsvis.

Kan inte utveckla mer än så just precis nu. Men jag lovar att göra det snart.

Slåssungen får sitt straff

Lilla E är riktigt våldsam just nu. Hon slåss, bits och nyps. Och så fort hon får en chans drar hon storasyster i håret. Storasyster slår inte tillbaka, hon skriker högt när hon blir misshandlad men ger ej tillbaka.

Efter middagen satt hon och ritade en teckning.
-Jag ska göra en ful teckning.
-Varför ska du göra en ful teckning?
-Jag ska göra en ful teckning åt Lilla E för hon bara slår mig hela tiden.

Hon ritar klottrigt och snabbt och säger sedan till Lilla E:

-Varsågod lilla...
-Mamma, får man säga slåssunge?
-Ja det får man.
-Varsågod lilla slåssunge.

Vilket straff.

Hur man märker

att vi är lite väl fixerade vid vår städning just nu...

När vi sitter kvar och äter middag har Stora E redan lämnat bordet. Hon är borta en stund och kommer tillbaks och säger:

-Jag vill göra er glada så jag tvättade spegeln.

Spegeln som både jag och maken har putsat idag. Har hon "tvättat". Med vatten. Och handduk. Som har droppat lite överallt. Och gjort fula vattenmärken på spegeln.

Men ändå. Hon är fin. Fast vi var inte superglada just precis då. Fast vi låtsades glada som goda föräldrar bör.

Städpaus

Jag hoppas att jag snart blir en lite bättre bloggare igen. Det här med att jobba och göra i ordning huset inför visning är en rätt tuff nöt. Särskilt som vi tydligen ska visa huset för några redan imorgon trots att det inte är datum för visning. Pust.

Jag återkommer förhoppningsvis imorgon med nya krafter. Eller i alla fall med god vilja.

Kladdkaka is the shit

Idag skulle vi ha trevligt fikabesök och jag och Stora E utnyttjade Lilla E:s tupplur till att baka. Det blev kladdkaka. Väl rörd av Stora E.


Gästerna kom och vi fikade mumsig kladdkaka med vaniljglass. De hade många tips inför vårt stundande husbygge, de bygger med den husleverantör vi förmodligen väljer.

När de gick hem var det en kort stund tills mitt friskispass. Jag insåg att jag skulle jympa med kladdkaka som grund. Mycket smart. Försent för annat mellis bytte jag om och drog till träningen.

Så började passet. Jag kände mig stark. Jag hade flås. Jag svettades men blev inte riktigt trött. Jag hoppade lite högre än vanligt och gjorde djupare armhävningar än någonsin. Jag skrålade med i alla spanska låtar (tre). När nedvarvningen började undrade jag vad ledaren höll på med, var tvungen att kolla klockan för att inse att passet var på väg att ta slut. Jag hade mer att ge.

Nästa pass grundar jag också med kladdkaka, det verkar vara en bra dopningsmetod.

En morgontrött mammas bekännelser

Stora E vaknade inte riktigt lika tidigt som vanligt idag. Nej, idag väntade hon till 06:23. Då ville hon bygga med Lego. Jag gjorde en snabbförhandling som föll ut precis som jag ville. Mitt argument var TV-tittande... Jag är en dålig dålig mamma. Jag ger mitt barn valet att se på TV när hon vill vara kreativ och bygga med Lego.

Så slog jag på TV:n. Det visar sig att Barnkanalen verkligen inte förstår föräldrars behov. De börjar sända klockan 07. Kom igen. 07? Det är ju sovmorgon i en barnfamilj! Tack och lov finns det andra kanaler som förstår trötta föräldrars behov. Dock var det någon där som också var trött idag, de sände Dora på norska. Stora E kom och sa att de har bytt röst på Dora och hon pratar bara "som engelska" hela tiden...

Brist

av Anna Schulze är nu utläst. Det är en novellsamling och det var väldigt behändigt med noveller. Jag orkade ungefär en halv per kväll. Perfekt.

Anna var min skrivarkurslärare i våras och det rådde verkligen inga tvivel om att hon kunde sina saker. Hon var ärlig, ibland på gränsen till brutal. Men på ett bra sätt. Konstruktiv. Jag ville inte läsa hennes bok då, jag var rädd för att jag inte skulle gilla hur hon skrev och hur skulle jag då kunna ta kritik från henne. Jag var också rädd att jag skulle gilla det och då bara bli imponerad och inte kunna ta till mig undervisningen av den anledningen.

Brist är en novellsamling om människor som befinner sig i någon slags brytpunkt i sina liv. Det är inga triviala ämnen som avhandlas. Alla novellerna berör och stannar kvar. Ibland på ett bra sätt. Ibland stannar det kvar mindre bra saker. En novell var fruktansvärd och slutet var äckligt. Jag höll på att spy. På riktigt, mådde otroligt illa. (Sista novellen ifall du är känslig och planerar att läsa boken).

Kan verkligen rekommendera Anna Schulzes bok BRIST. Jag kan också varmt rekommendera henne som skrivarkurslärare.

Tre lektioner i kärlek

Stora E: -Man kan gifta sig med en tjej.
Jag: -Ja.
Stora E: -Man kan gifta sig med en kille.
Jag: -Ja.
Stora E: -Men inte med 35, det får man inte!

Trött skrivarmamma

Önskar att det idag kändes lite mer såhär.
Istället känns det mer såhär. De irriterande disneyfigurerna passar väldigt bra in.

Lilla E vaknade när vi skulle lägga oss igår. Sedan var hon vaken till 04. Då sov vi gott. Klockan 06 vaknade Stora E. Byggde lego i vardagsrummet. Ni vet hur det låter när man letar efter legobitar i en låda... Klockan 7 ringde klockan för jag skulle upp och köra fem mil till en konferens med jobbet. På eftermiddagen hem igen.

Nu blir det tidig nattning och imorgon ska det kännas såhär.

Mycket

Det är lite mycket nu.

Jobba. I ett väntrum.
Sälja hus.
Planera bygge.

Pust. En eremitstuga låter lite lockande för tillfället.

När lugnet lägger sig

Först somnar de aldrig. Man springer fram och tillbaka i värsta Alfonspappastyle. Man börjar bli irriterad. Man har ju annat att göra. Som att blogga. Eller kanske vika tvätt.

Till slut är det tyst. Man märker det inte först. Efter en stund inser man att det var ett tag sedan det ropades. Man väntar lite till. Man lämnar en liten säkerhetsmarginal. Sedan går man in och tittar.

Där ligger de. En ligger så pyjamasen har åkt upp och man ser en liten knubbig mage. En liten knubbig mage som nästa dag ska börja på dagis.

Den andra har murat in sig bland en massa gosedjur. Precis innan hon somnade blev hon arg på gosedjuren för hon själv inte fick plats. Men nu ligger de där. Och samsas.

Båda sover. De andas lugnt.

Och där står man och tittar. Och tänker.

Vilken tur jag hade. Jag fick de finaste barnen i hela världen.

Man har redan glömt hur man just sprang irriterat fram och tillbaka.

Verifieringsuppror!

Hörni, fellow bloggers. Varför har ni ordverifiering inlagt i era kommentarsfält? Inte sjutton drunknar ni väl i masskommentarer från spamrobotar? Jag trodde inte det. Jag har inte ordverifiering och jag har hittills inte fått någon som helst masskommentering. (Eget mycket funktionellt ord).

Så fort jag går in och kommenterar i någon av alla bloggar jag läser så måste jag verifiera med en lustig kod. Ofta lång. Och snirkligt skriven så att det ibland blir fel. Och då måste jag göra om. Sist var koden "ygfsuagv" Jag vet inte om det bara är jag som får roliga ordassociationer till de bokstäverna. Förmodligen.

Blogger nöjer sig inte med detta. Nä. Nästan varje gång måste jag även logga in med användarnamn och lösen. Och smarta jag la upp ett långt, very secure lösenord när jag startade den här bloggen. Det är skitjobbigt för mig varje gång jag ska kommentera hos er andra eller hos mig själv för den delen. Men det gör jag ändå, för jag måste alltid få fram vad jag vill ha sagt.

Tänk vad mycket tid som går åt i världen när folk ska hålla på med ordverifiering stup i kvarten. Tänk!

Så. Nu vill jag att ni går in och ändrar i era inställningar för kommentarer! Tack.

Mammor och pappor utifrån

Så har jag börjat jobba då. Svängde under en rast mellan alla möten förbi en ICA-butik för att handla en eftermiddagskick. Nu snackar vi tunga droger. Cola-light. Det måste klassas som tung drog, så svårt som det är att sluta.

Utanför ICA mitt på dagen en vardag. Bara mammor och pappor med barn i barn/kundvagnar så långt man ser. Och vad man mer ser är hur de gullar. Mammorna och papporna liksom glömmer bort sig. De är inga coola vuxna, de är helt uppslukade av sina barn. En mamma tar kort på sin son som suger på nappen i kundvagnen. Jag tänker ”herregud, ta kort på sitt barn på ICA, varfördå?”. Tycker att hon är extremt töntig.

Denna tanke kommer på min andra jobbdag. Andra. Efter 20 månader av ett exakt likadant beteende. Jag verkar ha glömt att jag under en kort skogsutflykt i måndags tog 63 bilder. På mina barn. Ätandes. Sittandes. Gåendes. Ståendes. På deras kladdiga munnar. På deras nakna fötter. Eller att jag för några veckor sedan tog kort med mobilen när barnen åkte i bilen utanför ICA. Och skickade till deras far. Och fick hejda mig innan jag hade skickat till fler. För mina barn är ju såååå söta. I alla situationer.

Såg också en pappa som med stolthet tittade på sin dotter som ville stå i kundvagnen. Han pratade med ngn bekant han hade stött på i affären och sa ”hon vill baara stå”. Sa han med lite sådär ”ja ja, vad ska man göra ton”. Och tittade på henne som om hon var guds underverk. Jag tyckte att han var lite söt men ändå rätt löjlig. Även då glömde jag alla de tillfällen då jag har använt exakt samma tonfall och berättat helt överflödiga saker för folk som ändå inte brydde sig. Bara för att mina barns aktiviteter såklart måste intressera alla. Trodde jag.

Och nu går jag här. I vuxenlivet. Och har åsikter.

Chatta med Denise

Man kan ställa frågor redan nu. Till Denise. Fast jag vet inte vad jag ska fråga, fröken frågvis är tömd. ;)

Chatten startar 13:30.

Gå i kloster!

Denise har sått ett frö. En skrivarhelg eller liknande ska bli av. Snart. Mellan kräftskivor, husvisningar, bröllop och andra aktiviteter som redan har börjat fylla almanackan. Men det ska bli av.

Så läste jag senaste Tara. (Jag fuskar, jag är alldeles för liten för den tidningen). De skriver om ett Birgittakloster i Neapel. Eremitstugor med dusch och privat trädgård. Hur bra låter inte det! Dit ska jag när jag ska göra det sista på min bok. Så det så!

Förresten kan du chatta med Denise på DN.se imorgon 13:30-14:30. Inte jag då. Jag jobbar ju.

Sms till maken

idag från jobbet:

"Hur mår min blogg?"

Man kan tycka att jag kanske skulle ha hört efter hur han eller barnen mådde. Men jag visste ju att de hade det bra. Både maken och de små galningarna. Men bloggen, den bara svävade i cyberspace utan mig hela dagen, det måste ha känts ensamt.

Mot nya mål

För 20 månader sedan hade vi en evighet framför oss du och jag. Nu har evigheten helt plötsligt, utan att jag var beredd, tagit slut.

På 20 månader har du utvecklats från ett litet ätande orörligt paket till en ätande liten galning. Du hoppar, springer, busar och klättrar. Och diskar. Och river upp bäddade sängar. Slår på datorernas tangenter. Ritar på möbler. Slåss. Bits. Pussas. Gosar. Och pratar.
Allt med en riktigt busig glimt i ögat. Du vet så väl vad du inte får göra, men gör det ändå.
Det kan inte gå annat än bra för dig i livet.

Du är helt enkelt för fin för att lämnas bort. Men nu måste jag. På torsdag åker du in i systemet och kommer inte ut förrän om en sisådär 17 år... Jag är ialla fall glad över att jag har haft förmånen att få tillbringa varje dag med dig och din syster. Och fått betalt för det dessutom. För att Sverige är världens bästa land för mammor och pappor.

Bilden ovan togs idag, på familjeutflykt till skogen på förmiddagen.
Det var sol och varm choklad och cykel.
Det var härligt.

Imorgon samma tid sitter jag i möte. Och sedan i ett möte till. Och sedan i ytterligare ett möte. Jag kommer att sakna dig Lilla E! (Och Stora E också såklart, men du vill ju ändå bara vara på daaaaaaaaagis).

Jag hjärtar mina tjejor. Massor.

Sommarlov

Inte allt har känts bra med att jag ska byta jobb. Jag har känt att det är riktigt dumt att jag blir av med alla lov. Inte för min skull, jag är helst ledig när ingen annan är ledig. Det är inte skitkul att behöva göra allt under högsäsong. Jag skulle gärna välja semester. Det får man inte som lärare - hur många veckors semester vi än har. Som vi jobbar in, vill jag tillägga. Det är inte solklart för övriga befolkningen nämligen.

Jag hör hur folk utan sommarlov vrider och vänder på veckor, använder föräldraledighet och låter farmödrar och mormödrar få rycka in. För att ge barnen ett långt sommarlov. För att det förväntas av samhället. Samhället som inte ger mer än fem veckors semester åt vuxna men 14 veckor per år åt barnen.

Därför känns det betryggande när Stora E såhär i slutet av sommarlovet utbrister:
-Det är tråkigt med sommarlov. Jag vill inte ha sommarlov längre.

Och när jag idag informerade henne om att det är dagisstart imorgon:
-Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!!!! Pappa!!!! Det är dagis imorgon! Jaaaaaaaaaaaaaaaa!

Sådär ja. Inte behöver jag trixa nästa sommar. Jag jobbar på. Utan sommarlov.

Saker jag är trött på

Tvätta.
Hänga tvätt.
Vika tvätt.
Plocka bort tvätt.

Städa.
Plocka bort samma saker tretusen gånger.
Att inte hinna städa klart.
Att tre sekunder efter avslutat moment, se det raseras.

Tänka ut mat.
Handla mat.
Laga mat.
Äta under stress och tråkiga tillrop.
Sanera efter måltidsstunden.

Optimisten i mig hoppas att dessa sysslor kommer att minska när jag börjar jobba på tisdag 08:15.
Realisten i mig vet att de inte försvinner, endast matdelen kommer att ändras en aning.
Pessimisten i mig är säker på att det bara kommer att kännas värre. Mycket värre.

För när jag börjar jobba kommer jag inte hinna se mina sötnosar nästan någonting. Alla sysslor kommer att kvarstå. Plus jobbet.

Yippiee vad jag är glad att jag inte är miljonär och har ett jobb att gå till. Jätteglad. Verkligen.

Favoriter

Min absoluta favoritdel i Dagens Nyheter är DN Söndag.
Min favoritavdelning i den är "En dag med" som är ett reportage om en person under en dag. Jag läser alltid just det reportaget. Idag handlade det om en av mina favoritförfattare + favoritbloggare. Dock fick inte DN alla rätt....

It's a date

Sugen på en blind date? Det här är superkul.

Frukost anyone?

Lilla E äter frukost och har tagit efter de där 90-tals kockarna eller vilka det nu var som byggde på höjden...

Nu drar vi på utflykt. Efter koll med smhi ändrades utomhusplanerna till inomhus...

080808

080808
och det är fest i stan.

Jag insåg just att vi måste åka till Globen. Vi har missat gratisfrukosten men vi sticker dit och kollar in karaoken för barnfamiljer och guidad tur. Stora E tjatar alltid om att hon vill gå in i Globen.

Hemma igen

Jo. Så har man åkt båt då.

Vi inledde kvällen med att över en flaska Onyx Darling Pinotage i vinbaren planera vårt pågående barnboksprojekt. Jag och min syster är två väldigt olika individer. När vi jämförde våra anteckningar blev det mer än tydligt:

(Gissa vem som är jag och vem som är min syster... Och gissa vem som har rollen som illustratör och vem som hellre rör sig i ordens värld...)

När vi var klara med arbetet så skulle vi äta. Buffé, bokat bord och allt.

Och sedan ville vi sitta ner, titta på havet och kanske ta en drink. Vi hamnade i showavdelningen, ni vet den där obligatoriska delen på båten där det ska showas. Just när vi kom tog showen paus. Inspirerade av miljön bad vi "bartenderskan" om en varsin färgglad drink. Det fick vi. En varsin rosa "Sex on the beach". Jag vet inte varför hon valde just den drinken till två systrar.

Vi hamnade i karaokebaren. Där de sjöng sista låten när vi kom in. Lika bra det kanske.

Vi gick och kollade läget i andra barer. Hamnade på en engelsk pub. I samspråk med engelska turister. Tills puben stängde efter ungefär tre minuter. Eller så.

Vi började känna oss lite mobbade. Frågade Henrik Schyffert i receptionen vad vi skulle ta oss till. (Extrem look alike, helt galet). Han hänvisade oss till nattklubben. Vi skulle ju inte på nattklubb. Vi ville titta på hav och ta en drink.

I nattklubben dansade unga ungdomar på nästan tomt dansgolv. Vi var ordentliga vuxna som bara skulle titta ett tag. Drack vatten.

Sedan vet jag inte vad som hände. Helt plötsligt står jag och syrran och dansar
till "Sommaren i city 1990" och inser att det är bara vi på dansgolvet som kan komma ihåg sommaren 1990. Då var vi 15 respektive 12 år...

DJ:n spelade dålig musik och vi gjorde det.
Vi gick och la oss i.
Inte bara en gång. Nej, vi beställde en hel playlist och så fort han avvek var vi där.
Jag körde med det patetiska "tvåbarnsmamma på semester argumentet" och han var med på allt. Vi behövde inte ens ringa befälhavaren. (Internt skämt). Vi hade honom om lillfingret. Ett tag. Tills vi hade fyllt dansgolvet. Då återkom de konstiga låtarna.

Jo. Då har man åkt båt då. Och köpt hela konceptet.
Ni skulle ha sett oss när vi körde "Vogue"

Helsinki

Farmor har åkt sin sista resa över havet och är nu begravd på hemmaplan. Igår när vi for ösregnade det och idag tog Helsingfors emot med strålande sol. Det är nästan så att det känns som att Stockholm grät för att hon åkte och Helsingfors var glad att hon kom tillbaka.

Imorse vaknade jag tidigt och hann med en morgonpromenad på däck, så mysigt. I nattlinne under jackan och finskor... (Hade ju inte riktigt planerat in sådana aktiviteter). Det var jag, mina lurar och en härlig havsutsikt. Och så två rökare som var ute och förpestade min morgonluft med de gav upp fort.

Min kära syster och jag åker hemåt alldeles strax och medan lillasyster sover middag i hytten hittar jag såklart internet... När hon har vaknat ska vi jobba med vårt projekt - barnboken.

Tvåordsmening

Min lilla dotter utbrast idag i en tvåordsmening!

"Vovven ramla".

Jag är imponerad över den bestämda formen i "vovven". Jag tror att "ramla" är en slarvig imperfekt eftersom vovven vid tillfället för meningsutstötningen inte gjorde ett dugg. Alltså bör det inte vara presens. Kanske berättade hon om en dröm, det var precis när vi hade vaknat. Så måste det ju vara.

Nu börjar hon bli stor. Och in i systemet ska hon således, nästa vecka är det point of no return - Lilla E börjar på dagis. (Jag vet att det heter förskola men vem säger det?)

Nystädat

Idag gick jag in med skorna. Det är okej för mig att gå in med skorna, inte någon annan. Jag går alltid in med skorna. Jag har städat huset sedan jag var sex år gammal, I'm entitled to.

Så - när jag idag gick in med skorna innan min morgonpromenad tittade Stora E upp från frukostbordet och sa:

-Mamma. Varför går du in med skorna, det är ju nystädat.

Chunky

Såg en annons för vinet Chunky Red. Med risk för att verka dum och okunnig vill jag fråga mig - hur kan man döpa ett vin till Chunky Red?

Okej att chunky kan betyda "kraftig" men det kan även betyda "med stora bitar". Det ger i alla fall mig associationer till när man har druckit för mycket av den röda varan och den så att säga återuppstår. Då kan det vara rejält chunky. Uuuuuääääää. Gissa hur många flaskor Chunky Red jag kommer att köpa!

Byt jobb nu

Sådan tur att jag just har sagt upp mig och ska byta jobb. Verkligen tur. Eller? Det är ju roligt att ha provanställning när konjunkturen dyker. Verkligen roligt.

Semestern slut

Jaha. Det var det. Fyra veckor har maken varit ledig och hur fort flög inte de förbi? Galet fort! Vi tycker inte att vi har hunnit någonting men vi har i alla fall:

Åkt på Sverigeturné i en vecka.
Haft flera möten angående att bygga hus.
Fixat en massa hemma. (Målat, planterat, sorterat, piffat osv).
Träffat många lediga vänner.
Varit på Åland.
Druckit mycket vin.
Varit och badat.

Jag har dock inte skrivit. Det stör mig. Det ligger och gnager. Och irriterar. Som ett skavsår på stortån.
Jag har heller inte tränat som jag hade tänkt. Det stör mig också.
Vi har inte känt oss så jättelediga heller. Även det stör mig.
Speciellt eftersom jag inte längre kommer att ha 12 veckors ledigt per år. Buhu.

Såg fram emot att ha min sista mammalediga vecka med världens finaste tjejer men nu blir den lite upphackad. Min farmor gick bort för en vecka sedan och begravs på onsdag i Helsingfors, hon kom därifrån. Maken och tjejerna stannar hemma och jag åker med pappa och syrran till begravningen med båten på tisdag-torsdag.

Det blir sällan som man har tänkt sig. Saker händer och folk försvinner.

Vad är väl en bal på slottet?

Familjen är på söder och äter lunch med min far. Jag inväntar fotografen. En timme innan han ska komma är allt klart. Kan ju säga att garaget är överbelamrat... Det ekar nästan här inne. Stora E undrar varför vi flyttar på alla saker...

Medan familjen åt gott på lokal fick jag njuta av en kulinarisk högtid:




Men det var härligt att sitta och äta sin trista äggmacka i sällskap av DN Söndag. Skönt. Och nu sitter jag här och lyssnar på Pia Johansson, vilken underbar människa! Och en mycket märklig känsla att bara sitta i lugn och ro och lyssna. Ensam. Ska göra det sista i min fotobok nu. Blir superfint. Och väldigt många fler sidor än jag trodde från början...

Mer jobb än man kan tro

Tar en liten lunchpaus i allt städande och njuter av att läsa en hel artikel ifred (familjen befinner sig på annan ort).

Förläggare/förlagschef Richard Herold intervjuas i dagens DN. (Hittar ingen länk, finns förstås i pdf-tidningen). Han arbetar på förlaget Atlas som gav ut Åsa Linderborgs bok Mig äger ingen. Det var smart av dem.

Han säger:
"...och det är mycket mer arbete med en text än vad gemene man kanske tror."

Det var just det jag började ana.
Lite som med min städning. Mer arbete än man kan tro.

Städfynd

När jag röjde gästrummet igår så hittade jag en underbar pärm. Rosa med bubblor i olika färger på. Så öppnade jag:

Sedan började jag bläddra och av berättelsernas karaktär kan man lugnt säga att de är skrivna under min högstadietid, med starka Mitt Livs Novell-influenser... Heh. Eftersom det trots åren som har gått känns pinsamt att läsa får ni bara se ofullständiga stycken... På tal om att våga visa eller inte...


Ett utdrag ur en rafflande kärlekshistoria där huvudpersonen har snott killen som kompisen var kär i:

I berättelsen nedan är huvudrollsinnehaverskan (det är alltid tjejer) en rebellisk tonåring som skolkar från skolan. Det var nog en slags önskedröm från fröken ordentlig. Jag har även redigerat väsentliga detaljer som ni ser...



Så vad tror ni? Ska jag skicka in de färdigskrivna manus som jag tydligen hade i byrålådan? ;)

Vuxenfest eller inte?

Seriöst! Jag håller helt med! Ibland vill man verkligen slippa höra "mamma mamma mamma" på repeat. Till mig, eller till ngn annan mamma. Och bara få säga en mening klart. Vilket inte är en självklarhet runt vuxna heller, bör tilläggas.

Med detta sagt så vill jag bara säga att jag älskar mina barn mer än något annat men ibland får man komma ihåg att en mamma är bara en flicka som har råkat bli stor.

Ikväll grillade vi med goda vänner. Det var inte en vuxenfest men när Lilla E hade lagts röjde Stora E med kompis på. Såhär kan det se ut när man tar ledigt från mammarollen en stund, och sitter på altanen och pratar och dricker gott vin med andra vuxna:

"Jag vet! Vi öser ut hälften av alla leksaker på vardagsrumsmattan! Det är en kul lek!" Det finns ett stort E som kommer att få städa, städa, städa imorgon. På söndag kommer ju fotografen. Mamman i familjen är lätt hysterisk.

Tillägg: Maken förklarade just att bygget var en bil. Väskorna låg längst bak i bagageluckan, kuddarna är själva bilen. Vad allt det andra är - det förtäljer inte historien...

Öppna din dörr

För en tid sedan glömde någon i familjen att låsa ytterdörren på natten. Inatt var det en annan någon som glömde att stänga ett fönster. In till vardagsrummet. Där datorn står. Med fri fart till alla andra rum. Nu får vi baske mig skärpa oss!

Annars pågår förberedelser inför fotografering av huset på söndag. Nu läste jag i tidningen att det ska regna på söndag. Det blir ju fina utomhusbilder det...